I fredags hoppade jag in på mitt gamla jobb Byttan för att tjäna ihop till en körlektion eller två. Dagen blev lång med 19 timmars arbetsdag, fördelat på tre jobb. Som tur var gick alla jobben bra, och med några liter kaffe och coca-cola i kroppen var jag pigg tills kl 03.30.
På Byttan hade Byteatern flyttat in, eftersom de inte får vara i sina lokaler. Så vi hade förmånen att lyssna till en hyllning till Tranströmer då personer från Kalmar läste upp hans texter. Lite musik var det också. Vackert. Jag tyckte om det även om jag inte fick höra så mycket.
Efteråt var det en man som pratade med mig och tyckte det var synd att inte folk stannade och tog ett glas vin och pratade om Tranströmer. Han hade mycket att prata om sa han. Så tar han upp en bok och ger till mig! Det visar sig han är författare och ger mig en diktsamling som heter Stränderna. I boken skriver han "Emelie! Från Anders 9 dec 2011", Anders Johansson står det på omslaget. Själv satte han sig med en öl och tittade ut över vattnet och slottet.
Jag blev så glad! Att få en diktsamling är nog det finaste jag har fått i dricks. På lördagen när jag låg utslagen i soffan tittade jag i boken. Och fastnade för en dikt direkt. Jag kan inte bestämma mig om den är vacker eller sorglig, men jag tycker om den.
"Överallt"
Jag
Finner
Ingenting
Av
Dig.
Överallt.
En kritikerröst har sagt om Anders Johansson "Så skenbart enkla, så komplexa i sin omedelbara skönhet", och det tycker jag stämmer så bra. Ja, jag tycker om den. Och jag tycker om att en vänlig man ville ge
mig en bok för att jag gav honom en öl (som han betalade för).
Vänlighet är vackert.
12.12.11
23.11.11
Körkort, here I come!
Hörrni, jag håller på att ta körkort! Och jag menar på riktigt den här gången. Jag har bokat in körlektioner för hela året ut, jag och Henrik är ute och kör så ofta vi orkar och hjärnan är inställd på att nu SKA det tas!
Så, prioriteringarna är inställda på det. Helgen betyder åka rundor med bil, vissa kvällar också. Inget tv tittande alltså. Jag jobbar över på jobbet för att kunna övningsköra på dagen. Alla mina slantar går till körkortet. Det är matlådor till jobbet och min vinterjacka från förra året får vara med ett år till. Dessutom så är det allt jag har skrivit på önskelistan till tomten! För det är inte gratis att ta körkort. Det är otroligt va många olika saker som ska sökas, skrivas och betalas. Dessutom så kör jag hos stans dyraste skola som vill att jag tar ca 25 lektioner. Tyvärr skojar jag inte.
Det får det vara värt! Kommer bli underbart att få skriva "Har körkort" i CV:t. Jag har redan sumpat tre jobb för att jag inte haft körkort. En ville de inte ens titta på min ansökan, en annan valde min konkurrent som till motsats från mig hade körkort.
Dessutom är det ju ganska känt bland vänner att min sambo sagt att det inte blir bebis förrän jag ha körkort.. ;-) Med det är det inte sagt att det kommer en bebis med körkortet! Det är väl mer så att jag inte skulle ha tid, ork, råd att ta kortet efter bebisankomst. (Nej, jag är inte gravid, försök inte läsa in något i detta!)
Så det tog ju bara tio år för mig att våga ta detta lilla kort. Det är väl dags helt enkelt.
Se upp på vägarna! Här kommer racerföraren!
Så, prioriteringarna är inställda på det. Helgen betyder åka rundor med bil, vissa kvällar också. Inget tv tittande alltså. Jag jobbar över på jobbet för att kunna övningsköra på dagen. Alla mina slantar går till körkortet. Det är matlådor till jobbet och min vinterjacka från förra året får vara med ett år till. Dessutom så är det allt jag har skrivit på önskelistan till tomten! För det är inte gratis att ta körkort. Det är otroligt va många olika saker som ska sökas, skrivas och betalas. Dessutom så kör jag hos stans dyraste skola som vill att jag tar ca 25 lektioner. Tyvärr skojar jag inte.
Det får det vara värt! Kommer bli underbart att få skriva "Har körkort" i CV:t. Jag har redan sumpat tre jobb för att jag inte haft körkort. En ville de inte ens titta på min ansökan, en annan valde min konkurrent som till motsats från mig hade körkort.
Dessutom är det ju ganska känt bland vänner att min sambo sagt att det inte blir bebis förrän jag ha körkort.. ;-) Med det är det inte sagt att det kommer en bebis med körkortet! Det är väl mer så att jag inte skulle ha tid, ork, råd att ta kortet efter bebisankomst. (Nej, jag är inte gravid, försök inte läsa in något i detta!)
Så det tog ju bara tio år för mig att våga ta detta lilla kort. Det är väl dags helt enkelt.
Se upp på vägarna! Här kommer racerföraren!
30.10.11
Tystnaden talar och ger plats åt positiva tankar
Skriver inte så mycket på bloggen just nu, speciellt inte om jobbet. Det har sin förklaring. Det finns inte så mycket positivt att skriva om jobbet, därför tycker jag att det är bäst att hålla tyst. Inget blir väl bättre av att jag är negativ. Vem blir gladare av det?
Negativa tankar skapar negativa känslor. Så varför fokusera på det negativa när man kan fokusera på det positiva?
"Allt det vi är, är resultatet av vad vi har tänkt" - Buddha
Just nu njuter jag av färgen av naturen och min vackra höstjacka. Värmen från golvet i yogasalen och tända ljus. En kopp té och en gosig filt. Middag med vänner och ett glas vin. Planering av vidareutbildning i yoga och mantrasånger. Katten som ligger i knät och en kopp kaffe i handen. Vänliga ord och kramar. Att sparka i lövhögar och le åt solen.
Hur njuter du av det som är runt omkring dig? Tillåter du dig att fokusera på det positiva istället för att låta det negativa ta över? Prova, och se om det känns annorlunda i kroppen!
Negativa tankar skapar negativa känslor. Så varför fokusera på det negativa när man kan fokusera på det positiva?
"Allt det vi är, är resultatet av vad vi har tänkt" - Buddha
Just nu njuter jag av färgen av naturen och min vackra höstjacka. Värmen från golvet i yogasalen och tända ljus. En kopp té och en gosig filt. Middag med vänner och ett glas vin. Planering av vidareutbildning i yoga och mantrasånger. Katten som ligger i knät och en kopp kaffe i handen. Vänliga ord och kramar. Att sparka i lövhögar och le åt solen.
Hur njuter du av det som är runt omkring dig? Tillåter du dig att fokusera på det positiva istället för att låta det negativa ta över? Prova, och se om det känns annorlunda i kroppen!
19.10.11
Att kunna lyssna
"Allt det vi är, är resultatet av vad vi har tänkt" - BuddhaVi har ljud runt oss konstant. Från radio, tv, människor runt oss, trafiken, naturen, musikspelaren, datorns surr. Ibland hör vi inte ljuden förrän det blir tyst, utan helt plötsligt är det något som lägger sig. Har du känt att det nästan susar i huvudet då? Och att du äntligen kan höra dina tankar?
Det kan då vara svårt att höra på sig själv genom det konstanta oljudet.
Om vi är resultatet av vad vi tänkt, då är det en förutsättning att veta vad vi tänker, om vi ska kunna välja vad vi blir.
Vi behöver därför öppna öronen inåt. Det kanske inte är den röst som är starkast vi måste lyssna på. Utan vi behöver lyssna uppriktigt.
En risk är även att vi lyssnar för mycket på andra, och inte på oss själva. Om du verkligen tycker om en tröja du provar, men någon annan säger att det ser konstig ut, vem lyssnar du på då? Skulle det göra skillnad om det var din bästa vän som sa det, eller någon du inte kände?
Vem lyssnar du på mest, din chef eller din kollega? Den gamla eller den unga? Din mamma eller din pappa?
I min yogabok "Våga Yoga" står det ett fint citat, som Josephine Salander fick höra som liten av en präst.
"Vi har alla en röst inom oss som talar om vad som i grunden är bra och mindre bra. Det är varken jag, mamma eller farbror Gud som kan avgöra, bara ditt inre." (s. 49)
Ett sätt att hitta denna rösten inom dig är med hjälp av yoga. Genom yoga kan man se sig själv tydligare. På yogamattan möter man sig själv och kan lättare lyssna.
Ta några minuter och fundera på vem du lyssnar på mest i din omgivning.
Lyssna sedan inåt och se om du kan identifiera olika röster inom dig. Vilken röst är starkast? Vilken röst är det du borde lyssna på?
Och du, stäng av tv:n undertiden du gör det.
12.10.11
Vaknajobbasova+
Vakna
Mörkt
Jobb
Pass
Hem
Mörkt
Mat
Sova
Det är ungefär så det ser ut. Inte så spännande. Är det bara så?
Efter klasserna pratar jag med kunder/elever eller kollegor. Sen sätter jag mig i bastun ett tag.
När jag kommer hem är maten oftast klar, mannen har lagat den eftersom han vet jag kommer hem sent.
Igår när jag kom hem var det personer från Brasilien, Kina och Thailand här på middag. Inget avancerat, bara trevligt med många frågor och diskussioner om mat och kultur.
Idag testade jag på Floating för första gången. Det är häftigt så jag rekommenderar det varmt!
Varje onsdagskväll tittar jag på Bonde söker fru och kommenterar allt med en kompis över msn.
På fredag åker jag till Visby för att träffa mina kära yoga-vänner igen och yoga loss.
Nästa helg åker jag till Göteborg för att träffa min äldsta vän.
Varje morgon när jag går till jobbet ger jag min pojkvän en puss och säger hej då.
Det är det som sätter ett plus i livet för mig och gör det positivt.
Mörkt
Jobb
Pass
Hem
Mörkt
Mat
Sova
Det är ungefär så det ser ut. Inte så spännande. Är det bara så?
Efter klasserna pratar jag med kunder/elever eller kollegor. Sen sätter jag mig i bastun ett tag.
När jag kommer hem är maten oftast klar, mannen har lagat den eftersom han vet jag kommer hem sent.
Igår när jag kom hem var det personer från Brasilien, Kina och Thailand här på middag. Inget avancerat, bara trevligt med många frågor och diskussioner om mat och kultur.
Idag testade jag på Floating för första gången. Det är häftigt så jag rekommenderar det varmt!
Varje onsdagskväll tittar jag på Bonde söker fru och kommenterar allt med en kompis över msn.
På fredag åker jag till Visby för att träffa mina kära yoga-vänner igen och yoga loss.
Nästa helg åker jag till Göteborg för att träffa min äldsta vän.
Varje morgon när jag går till jobbet ger jag min pojkvän en puss och säger hej då.
Det är det som sätter ett plus i livet för mig och gör det positivt.
27.9.11
Tänk va bra att vi har Facebook...
... som kan berätta saker för oss!
Idag så berättade fb för mig att jag och Henrik snart har årsdag. Det är en stor händelse tycker fb, så de tycker att jag ska skicka ett meddelande till honom. Ett meddelande?! Jag har precis suttit vid matbordet och pratat med honom om vad vi ska hitta på i helgen. Nej, fb vet inte ALLT som händer.
Tidigare idag fick jag ett meddelande av min mamma som hon skickat till mig, min bror och mina kusiner. Hon berättade hur mormor mår. Några kusiner hade sedan skrivit en rad eller två tillbaka. En kontakt som vi kanske inte skulle ha haft annars, eftersom vi är utspridda över hela Sverige med mormor som knutpunkt.
Så tycka vad man vill om fb, men det är vad man gör det till.
Idag så berättade fb för mig att jag och Henrik snart har årsdag. Det är en stor händelse tycker fb, så de tycker att jag ska skicka ett meddelande till honom. Ett meddelande?! Jag har precis suttit vid matbordet och pratat med honom om vad vi ska hitta på i helgen. Nej, fb vet inte ALLT som händer.
Tidigare idag fick jag ett meddelande av min mamma som hon skickat till mig, min bror och mina kusiner. Hon berättade hur mormor mår. Några kusiner hade sedan skrivit en rad eller två tillbaka. En kontakt som vi kanske inte skulle ha haft annars, eftersom vi är utspridda över hela Sverige med mormor som knutpunkt.
Så tycka vad man vill om fb, men det är vad man gör det till.
21.9.11
Jantelagen? Nej, jamtelagen tack!!
Igår hände något på jobbet som jag tyckte var kul och intressant. Problemet är att jag inte alls vet hur jag ska berätta det utan att verka uppblåst och självgod, mallig. Det är inte en stor grej som hänt alls, men...
Det är det här med Jantelagen. De 10 budorden som säger att man inte ska tro att man är bättre än någon annan. Och jag tror inte att jag är bättre än någon, tvärt om. Jag fascineras av folk som är duktiga på det de gör, och tror på totalt omvänd jantelag. Alla är bäst!
Jag tycker det är jobbigt när något positivt händer mig själv, för jag är glad att det för en gångs skull händer något roligt för mig. Det gör mig stolt över mig själv. Jag tycker att jag kan få "skryta" med det, men jag vet så väl att det kan (och gör) sticka i andras ögon. Så det är jobbigt för att jag vill berätta för folk, men jag vågar inte.
När jag fick det nuvarande jobbet var det smått jobbigt att berätta för mina dåvarande kollegor att jag skulle byta avdelning. Folk undrade hur jag fått jobbet, varför jag fick det osv. Sanningen var att jag ville byta, jag sökte aktivt och visade intresse. Så det är inte så konstigt att jag fick nytt jobb, eftersom jag ville. Idag skulle jag säga till mina nuvarande kollegor att jag fått en viss uppgift. Inget för att jag är bättre på något sätt, utan åter igen för att jag visade intresse. Men hur säger man det utan att vara mallig?
Varför har vi så svårt att vara glada för oss själva? Och säga det utan att skämmas? Jag menar, det är inte ofta man får något utan att förtjäna det på ett eller annat sätt. Det är för att man strävar, visar intresse, vill, kan. Så varför kan inte belöningen för den strävan vara att få skryta med det?
Man måste vara så jvla ödmjuk hela tiden.
Det kanske inte är så yogiskt av mig heller. Men det är som jag säger, jag tycker att alla är bäst, så varför kan inte jag få vara det också?
Så istället för jantelagen tycker jag vi hurrar för jamtelagen! :-)
Det är det här med Jantelagen. De 10 budorden som säger att man inte ska tro att man är bättre än någon annan. Och jag tror inte att jag är bättre än någon, tvärt om. Jag fascineras av folk som är duktiga på det de gör, och tror på totalt omvänd jantelag. Alla är bäst!
Jag tycker det är jobbigt när något positivt händer mig själv, för jag är glad att det för en gångs skull händer något roligt för mig. Det gör mig stolt över mig själv. Jag tycker att jag kan få "skryta" med det, men jag vet så väl att det kan (och gör) sticka i andras ögon. Så det är jobbigt för att jag vill berätta för folk, men jag vågar inte.
När jag fick det nuvarande jobbet var det smått jobbigt att berätta för mina dåvarande kollegor att jag skulle byta avdelning. Folk undrade hur jag fått jobbet, varför jag fick det osv. Sanningen var att jag ville byta, jag sökte aktivt och visade intresse. Så det är inte så konstigt att jag fick nytt jobb, eftersom jag ville. Idag skulle jag säga till mina nuvarande kollegor att jag fått en viss uppgift. Inget för att jag är bättre på något sätt, utan åter igen för att jag visade intresse. Men hur säger man det utan att vara mallig?
Varför har vi så svårt att vara glada för oss själva? Och säga det utan att skämmas? Jag menar, det är inte ofta man får något utan att förtjäna det på ett eller annat sätt. Det är för att man strävar, visar intresse, vill, kan. Så varför kan inte belöningen för den strävan vara att få skryta med det?
Man måste vara så jvla ödmjuk hela tiden.
Det kanske inte är så yogiskt av mig heller. Men det är som jag säger, jag tycker att alla är bäst, så varför kan inte jag få vara det också?
Så istället för jantelagen tycker jag vi hurrar för jamtelagen! :-)
6.9.11
Tankens kraft
Med risk för att bli flummig, men jag tror på tankens kraft. Skälet till varför jag fick ett nytt jobb nu tror jag beror på till stor del av att jag verkligen
ville det. Att jag "skrev ner det" för mig själv i hjärnan, ganska konkret, gjorde att jag lättare kunde nå dit.
Första gången som jag hörde om detta med tankens kraft uttalat var i ett program av Oprah. The Secret kallas det. Enkelt sagt; skriv ner det du vill, så kommer du att få det. Flummigt sagt; Skicka ut dina tanker till universum så kommer universum att svara dig.
Att skriva ner det tycker jag görs lätt genom att göra tanke-kartor, från enkla, till avancerade.
Jag
gjorde ingen fysisk tanke-karta för jobbet denna gång, men jag tänkte
det, och så blev det. Jag sa till mig själv att jag inte ville vara kvar
på kundservice utan jag ville jobba mer kreativt, och så blev det.
Det är fler tankar jag har skickat ut till universum på senare tid, och jag tror universum lyssnar.
Rent konkret tror jag på att om du kan skriva ner vad du vill, vad du har som mål, så är det lättare att komma dit rent psykiskt.Om du inte vet vad du vill, hur skulle du då kunna få det?
Självklart har jag gjort en sån tanke-karta själv. Det fungerade. Vill inte riktigt lägga ut min tanke-karta här, men jag gjorde första för ca tre år sedan, och innehöll stora som små frågor. Självklart har jag sparat den. Det handlade om att jag ville läsa vissa kurser, jag ville skaffa mer fler vänner, men även småsaker som att jag ville resa och ord om hur jag ville vara som människa. Några saker av det som stod då som inträffade var att jag ville bli instruktör, och jag fick det jobbet jag skrev om. Något som inte inträffade var jag att jag inte tog körkort det året. Det står fortfarande kvar på min aktuella tanke-karta.
Läs lite mer om det, och prova! Det funkar! Tankens kraft är stor.
Första gången som jag hörde om detta med tankens kraft uttalat var i ett program av Oprah. The Secret kallas det. Enkelt sagt; skriv ner det du vill, så kommer du att få det. Flummigt sagt; Skicka ut dina tanker till universum så kommer universum att svara dig.
Att skriva ner det tycker jag görs lätt genom att göra tanke-kartor, från enkla, till avancerade.
Det är fler tankar jag har skickat ut till universum på senare tid, och jag tror universum lyssnar.
Rent konkret tror jag på att om du kan skriva ner vad du vill, vad du har som mål, så är det lättare att komma dit rent psykiskt.Om du inte vet vad du vill, hur skulle du då kunna få det?
Självklart har jag gjort en sån tanke-karta själv. Det fungerade. Vill inte riktigt lägga ut min tanke-karta här, men jag gjorde första för ca tre år sedan, och innehöll stora som små frågor. Självklart har jag sparat den. Det handlade om att jag ville läsa vissa kurser, jag ville skaffa mer fler vänner, men även småsaker som att jag ville resa och ord om hur jag ville vara som människa. Några saker av det som stod då som inträffade var att jag ville bli instruktör, och jag fick det jobbet jag skrev om. Något som inte inträffade var jag att jag inte tog körkort det året. Det står fortfarande kvar på min aktuella tanke-karta.
Läs lite mer om det, och prova! Det funkar! Tankens kraft är stor.
Det nya jobbet
Jag har bytt jobb! And I like it!
Kanske ska ta det från början, även om det inte är så mycket att skriva om. I sommar hade jag lite andra uppgifter som hade med administration av Eniro Deals att göra, när det kontoret var på semester. Det tyckte jag var så kul så jag mailade chefen där och frågade om de behövde mer admin-personal, eftersom jag visste att de skulle utöka. Det behövdes inte fick jag som svar, men han skulle ha mig i tanken om det behövdes framöver.
Så i fredags fick jag nys om att förändringar skulle göras, och att det kanske behövdes mer folk till avdelningen. Då passade jag på att maila igen och påminna om att han lovade ha mig i tanken, men det hade han redan haft. Så på tisdag var jag på oförberedd intervju. Eller ja, mer som en liten pratstund då de förklarade tjänsten, och de sa att de tyckte jag gjort ett bra jobb under sommaren. Tjänsten går ut på att producera annonser för Eniro Deals, vara en typ av copywriter. När jag då berättade att jag hade en högskoleutbildning inom marknadsföring så blev de nog lite paffa och tyckte nog att jag passade ganska bra för tjänsten, det hade de inte vetat innan.
Sen gick det snabbt! Jag fick tjänsten på plats och på torsdagen började jag! Första dagen flög vi till Stockholm på utbildning på huvudkontoret tillsammans med kollegor från Norge, på fredag satte vi upp kontoret (jag har både burit bord och kopplat in dator) och igår måndag började vi med att skriva annonser! "Vi" är jag och mina två kollegor som gör samma sak. Sedan har vi avdelningen med säljare, säljassistent osv som sitter bredvid oss, även om vi har olika chefer på papper.
Vet ni vad. Jobbet är kul. Jag är fortfarande kvar på Eniro, och jag är bara en våning från mina gamla kollegor. Men skillnaden är stor. För det första sitter jag inte i telefon hela dagarna. Visst kan jag behöva ringa en kund för att skaffa material, och kunderna kan ringa till oss med synpunkter eller frågor, men det handlar om några få samtal om dagen. Jag har dessutom förtroendetid, så som administratörer brukar ha. Inget schema. Vi har kontorstider, men det är mitt eget ansvar att hinna dagens/veckans arbetsuppgifter.
Det bästa av allt är att jag får sätta mina egna rutiner, tänka, utveckla, diskutera, utföra. Alldeles själv, tillsammans med mina kollegor. Min hjärna får vara kreativ. Om ni vara visste vad den har saknat att vara det.
Så får vi självklart se om/när jag känner mig redo att göra annat, men just nu är det detta som gäller. Detta blogginlägg är något jag tänker på dagligen nu för tiden. Mer om tankens kraft kommer i separat inlägg.
Kanske ska ta det från början, även om det inte är så mycket att skriva om. I sommar hade jag lite andra uppgifter som hade med administration av Eniro Deals att göra, när det kontoret var på semester. Det tyckte jag var så kul så jag mailade chefen där och frågade om de behövde mer admin-personal, eftersom jag visste att de skulle utöka. Det behövdes inte fick jag som svar, men han skulle ha mig i tanken om det behövdes framöver.
Så i fredags fick jag nys om att förändringar skulle göras, och att det kanske behövdes mer folk till avdelningen. Då passade jag på att maila igen och påminna om att han lovade ha mig i tanken, men det hade han redan haft. Så på tisdag var jag på oförberedd intervju. Eller ja, mer som en liten pratstund då de förklarade tjänsten, och de sa att de tyckte jag gjort ett bra jobb under sommaren. Tjänsten går ut på att producera annonser för Eniro Deals, vara en typ av copywriter. När jag då berättade att jag hade en högskoleutbildning inom marknadsföring så blev de nog lite paffa och tyckte nog att jag passade ganska bra för tjänsten, det hade de inte vetat innan.
Sen gick det snabbt! Jag fick tjänsten på plats och på torsdagen började jag! Första dagen flög vi till Stockholm på utbildning på huvudkontoret tillsammans med kollegor från Norge, på fredag satte vi upp kontoret (jag har både burit bord och kopplat in dator) och igår måndag började vi med att skriva annonser! "Vi" är jag och mina två kollegor som gör samma sak. Sedan har vi avdelningen med säljare, säljassistent osv som sitter bredvid oss, även om vi har olika chefer på papper.
Vet ni vad. Jobbet är kul. Jag är fortfarande kvar på Eniro, och jag är bara en våning från mina gamla kollegor. Men skillnaden är stor. För det första sitter jag inte i telefon hela dagarna. Visst kan jag behöva ringa en kund för att skaffa material, och kunderna kan ringa till oss med synpunkter eller frågor, men det handlar om några få samtal om dagen. Jag har dessutom förtroendetid, så som administratörer brukar ha. Inget schema. Vi har kontorstider, men det är mitt eget ansvar att hinna dagens/veckans arbetsuppgifter.
Det bästa av allt är att jag får sätta mina egna rutiner, tänka, utveckla, diskutera, utföra. Alldeles själv, tillsammans med mina kollegor. Min hjärna får vara kreativ. Om ni vara visste vad den har saknat att vara det.
Så får vi självklart se om/när jag känner mig redo att göra annat, men just nu är det detta som gäller. Detta blogginlägg är något jag tänker på dagligen nu för tiden. Mer om tankens kraft kommer i separat inlägg.
28.8.11
Medveten närvaro
The restraint of the modifikation if the mind-stuff is Yoga.
Det som tyglar sinnets växlingar är Yoga.
Så börjar Yoga Sutras. Boken är något av yogans bibel och är ca 1500-2000 år gammal. Enligt den boken är det inte de olika fysiska positioner som vi gör idag som är huvudsaken med yoga, utan kanske handlar mer om det vi kallar meditation. Jag skulle därför vilja säga att yoga börjar med att arbeta med medvetandet och närvaro!Enligt Yoga Sutra kan man göra detta på olika sätt, men slutmålet är att kunna stilla tanken. Och det är väl det som kallas Mindfulness eller medveten närvaro idag? Senaste veckan har jag läst om detta i flera tidningar, och det har varit vitt skiljda tidningar. Civilekonomernas medlemstidning skriver att medveten närvaro skärper sinnet. Tidningen "Everybody" som är från The Body Shops, skriver att mindfulness är en naturlig förmåga som vi människor haft från början för att kunna överleva, genom att skärpa våra sinnen. Där står det även "Ibland är vi så upptagna med allt som leder oss bort från nuet att vi lever våra liv med en slags autopilot påkopplad".
Alla texter jag läst tar upp fördelarna med mindfulness.
- Det är ett verktyg för att sänka blodtrycket, få bättre sömn och öka koncentrationen.
- Det ökar välmåendet och minskar stress.
- Främst hjälper det till att skala av saker som är runt omkring dig, för att vara i nuet.
Artiklarna ger även råd om hur man tränar mindfulness. Man behöver inte sitta i lotusställning i ett vitt rum, inte alls. Till att börja med räcker det att uppmärksamma tankar och sinnen, utan att döma eller värdera, utan att enbart notera och acceptera. Ett bra sätt att börja tycker jag är att sätta fokus på andningen först, det får tankarna att stilla sig en aning.
I vardagen kan man låta alla sinnen fokuseras på en och samma sak, så som en kopp té. Går det?
Om du gör yoga kan du notera kroppen mot matten. Hur känns mattan? Vad händer i kroppen?
Detta med medveten närvaro i vardagen har jag stor användning av i mitt jobb tycker jag. Jag sitter i ett öppet kontorslandskap och vi alla pratar i telefon, så jag måste kunna skala av det som är runt om mig för att kunna fokusera på den kunden jag har just då. Sedan går jag från det jobbet och har en yogaklass, då behöver jag fokusera på den klassen och skala bort det som hänt under dagen. När jag sedan kommer hem är det annat som behöver min uppmärksamhet, inte minst mina egna tankar och kropp.
Jag försöker även uppskatta det som finns runt mig. När jag är ute och går försöker jag se skönheten i en blomma, kanske lukta på den, känna vinden mot min hud och lyssna antingen på omgivningen eller på musiken i hörlurarna. Det kanske låter flummigt, men det känns så bra!
Försök du också. Låt inte autopiloten vara på mer än nödvändigt. Och ett tips, yoga är ett underbart redskap för att träna upp detta!
24.8.11
Godkänd yogalärare
Då så, då var det gjort! Jag har gått en 200-timmars yogalärarutbildning. Åh va jag är bra!
Får jag verkligen skriva så? Jo, nog tycker jag att jag får det. För jag har gått denna 200-timmarsutbildning över sommaren, samtidigt som jag haft ett heltidsjobb dessemellan. Så det har varit en intensiv sommar.
Just nu mår jag ganska kast rent fysiskt, med konstant huvudvärk, sömnbrist och en tung kropp. Min kropp är lite trött kan man säga. Samtidigt så mår jag kanon rent psykiskt för att detta är klart! De sista dagarna på utbildningen grät jag av trötthet och saknad för min pojkvän, vänner och Kalmar i stort. Jag ville bara att det skulle vara över, att jag skulle bli klar med allt och få åka hem. Nu när jag är hemma saknar jag mina yogavänner, Stockholm och mina Stockholmsvänner. Det är så konstigt att sitta på en stol åtta timmar om dagen också! (Men jag tror mina kollegor skulle kolla konstigt på mig om jag tog fram min yogamatta och satte mig på den framför skrivbordet.)
Det fanns även ett tillfälle under utbildningen då jag aldrig ville yoga igen, och absolut inte vara lärare i det. Den känslan gick över snabbt när jag hade min första klass på gymmet i tisdags. Då kom jag ihåg varför jag ville gå utbildningen. Eleverna var så duktiga och sa värmande ord efteråt. Jag måste säga att utbildningen har gett mig så många underbara verktyg och en enorm förståelse och kunskap om yoga, vilket gör det enbart tryggt och roligt att ha klasser! Och jag vill ha mer! Denna utbildning har fått mig att förstå hur stort yoga är, och hur lite jag vet.
Nu då? Jo, så fort jag har lämnat in hemtentan ( i helgen) så får jag ett diplom som säger att jag har gjort kursen. Sedan kan jag skicka in det för att bli godkänd yogalärare och registrerad vid The Yoga Alliance. Sedan finns det hur många påbyggnadsutbildningar, och andra yogaformer, som helst som jag kan gå! Det finns ingen stopp på det!
Så en sammanfattning; Jag är trött men lycklig! Precis som det ska vara.
Nu kan jag planera min framtid lite till... Men först av allt njuta av att vara hemma igen. :-)
Får jag verkligen skriva så? Jo, nog tycker jag att jag får det. För jag har gått denna 200-timmarsutbildning över sommaren, samtidigt som jag haft ett heltidsjobb dessemellan. Så det har varit en intensiv sommar.
Just nu mår jag ganska kast rent fysiskt, med konstant huvudvärk, sömnbrist och en tung kropp. Min kropp är lite trött kan man säga. Samtidigt så mår jag kanon rent psykiskt för att detta är klart! De sista dagarna på utbildningen grät jag av trötthet och saknad för min pojkvän, vänner och Kalmar i stort. Jag ville bara att det skulle vara över, att jag skulle bli klar med allt och få åka hem. Nu när jag är hemma saknar jag mina yogavänner, Stockholm och mina Stockholmsvänner. Det är så konstigt att sitta på en stol åtta timmar om dagen också! (Men jag tror mina kollegor skulle kolla konstigt på mig om jag tog fram min yogamatta och satte mig på den framför skrivbordet.)
Det fanns även ett tillfälle under utbildningen då jag aldrig ville yoga igen, och absolut inte vara lärare i det. Den känslan gick över snabbt när jag hade min första klass på gymmet i tisdags. Då kom jag ihåg varför jag ville gå utbildningen. Eleverna var så duktiga och sa värmande ord efteråt. Jag måste säga att utbildningen har gett mig så många underbara verktyg och en enorm förståelse och kunskap om yoga, vilket gör det enbart tryggt och roligt att ha klasser! Och jag vill ha mer! Denna utbildning har fått mig att förstå hur stort yoga är, och hur lite jag vet.
Nu då? Jo, så fort jag har lämnat in hemtentan ( i helgen) så får jag ett diplom som säger att jag har gjort kursen. Sedan kan jag skicka in det för att bli godkänd yogalärare och registrerad vid The Yoga Alliance. Sedan finns det hur många påbyggnadsutbildningar, och andra yogaformer, som helst som jag kan gå! Det finns ingen stopp på det!
Så en sammanfattning; Jag är trött men lycklig! Precis som det ska vara.
Nu kan jag planera min framtid lite till... Men först av allt njuta av att vara hemma igen. :-)
16.8.11
Det är mycket nu
Världen har inte gått under, och inte jag heller. Men det är mycket nu. Vill bara säga att miljöombytet förra veckan gjorde susen och jag har mått otroligt mycket bättre efter det. Jag känner mig stark. Mycket handlar om vilka tankar man har och hur man låter det ta överhand. Vi kan kalla det att ha disciplin, på ett positivt sätt.
Utbildningen är inne på sista veckan. På torsdag är det sanskritprov nr två, på fredag och lördag har vi examensfilmning med feedback och på söndag ska vi lämna in och diskutera hemtentan. Så på dagarna matas vi med teori, och på kvällarna sitter vi hemma och pluggar, övar och skriver. Det är mycket på en gång. Intensivt skulle man kunna säga. Jag försöker därför vara närvarande på det jag håller på med för stunden, mer än en sak i taget är svårt att göra och det blir inte bättre om jag försöker på annat sätt.
Vi har föreläsningar i filosofi några dagar nu, vilket är otroligt intressant. Vad är yoga, vad är det inte, och vart kommer det ifrån? Och så vidare. Jag blir inte klok på det. Och det kanske är det som är vitsen, ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte vet.
Det jag försöker fokusera på är varför jag gör detta. Och det är för att kunna hålla bra, glädjefulla och inspirerande yogaklasser. Så lämnar vi det där just nu och tänker inte vidare. Tankarna går till hemtentan igen.
Utbildningen är inne på sista veckan. På torsdag är det sanskritprov nr två, på fredag och lördag har vi examensfilmning med feedback och på söndag ska vi lämna in och diskutera hemtentan. Så på dagarna matas vi med teori, och på kvällarna sitter vi hemma och pluggar, övar och skriver. Det är mycket på en gång. Intensivt skulle man kunna säga. Jag försöker därför vara närvarande på det jag håller på med för stunden, mer än en sak i taget är svårt att göra och det blir inte bättre om jag försöker på annat sätt.
Vi har föreläsningar i filosofi några dagar nu, vilket är otroligt intressant. Vad är yoga, vad är det inte, och vart kommer det ifrån? Och så vidare. Jag blir inte klok på det. Och det kanske är det som är vitsen, ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte vet.
Det jag försöker fokusera på är varför jag gör detta. Och det är för att kunna hålla bra, glädjefulla och inspirerande yogaklasser. Så lämnar vi det där just nu och tänker inte vidare. Tankarna går till hemtentan igen.
10.8.11
Jobbig dag
Något man får lära sig är att hitta det positiva i det negativa, vända tankarna. I vår kurslitteratur "The Yoga Sutras of Patanjali", översatt av Sri Swami Satchidananda, står det en massa klocka ord, olika sutras. Det kan liknas lite som yogans bibel. I bok två, sutra 33 (s. 127) säger sutran "When disturbed by negative thoughts, opposite (positive) ones should be thought of. This is pratipaksha bhavana." Det är själva sutran översatt till engelska, sedan följer en förklaring på en sida. Där står det om hur man kontrollerar hjärnan och tankarna man inte vill tänka. Bästa sättet är att bjuda in till motsatt tanke, alltså att om tanken är hat, så försök tänka på kärlek istället. Så jag ska alltså istället för trötthet tänka energi. Men jag kan inte! Det finns ingen energi i min yogabubbla just nu. Ingen alls.
Men så läser man en sida till. Där står det "If we can´t do that, we can at least go to the people we love and, in their presence, forget the hatred". Så att även om hatet kommer till ytan så kan vi hindra det från att komma ut helt eller stanna för länge genom att byta miljö.
Så vad tänker jag göra? Jo, gå ut med en kär vän och dela på en flaska vin. För skulle jag stanna hemma så skulle jag bara gråta. Det är helt okej, men jag hittar inte energin på det sättet. Så middag, vin och skitsnack, miljöombyte, får det bli!
7.8.11
Om inte, varför då?
Varje yogapass i Viryayoga innehåller ett filosofiskt tema, vilket kan vara allt möjligt från ett ordspråk till en händelse eller en känsla. På gårdagens pass så hade vår lärare frågan "Om du inte... varför gör du det då?". Om du inte känner något i den här positionen, varför gör du den då? Om du inte tycker att det här är kul, varför gör du det då?
Det är en fråga som jag har funderat på mycket innan och är värd att tänka på ofta. Om du inte vet varför du gör något, varför gör du det då? Det går även att överföra på annat, så som vänner. Om du inte gillar den här personen, varför umgås du med personen då? Om du inte älskar din partner, varför är ni ihop då? Det är vid dessa frågor det börjar bli jobbigt. Frågan "Om du inte gillar ditt jobb, varför jobbar du där då?" är tuff. (Jag vill poängtera att jag mycket medvetet och viljefullt är sambo och har jobb.)
Det går även att vända på det. Varför gör du inte det du tycker om? Om du drömmer om ett visst jobb, varför jobbar du inte med det? Om du vill åka på en viss resa, varför gör du inte det? Om du vill sjunga med i låten, varför gör du inte det?
Jag tror vi glömmer att ställa oss dessa frågor. Och det kanske är själviskt och egoistiskt att alltid följa sina egna svar, men om inte du ser till att det blir så som du vill, vem gör det då? Det är enbart du som vet vad du vill innerst inne, ingen annan. När jag var liten trodde jag att alla ville göra samma sak som jag ville, alla ville bli det jag ville bli när jag blev stor, alla tyckte om att äta det jag tyckte om. Med ålder har jag förstått att alla vill olika och att alla är olika.
Så om du inte du gör det du vill göra, varför gör du det inte?
Är jag så mycket bättre då? Jag vill massvis med saker, men det blir inte alltid som jag tänkt mig. Att göra det man verkligen vill är svårt. Däremot försöker jag tänka mer "om jag inte gillar detta, varför gör jag det?". För två år sedan snart slutade jag på mitt jobb med omedelbar verkan för att jag verkligen inte ville jobba där. Helt egoistiskt har jag slutat umgås med vissa människor för att de tar mer energi än vad jag får från dom. Det kan gälla småsaker också, så som varför jag äter en viss typ av mat om jag inte tycker om det.
Dessutom gör jag något som jag verkligen vill. Jag går min utbildning! Det var något jag tänkt på ett tag, men tänkte att det kostar massa pengar, jag kan inte jobba med det sen, det går inte, jag kan inte. Så bestämde jag mig. Just do it! (Med risk att låta som reklam för ett visst märke, men det är så sant.) Och inte har jag ångrat det, tvärt om.
Så jag frågar igen, varför gör du inte det du vill?
Det är en fråga som jag har funderat på mycket innan och är värd att tänka på ofta. Om du inte vet varför du gör något, varför gör du det då? Det går även att överföra på annat, så som vänner. Om du inte gillar den här personen, varför umgås du med personen då? Om du inte älskar din partner, varför är ni ihop då? Det är vid dessa frågor det börjar bli jobbigt. Frågan "Om du inte gillar ditt jobb, varför jobbar du där då?" är tuff. (Jag vill poängtera att jag mycket medvetet och viljefullt är sambo och har jobb.)
Det går även att vända på det. Varför gör du inte det du tycker om? Om du drömmer om ett visst jobb, varför jobbar du inte med det? Om du vill åka på en viss resa, varför gör du inte det? Om du vill sjunga med i låten, varför gör du inte det?
Jag tror vi glömmer att ställa oss dessa frågor. Och det kanske är själviskt och egoistiskt att alltid följa sina egna svar, men om inte du ser till att det blir så som du vill, vem gör det då? Det är enbart du som vet vad du vill innerst inne, ingen annan. När jag var liten trodde jag att alla ville göra samma sak som jag ville, alla ville bli det jag ville bli när jag blev stor, alla tyckte om att äta det jag tyckte om. Med ålder har jag förstått att alla vill olika och att alla är olika.
Så om du inte du gör det du vill göra, varför gör du det inte?
Är jag så mycket bättre då? Jag vill massvis med saker, men det blir inte alltid som jag tänkt mig. Att göra det man verkligen vill är svårt. Däremot försöker jag tänka mer "om jag inte gillar detta, varför gör jag det?". För två år sedan snart slutade jag på mitt jobb med omedelbar verkan för att jag verkligen inte ville jobba där. Helt egoistiskt har jag slutat umgås med vissa människor för att de tar mer energi än vad jag får från dom. Det kan gälla småsaker också, så som varför jag äter en viss typ av mat om jag inte tycker om det.
Dessutom gör jag något som jag verkligen vill. Jag går min utbildning! Det var något jag tänkt på ett tag, men tänkte att det kostar massa pengar, jag kan inte jobba med det sen, det går inte, jag kan inte. Så bestämde jag mig. Just do it! (Med risk att låta som reklam för ett visst märke, men det är så sant.) Och inte har jag ångrat det, tvärt om.
Så jag frågar igen, varför gör du inte det du vill?
5.8.11
Dags att gå in i yogabubblan
Så var anatomitentan gjord. Jag sitter ensam i min väns lägenhet i Stockholm och ser på en film. Andas ut och laddar om.
Under sommaren har det känts intensivt. Sedan förra gången jag var här har jag jobbat heltid hela tiden, samtidigt som jag har pluggat och yogat. Dessutom så är det så mycket annat som händer på sommaren, som öl på uteserveringarna, familjeträffar och weekends med vänner. Det känns därför lite märkligt att jag i över två veckor ska få ha fokus på enbart en sak. Det är bara yoga som gäller i 17 dagar.
Jag vet att det kommer vara ännu mer intensivt under kursen, precis som förra gången. Skillnaden denna gången är att det är längre nu, några dagar ytterligare. Det är klass ca. 9-17 varje dag, och på kvällarna måste jag skriva på hemtentan, för den är jag absolut inte klar med, den ska vara klar om 14 dagar. Dessutom är det sanskritprovet (namn på alla yoga-positioner) om bara några få dagar, som jag inte alls har koll på. Så just nu är det bara att ladda. Att mentalt gå in i yoga-världen och låta det ta det utrymmet det kräver.
Det kan lätt bli för mycket, en vilja att strunta i det hela kommer lätt. Som tur är har jag stöd. Ett stort stöd är de personer jag läser kursen med. Vi peppar och kramas och de är underbara. Jag antar att det är en viss typ av människor som söker att bli yogainstruktör, men jag är glad för dom alla. Ett annat stöd är de personer som kommit på mina yogapass under sommaren. Om de bara visste vilken värme de gett mig, ett självförtroende och hopp. Att vissa personer har kommit tillbaka, några har varit på alla mina pass till och med, det ger mig styrka. Att de tror på mig som yogainstruktör, det ger mig en vilja att fortsätta.
Så hur själviskt det än låter så kommer jag nu att gå in i min lilla yoga-bubbla och låta allt handla om mig mig mig och yoga yoga yoga i 16 dagar framöver. För ärligt talat så får inte så mycket mer plats i mina tankar.
Under sommaren har det känts intensivt. Sedan förra gången jag var här har jag jobbat heltid hela tiden, samtidigt som jag har pluggat och yogat. Dessutom så är det så mycket annat som händer på sommaren, som öl på uteserveringarna, familjeträffar och weekends med vänner. Det känns därför lite märkligt att jag i över två veckor ska få ha fokus på enbart en sak. Det är bara yoga som gäller i 17 dagar.
Jag vet att det kommer vara ännu mer intensivt under kursen, precis som förra gången. Skillnaden denna gången är att det är längre nu, några dagar ytterligare. Det är klass ca. 9-17 varje dag, och på kvällarna måste jag skriva på hemtentan, för den är jag absolut inte klar med, den ska vara klar om 14 dagar. Dessutom är det sanskritprovet (namn på alla yoga-positioner) om bara några få dagar, som jag inte alls har koll på. Så just nu är det bara att ladda. Att mentalt gå in i yoga-världen och låta det ta det utrymmet det kräver.
Det kan lätt bli för mycket, en vilja att strunta i det hela kommer lätt. Som tur är har jag stöd. Ett stort stöd är de personer jag läser kursen med. Vi peppar och kramas och de är underbara. Jag antar att det är en viss typ av människor som söker att bli yogainstruktör, men jag är glad för dom alla. Ett annat stöd är de personer som kommit på mina yogapass under sommaren. Om de bara visste vilken värme de gett mig, ett självförtroende och hopp. Att vissa personer har kommit tillbaka, några har varit på alla mina pass till och med, det ger mig styrka. Att de tror på mig som yogainstruktör, det ger mig en vilja att fortsätta.
Så hur själviskt det än låter så kommer jag nu att gå in i min lilla yoga-bubbla och låta allt handla om mig mig mig och yoga yoga yoga i 16 dagar framöver. För ärligt talat så får inte så mycket mer plats i mina tankar.
27.7.11
Snart dags för proven!
Jag förstår inte riktigt hur det går till. När timmarna och dagarna bara försvinner. Nu är det enbart en vecka kvar tills nästa delkurs börjar. Det är en vecka kvar tills jag har ett anatomiprov, ca två veckor tills jag har sanskritprov och ca tre veckor tills jag ska lämna in hemtentan för hela kursen. Har jag läst så mycket som jag borde ha gjort? Inte ens i närheten!
Ser ni paniken som finns mellan raderna? Den lyser i mina ögon i alla fall!
Okej, då försöker vi lugna oss lite. Ett djupt andetag.
Vad gör det om jag inte får godkänt? Jo, jag får gå delar av kursen igen och göra om provet. Och jag har sån tur att kursen går på helgen i Kalmar i höst! Så det värsta som kan hända är att jag får lära mig mer i höst/vinter. Och det är inte så farligt, det är nästan bara bra.
Men det kommer bli råplugg i en vecka, för självklart så kommer jag försöka få alla rätt på proven på första försöket! ;-)
Ser ni paniken som finns mellan raderna? Den lyser i mina ögon i alla fall!
Okej, då försöker vi lugna oss lite. Ett djupt andetag.
Vad gör det om jag inte får godkänt? Jo, jag får gå delar av kursen igen och göra om provet. Och jag har sån tur att kursen går på helgen i Kalmar i höst! Så det värsta som kan hända är att jag får lära mig mer i höst/vinter. Och det är inte så farligt, det är nästan bara bra.
Men det kommer bli råplugg i en vecka, för självklart så kommer jag försöka få alla rätt på proven på första försöket! ;-)
24.7.11
Stressad man i kön på Ica
Nyss var jag och handlade med min svärmor på Ica, inför söndagsmiddag med hela familjen. När vi gick in i affären följde en man i kostym och skjorta med mobilen tätt intill örat. Han tittade stirrande på mig och skyndade förbi. I butiken såg jag honom irra omkring med snabba steg. När vi gick till kassan med våra varor stod mannen framför oss. Jag noterade hans spetsiga skor och allt klet i håret, såg att han handlade tidning, juice och några andra småsaker. Tankarna om vem som klär sig så lunchdags på en söndag kom upp, jag fick inte intrycket av att han skulle på söndagsmiddag direkt. (Säger jag som står osminkad i jeans och stor skön stickad tröja inför min familjemiddag.)
Så ringer mobil igen och han säger "Hej. Vaddå?!" Sedan följer ett samtal om någon som gråtit, någon som rusat ut från ett möte och att han sa att någon person skulle njuta av sitt liv. Jag hängde inte riktigt med på allt (grov skånska pratade han också). Detta undertiden som mannen lägger upp, betalar och packar sina varor. När jag står och packar våra varor bredvid kommer mannen tillbaka och kollar om han glömt något, vilket han inte gjort, och går sedan ut.
Stackars man. Han såg så spänd och upptrissad ut. Att inte ha tid att säga "Vänta lite, jag står i kassan, jag ringer dig snart istället". När man är så stressad så klarar inte kroppen av att ta in alla intryck m.m. utan måste fokusera på en sak i taget. Mannen tex visste inte om han packade allt och fick vända tillbaka för att kolla. Min svärmor poängterade att han nog inte var den bästa köraren just nu.
Mannen tänkte nog inte på att vi som var runt om honom var relativt tysta och kunde ta del av allt vad han sa. Och detta tycker jag är relativt vanligt. Jag hör personer som pratar i mobilen på bussar och tåg, på stan och även på jobbet. Där de pratar om saker som jag inte vill höra för att det inte angår mig, men personen pratar så nära och högt så jag har inget val. Säkert har jag gjort det själv också.
Vi känner nog igen det alla. Det är en stress som gör att synfältet smalnar av och gör att ens egen värld är det enda som finns. Tänk vad nyttigt det är då att ta ett steg tillbaka. För mig hjälper yogan till enormt mycket för detta. Det ger mig en chans att hitta andningen och en självinsikt som jag kan ta med mig utanför mattan.
Jag tror att mannen på Ica hade mått bra av lite yoga. Tyvärr tror jag att han inte skulle ge sig själv tid till det.
Nu ska jag hjälpa svärmor att laga lasagne, innan resten av familjen dyker upp. Ha en skön söndag!
Så ringer mobil igen och han säger "Hej. Vaddå?!" Sedan följer ett samtal om någon som gråtit, någon som rusat ut från ett möte och att han sa att någon person skulle njuta av sitt liv. Jag hängde inte riktigt med på allt (grov skånska pratade han också). Detta undertiden som mannen lägger upp, betalar och packar sina varor. När jag står och packar våra varor bredvid kommer mannen tillbaka och kollar om han glömt något, vilket han inte gjort, och går sedan ut.
Stackars man. Han såg så spänd och upptrissad ut. Att inte ha tid att säga "Vänta lite, jag står i kassan, jag ringer dig snart istället". När man är så stressad så klarar inte kroppen av att ta in alla intryck m.m. utan måste fokusera på en sak i taget. Mannen tex visste inte om han packade allt och fick vända tillbaka för att kolla. Min svärmor poängterade att han nog inte var den bästa köraren just nu.
Mannen tänkte nog inte på att vi som var runt om honom var relativt tysta och kunde ta del av allt vad han sa. Och detta tycker jag är relativt vanligt. Jag hör personer som pratar i mobilen på bussar och tåg, på stan och även på jobbet. Där de pratar om saker som jag inte vill höra för att det inte angår mig, men personen pratar så nära och högt så jag har inget val. Säkert har jag gjort det själv också.
Vi känner nog igen det alla. Det är en stress som gör att synfältet smalnar av och gör att ens egen värld är det enda som finns. Tänk vad nyttigt det är då att ta ett steg tillbaka. För mig hjälper yogan till enormt mycket för detta. Det ger mig en chans att hitta andningen och en självinsikt som jag kan ta med mig utanför mattan.
Jag tror att mannen på Ica hade mått bra av lite yoga. Tyvärr tror jag att han inte skulle ge sig själv tid till det.
Nu ska jag hjälpa svärmor att laga lasagne, innan resten av familjen dyker upp. Ha en skön söndag!
10.7.11
Chakran och färger
Äntligen har jag tagit mig själv på allvar och börjat skriva på min tenta. Vi fick den förra veckan, 1 juli, men jag har inte tagit mig tiden förrän nu. Det har funnits massvis att skylla på, så som att jag var alldeles för förkyld, jag jobbade övertid, jag hade yogapass att förbereda, en vän som nu bor utomlands kom på besök för en kväll, eller att jag helt enkelt har varit alldeles för trött. Så idag hände det, och nu har jag suttit några timmar i alla fall. Därför är det ju helt okej med en paus, eller hur?! :-)
 |
| Min plats för läsning, katten gör mig sällskap |
Jag har gått igenom lite historik för yogan och nu har jag hoppat till kroppsbilden. Så kom jag in på detta med chakrakarta. Ni har säkert hört ordet chakra innan. Det går faktiskt att dra paralleller till Marslows behovstrappa som vi nog alla läst om i psykologin på gymnasiet. Både behovstrappan och chakrasystemet är ett hjälpmedel, en modell, för att lättare förstå våra liv och få lite perspektiv på tillvaron.
I chakrasystemet finns det sju punkter som alla har olika funktioner.
Jag kanske skulle vilja säga att nr 7 på bilden är nr 1 egentligen, men för att ta det pedagogiskt så börjar vi från botten, basen, nr 7 på bilden och går uppåt. Det som står först är namnet på sanskrit, i (parentes) är översättningen. (Info taget från min instuderingspärm, skrivet av Josefine Selander)
7. Mulandhara (rot), har sin platsering i bäckenbotten. Detta står för grunden och har som huvudfråga att överleva. Familj, rötter, hem.
6. Svadhisthana (söthet), sitter i korsryggen/höfterna/könsorganen. Det är känslor och sexualiteten som kanske inte så oväntat finns här. Sexualitet, lust/olust, kreativitet.
5. Manupura (lysande juvel), sitter i solar plexus, alltså i magen. Står för makt och vilja, skapar förändring. Energi, självkänsla, individualitet.
4. Anahata (oslagen), finns i bröstet/hjärtat. Det är här kärlek och relationer finns och står för medkänsla, och ovillkorlig kärlek. Kärlek, balans, hängivenhet.
3. Visudha (rening), sitter i halsen. Vi har kommunikationen härifrån, och finns även för visdomen. Lyssnande, resonans, hitta sin egen röst.
2. Ajna (att uppfatta och avgöra). Detta är det berömda tredje ögat! Sitter mellan ögonbrynen, och här finns intention och fantasi. Insikt, drömmar, vision, avbildning.
1. Sahasrara (tusenfaldig). Första, eller sista, finns såklart på toppen av huvudet. Här är medvetenheten, och förståelse. Suveränitet, potential, gudomlig.
Om man nu tittar på detta konkret vad det är så ser man att nr 7 är samma som Marslows första steg på trappan, med fysisk hälsa, överlevnad. Marslow har också sociala och emotionella behov som andra steg, som nr 6. Visst säger man att man lyssnar på magkänslan! Så för mig är detta inte alls konstigt eller flummigt, det är enbart ett sätt att försöka förstå sambandet mellan kropp och känsla. Marslow har en trappa, chakrasystemet använder sig av kroppen (vad är konstigast egentligen?).
Det är när jag läser detta som mina egna tanker om färg kommer upp. Håll i er, nu blir det flummigt! Jag har alltid sett människor i olika färger. Det är inte så att jag ser alla jag möter i färger, men vissa personer vet jag vad de har för färg. Oftast är den väldigt ljus i början, men blir starkare ju mer jag träffar dom. Så min familj och mina vänner har oftast en färg. Om du frågar mig kanske jag inte vet direkt, för det är något undermedvetet i mig.
Det jag vet är att min mamma är röd. Hon är röd som blod. Och tittar vi på bilden ovan så har varje chakra en färg. Så mamma är helt enkelt min grund och mitt hem.
Min bror är blå, vilket är Visudha. Att min bror står för kommunikation, det kan jag nog hålla med om. Kanske mest för att jag genom min bror har försökt hitta min egen röst också.
Pappa då? Nja, han är brun-grön, som en vacker mossa. Jag tror ju mest det är för att han alltid är i trädgården och påtar, men grön ser ni ju står för kärlek och balans. Det har pappa gett mig.
Mina brorsbarn var ljusgröna när de föddes. Kanske är det en blandning mellan den gröna ovillkorliga kärleken och Shasrara (som är vit fast den ser lila ut på bilden ovan) som står för något större och öppenhet. Mina brorsbarn börjar dock bli sina egna färger och skiljer sig mellan varandra nu lite smått.
Men är jag så himla konstig som ser folk i färger? Jag är faktiskt inte den enda! I introduktionen till Roomservice så sjunger de "Everyone is a colour, all colours are beautiful". Det finns även en vacker låt som heter "True colors", där de sjunger "jag ser dina sanna färger skina igenom". Googlar man det lite så kommer ordet synestesi upp. Det finns en gammal artikel om det här. Om det är detta eller inte vet jag inte, men jag känner ett hopp om att jag inte är helt knäpp. ;-)
2.7.11
Utbildningen fortsätter
 | |
| Midsommarblomster |
Många har frågat hur utbildningen var. Mitt svar är att det var intensivt, ganska jobbigt och alldeles alldeles underbart! Jag lärde mig massvis, både om yoga och anatomi, och träffade underbara människor. Tyvärr hade jag inte så mycket fritid som jag hade önskat så jag hann inte utforska Stockholm eller träffa de vänner jag tänkt, men det var yogatiden värd.
Vad händer nu då? Det är långt från över. För det första ska jag gå andra delen i augusti, vilket då kommer vara 17 dagar och alltså ännu längre och mer. Dessutom fick jag igår en omfattande hemtenta och jag har en stor hög böcker att läsa. Ett skönt upplägg är att vi fick hemtentan nu så att vi ska kunna läsa böckerna med frågorna i åtanke. Sedan har vi en "saltenta" i anatomin på plats när vi träffas i augusti, så till det måste jag också plugga.
Vi har även fått några hemläxor som att vi ska titta på ett par yogapass utan att delta själva, skriva yogadagbok och några andra funderingar. Frågan "Vad betyder yogan för dig?" är inte en liten fråga. Dessutom ska vi yoga minst tre gånger i veckan själva, men det kräver min kropp ändå.
På onsdag ska jag ha mitt första pass! Det är riktigt pirrigt. Det är enbart 60 minuter, men för mig kommer det bli svårt att hinna med hela passet på den tiden. På utbildningen tog det mig 90 minuter att gå igenom halva passet! Men som de flesta säger, det är bara att köra på, learning by doing.
Samtidigt har jag mitt heltidsjobb, där vi dessutom har blivit beordrade övertid. Jag skulle vilja påstå att det inte kommer att bli lidande av varandra. Förhoppningsvis har jag en förmåga att stänga av yoga-tankar undertiden jag är på jobbet, på samma sätt som jag stänger av jobb-tankarna när jag inte jobbar. Där var jag tänkt att skriva "...stänger av jobb-tankarna när jag yogar", men så kom jag på att jag stänger av alla andra tankar när jag yogar!
Det är bara att erkänna, detta kommer inte bli en sommar med häng på stranden, sena nätter och äventyr. Men jag kan alltid ligga på en filt ute och läsa en bok när det är sol, göra min yoga på en brygga och planera min tid. Det känns inte som en uppoffring på något sätt, tvärt om är jag glad för att jag får lära mig så mycket. Som sagt så är det bara jag själv som kan kontrollera mina tankar om det är för mycket eller inte. Allt kommer att ordna sig, det gör det alltid.
Idag dock ska jag enbart lata mig, för att jobba och plugga imorgon. Det här är min första helt lediga dag utan måsten på evigheter, så jag tänker koppla bort både jobb och böcker och annat.
Ha en underbar och ljus helg alla fina!
23.6.11
En dag på Shakti
Kursen är över, men innan jag sammanfattar det i helhet så vill jag visa hur en typisk dag på vår yogastudio såg ut. It goes something like this;
![]()
Vid kl 9 droppar vi in en efter en, vi pratar lite om hur trötta vi är och vart vi har träningsvärk, några ligger på mattan och mentalt förbereder sig för dagen. Så småningom sätter ett pass igång. Antingen är det Josefin som har det, eller så undervisar vi varandra två och två.
Vi får en liten rast då vi samlas i det lilla köket/receptionen, jag och några till springer ut och köper ännu en kaffe. Vi står och pratar, några tar en stund för sig själv och lägger sig under en filt på mattan.
Lunchen får vi på restaurangen New Lilla India, som har riktigt god indisk mat. (Fortfarande i våra mysiga träningskläder, utan dusch.) Restaurangen ligger i närheten, och vi har ätit där varje dag. Gott, men jag kan menyn vid detta laget kan man säga. En kaffe efteråt är mycket nödvändigt, som tur är finns det många goda caféer i närheten. Favoriten är det lilla glassmakeriet 18 smaker som ligger behagliga 25 meter från Shakti. Deras Cortado är gudomlig!
Efter lunch blir det mer teori. Lyssna, prova, sitta, upp och stå, skriva ner. Ofta får vi pröva hur det är att göra helt fel först, sedan rätt på fel sätt, och tillsist rätt på rätt sätt. Vi får tips på vilka ord vi ska använda, och vilka ord vi ska undvika. Det är en mycket dynamisk grupp, vi lyssnar, frågar och diskuterar.
Kaffe på eftermiddagen är även det nödvändigt! Ibland är vi dock för upptagna så det hinns inte riktigt med.
Vid kl 17 är vi totalt slut, vi får vår hemläxa och alla undrar hur vi ska orka. Jag lunkar hem för att duscha (!), äta lite och sedan dö en smula. Kvällen är inte nyttig. Vin, godis eller en stor hög jordgubbar med glass, tillsammans med yoga-dvd:n eller en teoribok. Ibland fick det dock bli att umgås med vänner, för glass eller vin.
Dagen börjar med en promenad med kaffe i högsta hugg till Timmermansgatan 10 där YogaShakti ligger. I en backe innanför en ganska "osynlig" dörr finns en lugn oas. Det första jag möts av är en tavla med orden "Remember, You are amazing just the way you are", vilket många mornar är styrkande. Oftast är jag otroligt trött, utan smink och i träningskläder, troligtvis har jag inte gjort min hemläxa så bra som jag borde ha gjort.
 |
| Stora salen på morgonen |
Vi får en liten rast då vi samlas i det lilla köket/receptionen, jag och några till springer ut och köper ännu en kaffe. Vi står och pratar, några tar en stund för sig själv och lägger sig under en filt på mattan.
 |
| Kalli är redo för teori |
Sen har vi teori. (Observera att vi inte tar någon uppfräschande dusch här.) Då sitter vi i en ring på golvet, på mattan, bolster (lång runda kuddar), filtar, på alla de sätt. Josefin (läraren) går igenom en modul eller två, så som Solhälsningar eller Framåtfällningar. Hon går igenom de olika positionerna, vad man ska titta på hos deltagarna så de inte gör något som skadar dom (tex vilken riktning knät ska vara), samt hur man kan hjälpa deltagarna. Vi blandar att lyssna på Josefin, ställa oss upp och prova, passa lite på varandra och kolla i böcker.
Lunchen får vi på restaurangen New Lilla India, som har riktigt god indisk mat. (Fortfarande i våra mysiga träningskläder, utan dusch.) Restaurangen ligger i närheten, och vi har ätit där varje dag. Gott, men jag kan menyn vid detta laget kan man säga. En kaffe efteråt är mycket nödvändigt, som tur är finns det många goda caféer i närheten. Favoriten är det lilla glassmakeriet 18 smaker som ligger behagliga 25 meter från Shakti. Deras Cortado är gudomlig!
 |
| Annika i myshörnan |
 |
| Kök/reception |
Varje dag är det någon som är lite extra trött. Så är det. Jag hade min riktigt låga dag förra veckan, ganska tidigt på kursen. Så går humöret upp och ner under dagen, mönster finns absolut. Men med hjälp av pepp, snälla ord eller enbart ”låt mig vara” så klarar vi oss alla.
Vid kl 17 är vi totalt slut, vi får vår hemläxa och alla undrar hur vi ska orka. Jag lunkar hem för att duscha (!), äta lite och sedan dö en smula. Kvällen är inte nyttig. Vin, godis eller en stor hög jordgubbar med glass, tillsammans med yoga-dvd:n eller en teoribok. Ibland fick det dock bli att umgås med vänner, för glass eller vin.
Alltid somnar jag gott!
Det finns en anledning till varför det heter intensivkurs! Vi gick 13 dagar i sträck, från kl 8 eller 9 till 17 varje dag. Med hemläxa (som jag kanske inte alltid gjorde i och för sig). Men så här efteråt så känns det bra! Jag har fått nya kunskaper och nya underbara vänner. Och det har varit alldeles alldeles underbart!
 |
| Min yogaväska och bokväska |
16.6.11
Min puttrande gryta
Nu börjar det bli jobbigt. Jag tänker inte ens försöka dölja det. Tröttheten har kommit till stadiet där jag inte riktigt orkar tänka klart på annat, för hjärnan är för full av yoga och anatomi. Jag tappar bort både ord och saker, och innan idag var jag tvungen att fokusera på hur jag gick i trappan för jag gjorde det inte säkert automatiskt.
Det snurrar runt av ord i huvudet. Chaturanga, iliopsoas, medial rotation, hug the middle line, uddiyana bandha, abduktion, flexion i leden, adha mukha svanasana, diskbråck, general position, justeringar, hunden... och så fortsätter det. För vi pratar inte enbart ett språk i vår utbildning, vi pratar fyra. Svenska såklart, engelska då vi har två tjejer som inte pratar svenska, latin i anatomin och sanskrit i yogan (positionerna sägs på sanskrit). Det känns lite som om det enbart finns plats för detta i hjärnan just nu. Inte ens alldagliga tankar får vara med för det tar för stor plats.
Idag bad oss vår lärare att fundera på vad vi behövde just nu för att få balans, både när det gällde fysiskt i de olika positionerna, men även psykiskt. Precis som man häller lite socker i tomatsåsen för att få balans i smakerna, och få det gött. Och det kanske inte alltid är det man tror behövs. Kanske är det något man aldrig har provat innan. Det har jag funderat på under dagen. Vad är mitt socker? Det är inte självklart alltid, men för mig just nu tror jag det är tvärt om, jag har fått för mycket socker i min sås. Jag vill absolut inte ta bort sockret, jag ångrar inte att jag hällde i det, utan vill istället ha mer av de ursprungliga tomaterna för att jämna ut det igen. Kanske till och med hälla i lite chili! Frågan är bara om min gryta är stor nog just nu för detta.
Ikväll sitter jag ensam "hemma" då en vän har åkt hemhem för ett par dagar så jag får låna hennes lägenhet och vara helt ensam. Det var vad jag behövde just nu tror jag. En stund för mig själv för att få tankarna att stilla sig. Tillåta hjärnan att stoppa in den nya infon i små fack, komprimera och spara. Precis som man gör med en luftmadrass, man tömmer den på luft så den blir mindre, och sedan stoppas den in i förrådet. För att blåsa upp igen när det behövs! (Vilken underbar jämförelse om jag få säga det själv, för det är precis så jag skulle vilja göra.) Kanske även kan jämföras med att låta såsen puttra för att reducera vätska och låta smakerna komma fram.
Hur ser din gryta ut, och vilken krydda skulle du vilja lägga till?
Det snurrar runt av ord i huvudet. Chaturanga, iliopsoas, medial rotation, hug the middle line, uddiyana bandha, abduktion, flexion i leden, adha mukha svanasana, diskbråck, general position, justeringar, hunden... och så fortsätter det. För vi pratar inte enbart ett språk i vår utbildning, vi pratar fyra. Svenska såklart, engelska då vi har två tjejer som inte pratar svenska, latin i anatomin och sanskrit i yogan (positionerna sägs på sanskrit). Det känns lite som om det enbart finns plats för detta i hjärnan just nu. Inte ens alldagliga tankar får vara med för det tar för stor plats.
Idag bad oss vår lärare att fundera på vad vi behövde just nu för att få balans, både när det gällde fysiskt i de olika positionerna, men även psykiskt. Precis som man häller lite socker i tomatsåsen för att få balans i smakerna, och få det gött. Och det kanske inte alltid är det man tror behövs. Kanske är det något man aldrig har provat innan. Det har jag funderat på under dagen. Vad är mitt socker? Det är inte självklart alltid, men för mig just nu tror jag det är tvärt om, jag har fått för mycket socker i min sås. Jag vill absolut inte ta bort sockret, jag ångrar inte att jag hällde i det, utan vill istället ha mer av de ursprungliga tomaterna för att jämna ut det igen. Kanske till och med hälla i lite chili! Frågan är bara om min gryta är stor nog just nu för detta.
Ikväll sitter jag ensam "hemma" då en vän har åkt hemhem för ett par dagar så jag får låna hennes lägenhet och vara helt ensam. Det var vad jag behövde just nu tror jag. En stund för mig själv för att få tankarna att stilla sig. Tillåta hjärnan att stoppa in den nya infon i små fack, komprimera och spara. Precis som man gör med en luftmadrass, man tömmer den på luft så den blir mindre, och sedan stoppas den in i förrådet. För att blåsa upp igen när det behövs! (Vilken underbar jämförelse om jag få säga det själv, för det är precis så jag skulle vilja göra.) Kanske även kan jämföras med att låta såsen puttra för att reducera vätska och låta smakerna komma fram.
Hur ser din gryta ut, och vilken krydda skulle du vilja lägga till?
14.6.11
Min dag
Jag har en känsla av att många tror att jag är på en ”mysutbildning”,
där vi mest fikar under dagarna och pratar om flummiga ämnen. Därför tänkte jag
berätta hur mina dagar ser ut. Idag, som igår, har vi haft anatomilektioner, från
kl 8 på morgonen till ungefär 17.30. Det är mycket att gå igenom!
Så dagen började med promenad tvärs över Söder, från min vän
där jag så snällt får bo till Hälsans Hus. Med P3 i lurarna och blåsor på hälarna
gick jag som vanligt vilse, men jag håller på att lära mig gatorna så idag gick
jag bara ca 100 meter åt fel hål på en gata.
Så köpte jag en stor kaffe på hörnet, fick in i salen och
hjälpte till att ställa upp alla bord och stolar. På Hälsans Hus kan man hyra
konferenslokaler, så allt tas fram när man kommer och det ska tillbaka när man går.
Utsikten är underbar!
 |
| Utsikt över Gröna Lund bla, morgon |
 |
| Benjamin aka Benji |
 |
| Mina anteckningar |
 |
| Vår sal (paus) |
Och jag fattar det!! Om ni bara visste hur stolta vi var i
slutet av dagen när vi kunde säga funktion och så vidare i musklerna i slutet
av dagen. Hela tiden har läraren sagt att muskellära är enkelt. Vi har inte
riktigt tyckt det, men jag tror att i slutet av dagen idag så var det mycket
enklare än det var i går eftermiddag.
 |
| Hermans sett från salen |
En hel del paus blir det också. Vi är inte vana att sitta
vid skolbänken hela dagen, så det är nödvändigt. I morse sprang vi runt för att
leta efter ett café med riktigt bra kaffe. För att vara Stockholm med en
barista vid varje hörn vanligtvis så finns det nästan inga där vi är! Så det
blev 7Eleven. Så vi fick kaffe i alla fall.
I slutet av dagen så kan vi i alla fall gå ner på Hermans,
men idag fick det bli thé för mig. Och på min télapp stod det ett meddelande! Jag
kan inte tyska, men fattar att det handlar om att humor är något…
Vår anatomilärare säger att vi dippar i olika faser, aldrig samtidigt allihopa, så det är svårt att säga när vi måste ta en paus. Något jag tror vi alla kan hålla med om är att vi är trötta i slutet av dagen. Det ska bli så skönt att ha yoga imorgon! Det är mycket att plugga in då också, vi gör samma sak och går igenom det steg för steg, men då får vi i alla fall röra på oss en del också.
Vår anatomilärare säger att vi dippar i olika faser, aldrig samtidigt allihopa, så det är svårt att säga när vi måste ta en paus. Något jag tror vi alla kan hålla med om är att vi är trötta i slutet av dagen. Det ska bli så skönt att ha yoga imorgon! Det är mycket att plugga in då också, vi gör samma sak och går igenom det steg för steg, men då får vi i alla fall röra på oss en del också.
Efter lektionens slut gick jag Götgatan hem i min egna lilla
värld. Det började regna men det var ganska skönt. Nu borde jag verkligen yoga
ett tag. Imorgon på morgonen ska vi instruera varandra två och två, från början
och ca 2/3 av passet, det vi gått igenom hittills. Jag kan det inte. Men jag
orkar inte just nu. Det var som en tjej sa –”Jag önskar att det var någon dag
emellan passen, så att vi har tid att smälta och plugga mer.” Så kom vi på att
då vore det ju inte någon intensivkurs. Vi vet vad vi gett oss in på, och om
jag vill göra detta så gör jag det.
Så, nu är det bara för mig att sätta på träningskläderna
samtidigt som min vän tar på pyjamasen. Imorgon ska vi vara på YogaShakti och
gå igenom yoga och dess positioner istället, så jag återkommer om hur den dagen
ser ut.
11.6.11
Jag är här
Det är underbart. Det har börjat. Det är lördag kväll och jag sitter totalt utpumpad i min väns lägenhet på Söder. Hon har precis tagit på sig klackarna och gått ut, jag är barfota och osminkad och ska snart yoga som hemläxa. Och jag är så lycklig! Det är svårt att beskriva känslan, men jag tänkte berätta lite som hänt och vad jag gör på dagarna.
I torsdags började äntligen min utbildning för att bli yogaintruktör inom ViryaYoga. Vi är 14 elever med olika bakgrunder och meningar, och håller till på Söder på YogaShakti. I torsdags så presenterade vi oss, vi fick en inblick i vad ViryaYoga är för typ av yoga och varför Josefine (Selander, som även har hela utbildningen tillsammans med ett gäng andra lärare) valt att "hitta på" denna. Sedan har vi kört på. Vi hade en hel yogaklass i torsdags, men sen har vi gått igenom det bit för bit. Vi har diskuterat, provat, passat/justerat, tittat och pratat lite till om det. Om ni bara visste hur mycket det är att diskutera om på vilket sätt man står rakt!
Vi har även börjat med anatomin. Vi ska lära oss hela kroppen, och vi har nu börjat med skelettet. Äntligen har jag lärt mig vad benmärg består av och dess funktion. Anatomi är något jag tycker är väldigt intressant. Då ViryaYoga har en stor biomekanisk tonvikt så är anatomin väldigt viktigt. I ViryaYoga försöker vi unvika skador och konstiga rörelser, det ska stärka kroppen, därför behöver vi en stor kunskap om hur vi rör kroppen osv.
Vi har lektioner 8-17 varje dag, så det är ingen retreat jag är på om någon trodde det. Jag går i och för sig runt i träningskläder hela dagarna men jag är alltid lite småsvettig. Det är teori blandat med praktiska övningar och exempel. Vi sitter i en ring på våra mattor och lyssnar, hoppar emellan upp och gör den övning vi pratar om eller jobbar två och två. Det är mycket skrivande, det svåra är att skriva ner exakt hur vi gör det. Det är bara att hoppas att jag förstår senare hur jag menade.
Nu när det har gått tre dagar har vi märkt att det börjar bli mycket att ta in. I eftermiddags så gick det segare att ta in infon för oss alla, vi glömde bort vad vi skulle göra, och vi var ganska trötta. Troligtvis så kommer det att bli lättare ju mer vi kommer in i det. För många är det första gången på många år som de sitter i skolbänken. Såklart det är ovant.
Jaha, men om jag är så trött, varför är jag då så lycklig? Jo, för att jag har hamnat rätt. Det känns så rätt det jag gör, och jag tycker så mycket om det. Det är verkligen detta jag vill jobba med framöver, oavsett om det blir på heltid eller tre timmar i veckan. Det känns lite som om jag har hittat hem, förstår ni känslan? Det är i alla fall extremt skönt och kul. Ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för denna kurs. Jag giller´t!
Nu ska jag ta en extra titt på Uppvärmning, Solhälsningar, Balans och Stående styrka. Yoga det och läsa om det, innan jag stupar i säng. Sover gott, det kan jag lova att jag gör!
I torsdags började äntligen min utbildning för att bli yogaintruktör inom ViryaYoga. Vi är 14 elever med olika bakgrunder och meningar, och håller till på Söder på YogaShakti. I torsdags så presenterade vi oss, vi fick en inblick i vad ViryaYoga är för typ av yoga och varför Josefine (Selander, som även har hela utbildningen tillsammans med ett gäng andra lärare) valt att "hitta på" denna. Sedan har vi kört på. Vi hade en hel yogaklass i torsdags, men sen har vi gått igenom det bit för bit. Vi har diskuterat, provat, passat/justerat, tittat och pratat lite till om det. Om ni bara visste hur mycket det är att diskutera om på vilket sätt man står rakt!
Vi har även börjat med anatomin. Vi ska lära oss hela kroppen, och vi har nu börjat med skelettet. Äntligen har jag lärt mig vad benmärg består av och dess funktion. Anatomi är något jag tycker är väldigt intressant. Då ViryaYoga har en stor biomekanisk tonvikt så är anatomin väldigt viktigt. I ViryaYoga försöker vi unvika skador och konstiga rörelser, det ska stärka kroppen, därför behöver vi en stor kunskap om hur vi rör kroppen osv.
Vi har lektioner 8-17 varje dag, så det är ingen retreat jag är på om någon trodde det. Jag går i och för sig runt i träningskläder hela dagarna men jag är alltid lite småsvettig. Det är teori blandat med praktiska övningar och exempel. Vi sitter i en ring på våra mattor och lyssnar, hoppar emellan upp och gör den övning vi pratar om eller jobbar två och två. Det är mycket skrivande, det svåra är att skriva ner exakt hur vi gör det. Det är bara att hoppas att jag förstår senare hur jag menade.
Nu när det har gått tre dagar har vi märkt att det börjar bli mycket att ta in. I eftermiddags så gick det segare att ta in infon för oss alla, vi glömde bort vad vi skulle göra, och vi var ganska trötta. Troligtvis så kommer det att bli lättare ju mer vi kommer in i det. För många är det första gången på många år som de sitter i skolbänken. Såklart det är ovant.
Jaha, men om jag är så trött, varför är jag då så lycklig? Jo, för att jag har hamnat rätt. Det känns så rätt det jag gör, och jag tycker så mycket om det. Det är verkligen detta jag vill jobba med framöver, oavsett om det blir på heltid eller tre timmar i veckan. Det känns lite som om jag har hittat hem, förstår ni känslan? Det är i alla fall extremt skönt och kul. Ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för denna kurs. Jag giller´t!
Nu ska jag ta en extra titt på Uppvärmning, Solhälsningar, Balans och Stående styrka. Yoga det och läsa om det, innan jag stupar i säng. Sover gott, det kan jag lova att jag gör!
4.6.11
29.5.11
TED Talks - Alain de Botton
Jag har precis sett på TED Talks (Ideas worth spreading), där Alain de Botton i ungefär en kvart pratade om "A kinder, gentler philosophy of success". Det fick verkligen igång mina tankar! Det är ett tre år gammalt klipp, men jag tycker det är lika aktuellt nu.
Alain de Botton är författare och TV-producent enligt wikipedia, enligt hans egen hemsida sysslar han med "love, travel, architecture and literature". Jag skulle nog beskriva honom som en filosof det lilla jag läst om honom.
I dagens program av TED pratade han mycket om vår syn på karriär, samhället, vinnare och förlorare. Det gick väldigt snabbt när han pratade, vet inte riktigt när han andades, så mycket snurrades ihop i mitt huvud nu efteråt känner jag. Ska jag försöka sammanfatta det så handlade det om att vi bedömer varandra väldigt snabbt utifrån status och om vi är vinnare eller förlorare. En mycket vanlig fråga är "Vad arbetar du med?" och svaret på den frågan är avgörande för hur personen ska uppfatta dig, samt om du är en vinnare eller förlorare. För idag är det du själv som avgör ditt öde. Det handlar om vår egen vilja och inte slumpen. Vi tror inte på en högre makt, gud eller andar, så som vi gjort innan. Idag handlar det inte om att vissa personer är olyckligt lottade -de är förlorare.
Han pratade även om avund. Och för att kunna känna avund måste du kunna identifiera dig med personen du avundas. Du kan inte identifiera dig med Drottningen i England, därför känner vi inte avund fast hon är rik och har ett stort hus. Däremot kan vi identifiera oss med vår gamla klasskamrater och känna stor avund om vi inte har det andra har. Känner du igen dig?
Så pratade även han om balans. Jo, han sa till och med själva ordet balans! Vi pratar mycket om att det är viktigt med balans i vardagen mellan framgång och fritid (vilket jag personligen förespråkar). Alain menar dock att det inte går, att något måste offras.
Så avslutade han med att säga att framgång verkligen är något bra, men det ska vara vi själva som avgör om vi är framgångsrika, och ingen annan.
Oj vad dessa ca 15 minuter satte igång min hjärna! Först tänkte jag på att jag känner stor avund på mina gamla klasskamrater som har otroligt fina jobb som marknadsförare. Eller på andra vänner som det går så bra för. Visst finns det tillfällen när jag känner mig som en förlorare för att jag inte alls är där jag hade velat vara vid detta laget. Visst känner jag att det enbart är jag som skulle ha kunnat göra det annorlunda. Vem annars?
Så när han sa de sista orden om balans och om att vi själva borde avgöra vad framgång innebär, då blev jag lugn igen.
Som jag har skrivit innan -jag mår bra, jag är lycklig och jag känner att jag har en balans. Vad skulle jag vilja offra för att ha det annorlunda? Min tid med Henrik? Min sömn? Min träning? Nej, jag tycker att den balans jag har är alldeles utmärkt. Och tar det ett tag till innan jag gör min "karriär" så får det göra det.
Vad menar jag då med karriär? Det frågade min jobbcoach mig när jag var arbetslös. Jag kunde inte svara då, och det kan jag ännu mindre nu. Varför ska alla göra karriär? Vad måste offras för att komma dit? Tror det får bli ett inlägg för sig själv längre fram när jag har ett någorlunda svar.
Nej mina vänner, jag tänker varken vara förlorare eller avundsjuk! Jag tänker vara både framgångsrik på mitt eget sätt, och glädjas åt andra! Jag tänker vara lycklig och hoppas att du är det också.
Ta dig 20 minuter för att se klippet ovan och fundera lite på det. Berätta gärna din tanke om det!
I dagens program av TED pratade han mycket om vår syn på karriär, samhället, vinnare och förlorare. Det gick väldigt snabbt när han pratade, vet inte riktigt när han andades, så mycket snurrades ihop i mitt huvud nu efteråt känner jag. Ska jag försöka sammanfatta det så handlade det om att vi bedömer varandra väldigt snabbt utifrån status och om vi är vinnare eller förlorare. En mycket vanlig fråga är "Vad arbetar du med?" och svaret på den frågan är avgörande för hur personen ska uppfatta dig, samt om du är en vinnare eller förlorare. För idag är det du själv som avgör ditt öde. Det handlar om vår egen vilja och inte slumpen. Vi tror inte på en högre makt, gud eller andar, så som vi gjort innan. Idag handlar det inte om att vissa personer är olyckligt lottade -de är förlorare.
Han pratade även om avund. Och för att kunna känna avund måste du kunna identifiera dig med personen du avundas. Du kan inte identifiera dig med Drottningen i England, därför känner vi inte avund fast hon är rik och har ett stort hus. Däremot kan vi identifiera oss med vår gamla klasskamrater och känna stor avund om vi inte har det andra har. Känner du igen dig?
Så pratade även han om balans. Jo, han sa till och med själva ordet balans! Vi pratar mycket om att det är viktigt med balans i vardagen mellan framgång och fritid (vilket jag personligen förespråkar). Alain menar dock att det inte går, att något måste offras.
Så avslutade han med att säga att framgång verkligen är något bra, men det ska vara vi själva som avgör om vi är framgångsrika, och ingen annan.
Oj vad dessa ca 15 minuter satte igång min hjärna! Först tänkte jag på att jag känner stor avund på mina gamla klasskamrater som har otroligt fina jobb som marknadsförare. Eller på andra vänner som det går så bra för. Visst finns det tillfällen när jag känner mig som en förlorare för att jag inte alls är där jag hade velat vara vid detta laget. Visst känner jag att det enbart är jag som skulle ha kunnat göra det annorlunda. Vem annars?
Så när han sa de sista orden om balans och om att vi själva borde avgöra vad framgång innebär, då blev jag lugn igen.
Som jag har skrivit innan -jag mår bra, jag är lycklig och jag känner att jag har en balans. Vad skulle jag vilja offra för att ha det annorlunda? Min tid med Henrik? Min sömn? Min träning? Nej, jag tycker att den balans jag har är alldeles utmärkt. Och tar det ett tag till innan jag gör min "karriär" så får det göra det.
Vad menar jag då med karriär? Det frågade min jobbcoach mig när jag var arbetslös. Jag kunde inte svara då, och det kan jag ännu mindre nu. Varför ska alla göra karriär? Vad måste offras för att komma dit? Tror det får bli ett inlägg för sig själv längre fram när jag har ett någorlunda svar.
Nej mina vänner, jag tänker varken vara förlorare eller avundsjuk! Jag tänker vara både framgångsrik på mitt eget sätt, och glädjas åt andra! Jag tänker vara lycklig och hoppas att du är det också.
Ta dig 20 minuter för att se klippet ovan och fundera lite på det. Berätta gärna din tanke om det!
22.5.11
Full fart framåt
Tänk att veckor kan vara så olika. Det är lika lång tid, men ibland blir inget gjort fast så mycket behöver göras, andra veckor blir allt och lite till gjort med tid över.
För mig har en hel del hänt denna vecka. Det har hänt saker på jobbet, ingen stor tidskrävande förändring, utan mindre saker som får hjärnan att jobba lite till. Och så har jag tränat! Ni som har mig på Facebook har nog inte kunnat missa det. Jag har både varit ute och gått samt haft pass varje dag. Dessutom är tvätten ren, det finns ingen disk och jag har ätit lagad mat. Samt haft tid att prata med familjen i telefon och träffat vänner.
Och det går inte riktigt ihop i min hjärna. Hur har jag hunnit med allt detta? För någon vecka sedan fanns det ingen tid och ingen ork till något utöver det vanliga. Och med det vanliga menar jag jobba och sova.
Så läste jag boken "The Yoga Sutra of Patanjali" som ingår i min kurslitteratur. Författaren skriver att han brukar föreläsa för fångar. Vad är skillnaden på fångar och väktare när de är i samma byggnad? Jo, fångarna ser enbart att de är fångar innanför väggarna. Väktarna ser det som ett ställe som är deras jobb. Det sitter egentligen mest i tanken. Fångarna skulle istället kunna ta tillvara tiden som ett tillfälle att förändra livets värderingar. Vidare skriver författaren;
Just nu kan inte yogautbildningen komma snart nog. På något sätt känns det som att något kommer att börja då. Förstår ni känslan? Jag vill nu nu nu! Det känns som om jag springer mot kanten, för att kunna hoppa och sedan falla fritt. Vart och hur jag landar vet jag inte, men här kan jag bara inte stanna.
Vem vet hur snabbt kommande vecka går. Kanske precis så snabbt som jag vill.
För mig har en hel del hänt denna vecka. Det har hänt saker på jobbet, ingen stor tidskrävande förändring, utan mindre saker som får hjärnan att jobba lite till. Och så har jag tränat! Ni som har mig på Facebook har nog inte kunnat missa det. Jag har både varit ute och gått samt haft pass varje dag. Dessutom är tvätten ren, det finns ingen disk och jag har ätit lagad mat. Samt haft tid att prata med familjen i telefon och träffat vänner.
Och det går inte riktigt ihop i min hjärna. Hur har jag hunnit med allt detta? För någon vecka sedan fanns det ingen tid och ingen ork till något utöver det vanliga. Och med det vanliga menar jag jobba och sova.
Så läste jag boken "The Yoga Sutra of Patanjali" som ingår i min kurslitteratur. Författaren skriver att han brukar föreläsa för fångar. Vad är skillnaden på fångar och väktare när de är i samma byggnad? Jo, fångarna ser enbart att de är fångar innanför väggarna. Väktarna ser det som ett ställe som är deras jobb. Det sitter egentligen mest i tanken. Fångarna skulle istället kunna ta tillvara tiden som ett tillfälle att förändra livets värderingar. Vidare skriver författaren;
So, if you can have control over the thought forms and change them as you want, you are not bound by the outside world. ... That is why the entire Yoga is based on "chitta vritti nirodhah ". If you control your mind, you have controlled everything. Then there is nothing in this world to bind you.Tänk vad tankens kraft är stor! Denna vecka har jag haft en vilja att gå framåt. Jag har inte velat sitta still en sekund, för jag har haft en obeskrivlig energi. För att jag inte vill sitta still. Jag vill framåt och jag tror kroppen tar det bokstavligen.
Just nu kan inte yogautbildningen komma snart nog. På något sätt känns det som att något kommer att börja då. Förstår ni känslan? Jag vill nu nu nu! Det känns som om jag springer mot kanten, för att kunna hoppa och sedan falla fritt. Vart och hur jag landar vet jag inte, men här kan jag bara inte stanna.
Vem vet hur snabbt kommande vecka går. Kanske precis så snabbt som jag vill.
18.5.11
God morgon solen, ska vi hälsa?
Det finns vissa tider under dagen som är mer underbara än andra. Jag har hittat en ny sån tid. Denna vecka har jag gått upp lite tidigare än vanligt för att gå ut och gå. Jag har gått längst havet för att vid mitten av promenaden stanna på en brygga och göra solhälsningar. Säga God morgon till dagen.
Många tycker nog detta låter lite väl flummigt, men det är något jag kan rekommendera. Det ger mig sån energi, och hjärnan kommer igår snabbare. Bilden ovanför tog jag i morse, vem kan annat än att bli på bra humör? Känna något annat än att denna dag kommer att bli bra?
Samtidigt som det ger mig energi ger det mig lugn. Jag mår riktigt bra och det stärker mig inifrån och ut. Den känslan jag får under mina promenader kan jag ta fram när jag behöver det som mest, på jobbet eller hemma i soffan. Det får mig mer balanserad.
Det ger en annan väldigt bra fördel också. När väckarklockan ringer på morgonen är jag mycket piggare och känner inte att jag måste snooza i en halvtimme innan jag går upp. Det är som om kroppen känner att den ska upp och aktivera sig, vilket gör att den är på g direkt. Än så länge flyger jag inte upp ur sängen innan väckarklockan ringer, men det går lättare!
Det konstiga är att jag har tagit dessa promenader i många år, men det har gått i perioder när jag gör det varje dag och sedan så kan det ta flera månader mellan. Jag vet alla de positiva egenskaperna som jag får, men på något sätt så slutar jag alltid. Fast jag mår så bra av det.
När jag arbetade som vice ordförande med studiesocialt ansvar på Studentkåren så ordnade jag "Hälsosamma veckan" där det mest uppskattade jag hade med var morgonpromenader med frukost. Det kom mycket folk och vi gick i 30-45 minuter tillsammans, på leder som Kalmar Kommun har tagit fram just för att de ska ta den tiden. Bland annat ett varv runt Kvarnholmen. Jag hade även tagit kontakt med forskaren Anders Raustorp, som i alla fall då arbetade på Högskolan i Kalmar (nu Linnéuniversitetet). Han berättade om effekten av 30 minuter ackumulerad promenad per dag och vitsen med stegräknare. Vilken jag sedan förmedlade till studenterna innan vi gick iväg på morgonen.
Promenaderna var väldigt uppskattade av de som var med, och jag kommer ihåg att det kom mer och mer folk för varje dag. Om de fortsatte själva när veckan var slut vet jag inte, men man kan ju hoppas.
Min förhoppning är att jag ska fortsätta med mina promenader ett tag framöver. Jag känner att jag behöver det, både för kropp och knopp.
Om du vill följa med imorgon så går jag klockan 06.15! God morgon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)