Klassiskt inlägg -året som gått!

Det är årets sista dag, så då måste jag ju blogga om året som gått, det bara är så. Som en vän skrev på Facebook "Idag och på julafton är statusen som mest förutsägbar". Samma sak tror jag gäller dagens bloggar. Här kommer mitt!

Året har varit mycket märkligt tycker jag. För ett år sedan bodde jag i Malmö och jobbade på ett biljard-hak, framtiden var väldigt ovis. Sedan flyttade jag till Kalmar, jobbade lite här och där, men jag fick i alla fall bo tillsammans med min pojkvän. Det var i den vevan jag startade bloggen! De efter jag fått höra att om jag inte finns på nätet så finns jag inte. Bloggen startades för att jag skulle pusha mig själv i jobbsökandet, samt att möjliga arbetsgivare skulle få upp ögonen för mig och mina tankar.

På våren fick jag en duktig jobbcoach som fick mig att se över arbetsmarknaden, och la upp en "A-" och "B-plan". Jag fick strax ett projektjobb på Eniro, som jag trodde var kundtjänst men visade sig vara säljande. Innan det jobbet tog slut började jag jobba på en restaurang, och samtidigt startade mina drömmar om att starta eget. Planerna om att starta ett företag började med en inspirerande föreläsning och har sedan dess bara blivit större. Bloggens mening ändrades från "jobb-sökande" till "starta-eget-vägen".

Först skulle jag starta företaget efter sommaren, sedan på hösten, sedan fick det vänta lite, och tillslut skulle det startas efter jul. Jag har läst många böcker, sidor på nätet och pratat med människor. Tanken har preciserats och tydliggjorts. Tyvärr har tanken även lagts ner nu. Eller nä, inte lagts ner helt. Dock har jag kommit på att jag måste låta det ta tid, jag måste veta precis vad jag vill göra och hur jag ska göra det. Jag har massa planer, som jag har skrivit innan (och några till), men problemet är att Kalmar inte verkar vara redo för mig. Så lite planering till behövs.

Nu har jag fått jobb på Enrio, jag har arbetat där nu sedan oktober, men nu har jag även fått heltid. Det känns väldigt skönt faktiskt. Det ger mig en bas att stå på, det var väldig längesen jag visste vilken lön jag skulle få varje månad. Det ger mig ett lugn att söka jobb som jag verkligen vill ha, det tar bort tvånget att jag måste söka allt. Stabilitet är skönt att ha, vad man än säger annars.

Jag har mått väldigt bra i år. Vet inte alltid varför, men det har jag. Det har känts bra! Till nästa år har jag tänkt att jag ska må lika bra. Förutsättningarna är ju bra -jag har jobb, hälsa, vänner och kärlek. Det känns bra. Till att börja med har jag lovat mig själv börja träna mer, jag ska börja träna för mig själv. Jag är på gymmet ofta, men det är skillnad på att vara där och faktiskt träna och svettas. Så hälsan ska sättas främst ett tag! Sedan får vi se vad året har att erbjuda. Jag känner att förutsättningarna gör att allt kan hända. Det känns spännande tycker jag.

Så nu ska jag stänga av datorn, öppna skumpaflaskan och umgås med mina vänner. Jag önskar att alla får ett år som ni hoppas på, och det ni förtjänar. Om Du får ett bra år skulle det glädja mig.

Gott Nytt År!

i väntans tider

Denna vecka händer det mycket. Så där mycket så jag nästan inte står ut och vet inte riktigt vart jag ska göra eller vara. Det är för mycket, på gott och ont. 

I går var jag på möte med blivande ägare till företaget där jag ska utbilda och certifiera mig som jag tänkt. Mötet blev inte alls som jag tänkt mig, jag blev helt enkelt nedstämd av det. Än en gång blev jag påmind om att jag är ung och oerfaren. Ett tag tänkte jag helt enkelt strunta i hela denna idén om att starta eget, det är bara för mycket motgångar. Sedan tänkte jag om, för det är enbart mig allt hänger på. Vill jag detta så får jag helt enkelt se till att det blir av! Just nu har jag valet att gå utbildningen i slutet av januari eller någon annan gång senare. Egentligen är det inget att tänka på utan att bara gå den så har jag det gjort. Det är enbart en fråga om vilja (och pengar).

Denna vecka väntar jag även besked om jobb jag har sökt. Jag har faktiskt haft turen att gå vidare på två olika jobb. Tyvärr finns det "hakar" med båda. Det enda är en riktigt intressant tjänst som jag tror skulle passa mig riktigt bra, men det är i en annan stad och de kräver körkort (som jag inte har än).
Det andra jobbet vet inte om de får anställa mig på grund av ett avtal. För båda jobben är det bara att vänta på svar. Jag vet i alla fall att jag vill ha ett heltidsjobb nu, jag vill inte ha fyra olika deltidsarbeten att hoppa mellan längre. Vi får se hur det går.

Dessutom väntar min kära sambo på att få reda på om han får en förlängd tjänst eller inte. Svar skulle ha kommit igår, men han har fortfarande inte hört något. Om han har jobb eller inte påverkar ju mina val också.

Utöver denna väntan så har jag att uppgifter att göra med KARMA och en ny koreografi att lära in till gymmet. Det känns helt enkelt som om jag vill snabbspola närmsta veckan och låta det bli julafton och allt vore klart. Jag vill bara veta hur det blir.

En tanke, har jag rätt att klaga på detta?

Helg

Det är lördag morgon och jag sitter i pyjamas och dricker kaffe. Det är min underbara morgonritual. På helgen är det skönaste jag vet att bara lata mig det första jag gör. Det brukar börja med att min kära sambo väcker mig vid lunchtid när han tycker jag borde gå upp. Efter att jag har dragit mig en bra stund går jag upp och kokar kaffe, yrar omkring ett tag i lägenheten och bara känner in att det är helg. Sedan sätter jag mig med en stor kopp kaffe och läser bloggar. Det är några få bloggar jag följer (genom bloglovin) och oftast har jag bäst tid att läsa alla på helgen. Bloggarna är mysiga och får mig alltid att le och tänka till lite.

Nu är första kaffekoppen slut och jag har läst alla inlägg. Idag handlade många inläggen om att det är helg, så det får bli även mitt tema idag. Mina tankar gick till vad helgen betyder för mig. För de flesta handlar det om att ta det lugnt, och att umgås med familj och vänner.

För mig handlar helgen oftast om jobb. Jag jobbade som servitris på Slottet igår kväll, kom hem ca kl 1 på natten. Om ett par timmar ska jag dit igen och jobba hela kvällen natten igen. Därför har jag "helg" i ca 4 timmar idag, varav ca 2 timmar går åt till nämnda morgonritual.

I somras när jag arbetade som enbart servitris brukade min helg vara på måndagar istället, eftersom vi då hade minst att göra och det var oftast då jag var ledig. Jag tog då en dag när jag bestämde mig för att inte göra något. Eller så gjorde jag massvis, beroende på vad omvärlden begärde. 

Jag funderar på de olika innebörderna av helg. När jag på fredagsmornar har EasyLinepass med mitt pensionärsgäng brukar jag säga att nu är det snart helg och önskar dom en "trevlig helg". Till svar får jag alltid "ja, för oss är det ju de samma". För några deltagare som inte är pensionärer än är det samma sak som för mig, de är lediga på fredag morgon eftersom de ska jobba senare, tex nattpass på sjukhuset. Så får jag en tanke. Måste man ha en vardag för att få helg? Eller omvänt, finns det vardagar för att finnas helg? Finns det helg respektive vardag även för dom som inte skiljer på det?

Så vad är "helg" egentligen? Är det två dagar, är det en känsla? För mig är det båda delarna, lite beroende på hur jag vill ha det just då. Lördag och söndag (och egentligen fredag kväll) kommer nog alltid att vara helg, det ligger en känsla i luften som det ibland känns som om man t.o.m. kan ta på. Men så måste jag få ha min egen helg på vissa vardagar, om jag inte får ha helg på en helg.

Vad betyder helg för dig? Kan man bestämma när det är helg? Lämna gärna en liten egen tanke om det. :-)

Nu så!

Kay Pollak

Så där ja, det var ju inte så svårt. Tänk vad tankens kraft är stark!
Jag säger det igen, Kay Pollak vet vad han pratar om.


I fredags skrev jag att jag hade fått en putt genom ett brev på posten. Då bestämde jag mig för att ta tag i det. Efter det har det tagit ett stort skutt! :-) Nu ska jag träffa de blivande nya ägarna om en vecka för att diskutera deras och mina idéer för företaget. Troligtvis kommer jag att certifiera mig v. 4 också. Det var inte svårare än så!

Dessutom måste jag berätta något som gjorde mig glad i hjärtat. Igår hade mitt gym en galamiddag, som de har varje år för personal och medlemmar. Riktigt roligt att se alla som man är van att se svettiga i träningskläder uppklädda. Folk gick bara förbi mig utan att hälsa eftersom jag hade utsläppt hår och smink på mig, haha. Under galan delades utmärkelser ut, så som "årets framgång", "årets 60+medlem" och "årets instruktör". En man jag hälsade på sa att han hade hört att jag var en mycket duktig instruktör, och några hade hoppats på att jag skulle få pris för årets instruktör. Det värmde så gott om hjärtat! Kan inte beskriva  hur glad jag kände mig. Det är ett bra gym med bra instruktörer, så konkurrensen är stenhård. De nominerade förtjänade att vinna allihopa. Jag blev inte nominerad, men att några tycker att jag förtjänar det räcker gott för mig. :-)

För att erkänna så hade jag känt mig nere vad gällde träningen också. Om hjärnan är nere så går kroppen lite i vila också. Så idag känner jag mig glad och nöjd. Jag är genom förkyld och har haft pyjamasbyxor och filt på mig hela dagen, men jag mår bra. Ni som följt mig lite vet att mitt humör åker berg och dalbana. Jag försöker alltid vara positiv, men ibland är det skönt och behövligt att släppa också. Nu har jag varit nere ett tag, men den här helgen har det börjat kännas som om jag är precis i början av en lång uppförsbacke på berg och dalbanan. Jag har en del att kämpa för innan jag är på topp igen. Det är dessutom nästan som en andningspaus mellan varven. Men jag har det här härliga pirret i magen, som när man vet vad som kommer att komma. Vet du vad jag menar? SÅ känns det just nu. Och det är en härlig känsla. Men vänta bara...

Fick en putt

Det har stått stilla i min hjärna ett tag, och det har jag varit ledsen över. Jag hade verkligen planerat att ha gjort väldigt mycket med företaget vid det här laget, men det känns som om inget är gjort. Första tanken var att företaget skulle vara i full rullning vid det här laget, jag skulle ju starta det efter sommaren! Nu när året nästan är slut känns det mindre aktuellt än någonsin.

Vad hände? Varför blev det så? Vart tog alla min planer, min ambition och självsäkerhet vägen? Även andra frågar mig det. "Hur går det med företaget då?" Inom mig hörs en stor suck över mig själv. Utanpå ler jag och säger att det inte riktigt går som jag vill, men det kommer!

Men den senaste tiden har jag inte varit lika säker längre. Kanske det inte kommer att funka att göra detta ensam och i Kalmar? Om inte jag har tagit tag i detta och startat företaget än, kommer jag någonsin att göra det och dessutom orka hålla fart i det? Kommer jag någonsin att kunna leva på det om jag startar det? Det är så många stora öppna frågor. Suck på mig själv. För jag vet att det är enbart mig det hänger på.

Sedan kom det. Igår kom det ett brev på posten som jag tänker ta som en spark i baken! Det var en påminnelse med frågan om hur jag ville göra, om jag ville certifiera mig eller inte. Såklart jag ska! Tack för putten!

*Hopp*

När världen inte vill stanna upp

Denna vecka har jag inte varit så där effektiv som jag skulle vilja ha varit, eller skulle ha behövt vara. I måndags skrev jag inlägget nedan, men orkade inte publicera det. En vecka senare är jag starkare och kan fortsätta skriva på det, och orkar visa dessa känslor;

"Idag är en sån dag då jag vill gömma mig under en filt och inte bry mig om världen runt om, utan bara finnas till för mig själv, mina tankar och mina familj. Men det verkar inte världen bry sig om. Världen fortsätter att snurra, helt oförstående för mina tankar och känslor.

Idag skulle min brorsdotter ha fyllt fem år. Jag var inte där på hennes födelsedag, men jag var med när hon somnade in bara två månader senare. Varje år detta datum vill jag blunda och bara minnas ängeln på månen, ge varma tankar till min familj och gråta en skvätt. Jag kan även säga vad jag har gjort detta datum varje år, för världen har alltid snurrat så fort då.

För ett år sedan detta datum arbetade jag i Malmö som innesäljare, och jag hade jobbat där i ca två månader. Jag trivdes inte speciellt bra på det jobbet, dels för att jag bodde långt från min man, dels för att sälj inte ligger i min natur. Denna dag tog min chef in mig på ett rum och frågade vad jag tyckte om jobbet, och frågade om jag mådde okej. Jag brast, jag inte mådde bra. Trodde att kanske chefen skulle förstå nu varför det inte hade gått så bra de senaste dagarna? Nej, chefen sa åt mig att det var ju självklart tråkigt, men att jag var tvungen att lämna alla mina känslor hemma när jag gick till jobbet... Det var då jag bestämde mig för att sluta. Jag ville inte ha ett sånt känslolöst yrke. Jag är inte så känslokall, jag måste få visa mina känslor, vare sig jag mår dåligt eller om jag mår bra.

Idag vill jag än en gång ha en dag för att minnas, och för att få visa mina känslor. Jag har en ledig dag idag, men jag har målare här hemma som inte bryr sig om att jag vill vara ensam. De har sitt jobb att utföra, i min lägenhet. Dessutom har jag samtal att ringa, mail att skriva och böcker att läsa. Dessutom ska jag jobba på gymmet och sedan gå på möte. Världen stannar inte enbart för att jag vill det."

När jag ändå försökte göra något den dagen fick jag bakslag. När jag började läsa veckans litteratur för min Psykologikurs handlade det om utvecklingspsykologi, och om att hantera sorg. Bland annat om hur det är naturligt att föräldrar ska dö innan sina barn, och den sorg som barn och vuxna har när man förlorar någon. Det blev för mycket för mig och jag har inte slagit upp böckerna igen än.

Det är jobbigt när hjärtat vill en sak, hjärnan en annan och omvärlden en tredje. Vad gör man då? Jag är kluven. En del av mig säger att det bara är att ta ett djupt andetag och hålla jämna steg. En annan del säger att det är okej att kliva åt sidan ett tag när det behövs. Så vad gjorde jag i veckan? Jag tog ett djupt andetag, men prioriterade och sökte stöd hos mina vänner då jag kunde andas ut igen. Jag jobbade, men tog efteråt en lång fika med en kompis. Lade studieböckerna åt sidan ett tag. Kokade kaffe till mig och målarna.

En vecka senare är det dags att hoppa på igen och hålla jämna steg med världen. Jag vet att allt runt mig fortsätter, och att det är så livet är. Jag är inte så "ego-centrerad" att jag tror att allt snurrar runt mig och att jag kan kontrollera det. Det jag kan göra är att kontrollera mig själv, och prioritera, och andas.

Det är viktigt att andas och att hitta en balans. 

Dagens barn i framtidens internet

För en månad sedan satt jag på mitt favoritcafé Kullzénska och läste en artikel genom min iPhone. Eftersom jag fick många tankar om det skrev jag ner det direkt i mina anteckningsbok. Här kommer det digitalt, men det är ordagrant hur jag skrev, nedan kommer längre och tydligare utläggning. Jag vet ju hur jag tänkte när jag skrev det. ;-)

"Artikeln handlar om att barn idag finns på internet redan innan de är födda, medan deras föräldrar funnits där 10-15 år. Det visar på förändring. Och frågan är vad detta göra, för dagens barn, i framtiden?
Mina tankar går vidare till att tanka att alla kommer veta allt om alla om man vill.
Tänk vad mycket en arbetsgivare kan få reda på. Finns redan internet-tjänsten "hitta personer"? Som Google, men som tar reda på allt om personer bara.
Man skulle inte ha några hemligheter.  
"Vill du ha reda på mer om din nya pojkvän? Kolla på People!"
Det sker så mycket hela tiden. Lite skrämmande, lite nyfiken."

Ikväll läste jag artikeln igen, eftersom jag inte riktigt kom ihåg vad som stod. Du kan läsa ett blogginlägg om det här, samt gå vidare därifrån och läsa artiklar. Det handlar om att AVG har gjort en stor undersökning som visar på de flesta barn finns idag på internet. I Europa idag finns 13-15% av alla barn på nätet redan innan de föds, genom att deras föräldrar lägger ut bilder på fostret. Sedan finns 73% av "alla" barn på nätet innan de är två år fyllda, genom bilder på "ett socialt nätverk". En del barn har även egna profilsidor.. Medan barnens föräldrar har "internetavtryck" som sträcker sig bara 10-15 år tillbaka. Alla dessa siffror är högre i USA.


En annan artikel, om undersökning gjord av Common Sense Media, skriver om att föräldrar är oroliga för sina barns privatliv online. Föräldrarna tycker dock att det är skolans sak att lära barnen hur man skyddar sin identitet på nätet, andra tycker det är föräldrarnas roll också. Själv tycker barnen att deras vänner lägger ut för mycket info om sig själva.


När man läser detta tycker jag inte mina tankar på cafét verkar så konstiga. Vi tycker det finns mycket info om oss på nätet idag, men tänk då på hur det är om 15 år. Jag började använda Internet för ca 15 år sedan, och såå mycket har hänt sedan dess, undrar vad dubbla tiden gör.

För att vända på detta. Jag tycker det är underbart att mina nära och kära lägger ut bilder och skriver om sina familjer på bloggar och andra sociala medier. Jag bor alldeles för långt bort från dom för att kunna följa barnens uppväxt på annat sätt. Om bilderna inte fanns på nätet skulle jag aldrig få se dom. Är detta vad det kallas att äta kakan och vilja ha kvar den?

Hur som så kanske vi alla ska tänka lite på vilka tycker av bilder vi lägger upp, och hur mycket info vi skriver egentligen. Eller gör som en familjemedlem, och sätt lösenord på bloggen och ge till de du vill, så inte alla i hela världen kan följa den. Som artikeln skriver, det finns sätt att skydda sig, vi är dåliga på att utnyttja det bara.


Ps. Jag dömer ingen genom detta inlägg!

Resultat

Denna vecka har jag haft många pass på gymmet, totalt blir det 6,5 timme på 5 dagar. Det bästa är att jag tycker det är så kul! Denna vecka har jag fått extra mycket energi från deltagarna, då de har varit nöjda med passen och berättat om sina underbara resultat.

Ett pass i veckan har jag för reumatiker i Easy Line. De har ont i kroppen, vissa mer än andra, och det är väldigt olika från dag till dag hur de mår. För det första beundrar jag dom att de kommer på passen, fast de har ont i benen eller handleden, de vill ändå vara med för de vet att det blir bättre i längden av träningen. Denna vecka berättade en kvinna att hon var så glad, för nu kunde hon gå i trappor som vanligt! Det kunde hon inte innan, hon har haft jättesvårt med att gå i trappor. Det var flera som fyllde i att de kunde göra rörelser, för många vardagliga rutiner, nu som de inte orkat innan. De märker resultat!

Idag berättade en annan kvinna, på ett av mina "vanliga" pass, hur stark hon blivit. Hon är någonstans 60+, och innan hade hon gått med rullator och haft en trehjulig cykel, och inte alls mått bra. Sedan bestämde hon sig, började träna, och nu kan hon köra sitt barnbarn bak på sin (tvåhjuliga) cykel! Jag ser varje vecka hur hon blir starkare och starkare, samt smalare. Och hon känner det absolut.
På samma pass frågade en kvinna mig när jag hade pass, för hon ville gå igen. Så sa hon att hon tyckte jag var så duktig. Det värmde. :-)

I början av veckan fick jag hoppa in och ha ett BodyBalance pass istället för Qigong, vilket inte är riktigt samma sak. Det kom en kvinna på passet som sa innan det började "Är det inte qigong? Jag hatar BodyBalance!". Det är inte direkt kul att börja en klass så. Hon blev dessutom den enda deltagaren på passset. Så vi ändrade lite, jag frågade vad hon ville göra och vi hade lite Thai Chi, lite yoga och mest avslappning/meditation. Efteråt gick hon därifrån riktigt nöjd och hon sa att det var precis detta hon behövde. Då blev jag stolt över mig själv, från att ha vänt en kvinna som var riktigt sur när vi började, till att vara nöjd när hon gick.

Alla dessa deltagare värmer mitt hjärta och ger mig styrka, inte bara på passen utan alltid.
Ikväll ska jag ha sista passet för denna vecka. Jag ser fram emot det, det ska bli riktigt skönt. Dessutom är det i "after-work"-anda då jag bjuder på té och frukt.

Jag läser din blogg!

Som ni vet brukar min hjärna gå runt, men denna vecka har den verkligen gått på högvarv. Igår var det sista sittningen på Corehouse någonsin, och många gamla aktiva kom och sa hejdå till bygget. Lite sorgligt, men en mycket rolig kväll. Det var många där jag inte sett på länge och det blev många leenden och kramar.

Jag blev förvånad över att många sa till mig att de läste min blogg. Jag tror ju att ingen förutom mamma läser bloggen, men där tror jag visst fel! :-) Tack alla ni som läser, det gör det lite roligare att skriva.

Sittningen fick mig dock att tänka en del på vad jag håller på med egentligen. Det blev mycket prat "Vad gör du nu?", vilket man förstås vet ganska väl ändå genom Facebook. Men för mig var det lite jobbigt med frågan, eftersom mitt svar var "jag jobbar på kundtjänst och som servitris". Okej, det är bra att jag har ett jobb (eller fyra), men det var inte alls det jag hade tänkt mig när jag började plugga. Jag har sagt detta förr. Det är många vänner som har fått riktiga fina jobb. Några har köpt hus, några har fått barn, några var inte där eftersom de bor utomlands. Jag är fortfarande kvar på kåren och jag känner mig riktigt avundsjuk på andra som gått vidare. Inte att jag avundas någon det, utan för att jag vill också. Varför har jag inte det jag drömde om för fem år sedan?

Sedan tar hjärnan en runda till. Jag vet ju faktiskt vad jag vill göra, och är säker på att det är det jag vill. Så jag antar att jag bara får härda ut och se till att jag startar företaget nån gång och gör verklighet av mina drömmar!

 Vill även tacka fina M för många kloka ord under helgen! <3

Massa att göra, massa kul!

Idag var första dagen på jobbet! Det var mycket att ta in, men vi kände oss välkomna och Eniro lägger ner massa resurser på vår utbildning, så det känns bra. Vi som började idag var nog överraskade alla, över hur mycket Enrio lägger ner på detta. För egentligen så är vi inhyrda och jobbar inte så mycket egentligen, men de lägger en stor utbildning på oss. Men som de sa, de vill ha en hög nivå, kvalitet, på det de gör, och det innefattar även oss. Rätt tänkt, de gillar jag.

Något annat jag gillar med Eniro är att de precis gjort om hela sin grafiska profil samt lanserat ny helsida med nya funktioner, och med det har de skrivit värdeord de står för. Så de har egentligen tre meningar som är "Enrio", som är enkla, men väldigt bra. Det är ju ett exempel på vad jag vill jobba med sen i mitt företag, att ta fram dessa värdeord. Kul att se.

Nu ligger jag utpumpad i soffan och jag orkar inte tänka mer egentligen, men tankar går runt runt. Dels för det nya jobbet, dels för ett nytt projekt jag tagit på mig. :-) Vi hade ett första möte ikväll, med KARMA-gruppen. Japp, jag är med i KARMA-gruppen, som bankettansvarig! :-) För er som inte vet vad det är så är det KAlmarARbetsMArknadsdag, alltså en arbetsmässa för studenter. En stor skillnad i år från andra år är att det kommer vara tre dagar på Slotter, 10-12 feb, och Högtryck Calmar kommer vara med med 5000jobb (jobbmässa för sommarjobb för ungdomar). Kan bli riktigt bra! För er som tänker "ännu mer kårjobb?" kan jag bara säga att jag gör det för att jag tycker det är roligt! :-) Vi är ett bra gäng som tagit på oss det, och vi är riktigt pepp. Ikväll samlades vi bara för att säga hej, men idéerna började på en gång, och det känns bra.

Nån, tex mamma, funderar nog på om det inte räcket med jobb för mig del nu.. Idag fick jag frågan om mitt dygn har mer än 24 timmar. Jag gör en hel del när jag räknar upp det, men jag känner inte att jag har förmycket att göra, till stor del för att jag gör det mesta "lite grann" men mest för att jag tycker allt är kul. Idag jobbar jag på Eniro, på Byttan och Slottet som servitris, på Nordic Club som instruktör, pluggar en kurs och har dessutom planer på att starta eget. Samt nu engagerad i KARMA. 

Jo, det är många saker, men så gör jag inget på heltid heller, utan detta är mitt pussel för att göra det jag gillar, och kunna få ihop en inkomst så jag kan leva livet också. Jag tror på mig och min framtid, därför tror jag att detta kommer att bli riktigt bra!

:-)

Mitt malliga inlägg

Jag skrev ett blogginlägg om hur glad jag var över att jag fått jobb. Men så postade jag det inte. Jag tyckte jag lät för glad och mallig. Vad ska ni läsare tänka? Jag vill ju inte framstå som kaxig eller mallig..

Sedan tänkte jag om. Jag är glad och otroligt nöjd. Så varför ska jag inte få vara det? Så här kommer inlägget, precis så som jag skrev det och känner mig. Hoppas ni läser detta med positiva ögon;


Tjoho!! Jag fick jobbet! Om ni bara visste hur glad jag är över det. Det är perfekt på flera sätt. Och just nu känns det som om min framtid kommer att bli som jag tänkt mig, så som jag vill och hoppats på. :-)

Lite mer om jobbet. Jag kommer jobba deltid åt Academic Work på Eniro i kundtjänsten. Så AW är min arbetsgivare, och uthyrd till Eniro. Där var jag ju även innan sommaren, i fyra veckor. Då trodde jag att jag skulle jobba med kundtjänst och så var det sälj istället (klicka på länken för att läsa blogginläggen om det). Nu är det kundtjänst, det är säkert. Har några vänner som jobbar där idag, men det har gått så bra för dom så de utökar styrkan och har nu anställt sex personer till. Min vänner där säger att jobbet är bra. Ett krav för jobbet är att man är student. Tur att jag läser en kurs! :-)

På måndag börjar jag en utbildning som är i fyra veckor. Förra gången jag var där var utbildningen på en dag och jag jobbade där i fyra veckor.. viss skillnad är det. ;-) Sedan förväntas jag jobba minst tre dagar i veckan, tre timmar om dagen mitt på dagen. Det kan bli mer, nån heldag ibland och så vidare. Eniro är visst väldigt nöjd med lösningen med "studentpoolen", så troligtvis kommer det att växa.

Varför är jag så nöjd över ett deltidsjobb som kundtjänst? För det passar så bra! Det ger mig en säker inkomst, en lön, och när jag kommer hem efter jobb behöver jag inte tänka mer på det, jag kan släppa det. Och nu kommer det mest lysande av det hela.. Det ger mig tid åt mitt företag! Det är dags nu, det finns inga hinder. Nu är det bara att köra!

Planen är nu att jag ska kunna planera min vecka. Idag tar jag det lite dag för dag. Helt plötsligt behöver jag hoppa in på gymmet, eller så ringer de från restaurangen och ber mig jobba nästa dag osv. Då är det inte lätt att planera, eftersom jag även behöver ta timmarna. Från och med nästa vecka kan jag planera att jag ska jobba tre-fyra dagar på Eniro, en-två dagar jobbar jag med företaget och så kan jag ta helg på riktigt! Är inte det bara helt underbart??

Sedan har jag fortfarande mina timmar på gymmet och kan ta något pass på restaurangen eller slottet. Men det ska bli skönt att kunna planera, och kunna planera helger för besök m.m. Tänk att kunna få en vardag. Det är ju det bästa med jobb. :-)

Ah!! Lyckorus!! :-D Om jag var nöjd innan så är jag supernöjd nu. Hoppas min glädje smittar av sig till dig! För jag skulle gärna vilja dela med mig av det!

Plötsligt händer det

I veckan så blev det stopp i handfatet i badrummet här hemma, så vi fick köpa propplösande. Lite medel i handfatet och så forsade vattnet sedan. Det är en väldigt bra metafor för mitt liv just nu! Det har varit trögt ett tag, det har känts som om det stått stilla. Nu händer allt samtidigt!

Idag träffade jag en otrolig propplösare. Jag fick kontakt med henne genom Arbetsförmedlingen, och hon arbetar med att hjälpa till att utveckla och skriva affärsplaner. Jag hade egentligen inga förväntningar på mötet idag, eftersom det bokades igår och jag inte behövde förbereda något. Men denna kvinna gav mig tips och idéer, tvingade mig tänka, gav mig namn på personer att kontakta osv. Det var fantastiskt bra. Och när jag berättade för henne om mina idéer, vilket kontaktnät jag har, vilken utbildning osv som jag faktiskt har så hörde jag mig själv också. Hon sa att jag är en välutbildad ung bra människa som kan kommunicera och det är en väldigt bra grund. Det kändes så bra, och det fick mig att tro på min idé igen, från att ha varit lite nere ett tag och tvivlat. Hon gav mig mycket att arbeta med och hur jag fortsätter nu. Underbart!

Dessutom fick jag idag ett mail från grundaren till konceptet (som jag vill jobba med) som skrev att jag fick ta den tid jag ville och sen höra av mig om jag vill utbilda mig inom det. Det var skönt att få ett svar från honom, hade börjat fundera på om han glömt mig. :-) Kanon!

Och, inte nog med det. Idag fick jag ett samtal från ett jobb jag sökt och de vill att jag kommer på intervju på måndag. Det är inget jättespännande jobb, men det skulle ge mig en säker inkomst. Jobbet är inte på heltid, så jag skulle få tid att satsa på företaget. Suveränt!

Och, idag får vi nycklarna till vår nya lägenhet! Jag väntar med spänning. Lägenheten är en trappa ner, och den ser ut precis som den vi har nu. Gamla lägenheten ska renoveras, det visste vi när vi flyttade in, men grannarna under oss har flyttat och vi ville bo kvar i huset så vi tog den.Flytt är jobbigt, men roligt också. Jippi!

Och, imorgon har jag och hjärtat årsdag, en liten överraskning kommer det kanske att bli... Lovely!

Och, jag bokade idag en klipptid, och jag hade sån tur att den första tiden som fanns var en timme innan intervjun på måndag. "Gå och klipp dig och skaffa ett jobb.." Hihi.

Och, det är en massa saker som jag har att se fram emot den närmsta tiden. Det kommer hända saker på mitt gym, nära och kära ska komma och hälsa på, jag ska vara med i ett större projekt (mer info om/när det går i lås) och en massa annat kul.

Visst är det kul när massa händer samtidigt, men det är en väldans bergochdalbana när det inte kan komma lite med jämna mellanrum istället. Det är en massa känslor som bubblar inom mig, alla positiva. Tror jag får lagra några att ta fram tills nästa gång det börjar stå stilla i handfatet..

Nöjd, konstigt nog

Ibland förstår jag inte varför jag kan vara så nöjd. Jag känner mig så nöjd just nu. Fast jag rent teoretiskt inte borde vara det, tycker jag. Men när jag tänker efter är det enbart en aspekt av livet som jag inte är nöjd med, resten är väldans bra.

Okej, jag har inget jobb. Och det jobb jag har är som servitris, som jag inte hade behövt plugga i fyra år till. Men jag mår bra, jag har något att göra på dagarna om än bara några timmar då och då, jag får betalt för min hobby träning (som instruktör) och jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Dessutom har jag en underbar pojkvän, en gosig katt och en mysig lägenhet i ett bra område att bo i. Och jag har vänner runt om mig som ger mig energi.

Så jag klarar mig bra! Visst finns det stunder då jag deppar ihop och tycker att allt är skit istället, men det varar inte så länge. Tänker jag på vad jag har nu och vad jag har framför mig i livet så vet jag att jag är väldigt lyckligt lottad. Och lycklig. Och nöjd.

Mina tankar om valet

Det är dagen efter. Valet är över och siffror syns överallt. Mina tankar kan inte handla om så mycket annat idag.

Jag måste erkänna att jag inte har engagerat mig i valet i år. Det beror främst på att jag tycker sakfrågor är intressanta, och gillar inte det partierna håller på med. Bildar "lag", pratar skit om varandra (varför är det någonsin bra?), ger löften de inte kan hålla osv. I år kände jag verkligen att det bara var två partier att rösta på. Rött eller blått. Som en vän sa igår, det blir mer och mer som i USA. Dessutom har jag svårt att stå för ett parti, då de kan ha "rätt" i en fråga, men helt "fel" i en annan. Jag valde därför att personrösta, på personer jag vet har vettiga idéer och som kämpar för frågor jag står för. Sedan finns de personerna i ett parti såklart, som tur är i partier som känns ok. 

Mycket fokus finns idag på SD. De kom in, med en vågmästarroll dessutom. På tv:n, i tidningen och på Facebook är det många personer som säger att de skäms över att de är svenskar idag. Mer svenskt finns inte att tycka. Men det är inte vi som ska skämmas, det är 5,7% av befolkningen som ska skämmas. Och jag hoppas verkligen att de procenten har röstat på SD för att de är dumma och tog fel blankett, för det är bättre än att de är så dumma och vet precis vad de röstat på.

Frågan är nu vad detta innebär. På en intervju igår sa Åkesson (SD) att de ville få ut så mycket som möjligt av sin vågmästarroll för att få igenom sina frågor, bla invandringspolitiken. Jag hoppas att de andra personerna vi har röstat in nu är så smarta så de inte låter sig köpas i viktiga frågor. Vi, resterande 94,3% i landet, får visa vad vi står för.

Som sagt är jag "partipolitiskt obunden", ändå kan jag känna en lättnad över att de blå får vara kvar. Inte för att jag hejjar på dom, utan för att jag inte riktigt gillar förändringar. Förstå mig rätt. Men inom politiken fattas det beslut hela tiden, som ska implementeras, vilket tar tid. Och när det nästan är klart ändrar de på besluten. Ta skolsystemet som ett exempel, hur många gånger har det ändrats senaste åren? Vi har sett liknande alldeles för mycket. Så låt regeringen sitta ett tag, så besluten kan få landa. Ofta är det inte beslutet som är fel, utan det är förändringen som är jobbig.

Som slutord vill jag säga att Du får tycka precis vad du vill. Du behöver inte hålla med mig, du kan tycka precis tvärt om. Men snälla säg inte att jag har fel. Vi kan väl alla acceptera att vi tycker olika. Här måste jag göra tummen upp till Aftonbladet som igår söndag startade kampanjen "Vi gillar olika". Mot främlingsfientlighet. Läs mer om det här. I skrivande stund över 55 000 "gillare" på Facebook. Detta gillar jag, gör mig är det precis vad jag menar. Vi gillar alla olika, och det hoppas jag att alla kan acceptera.

Regn

Ute regnar det, och det passar mig alldeles perfekt. För idag är en dag när jag sitter i soffan och gör inget. Ser lite på tv, läser lite bloggar, dricker kaffe och tar filten om mig. Idag finns jag bara och har inga måsten. Jag vet att jag har tid andra dagar att göra det jag behöver göra. Dessutom vet jag med mig att jag aldrig orkar sitta en hel dag utan att göra något, så disken som står kommer att bli gjord innan dagen är slut. Bara inte just nu.

Ramlade över en bild när jag googlade efter bilder på "regn", som fick mig att tänka på något som jag hörde några år sedan på en kurs. För oss flesta är denna bild symbol för något positivt. Det går från regn till molnigt till sol. Efter regn kommer sol. Tänk dig däremot vad den betyder för de som läser från höger till vänster. Då går det från sol till moln till regn. Inte lika positiv syn.

Jag tycker bara att det är intressant, och något vi alla måste tänka på. Vad som är självklart för oss är inte självklart för andra, för de gör på ett annat sätt. Helt tvärt om kan vara rätt det också. Om vi är medvetna om detta och accepterar det, så tror jag att världen skulle vara lite godare.

Humm... en kopp kaffe till kanske.

Här kommer det

Efter förra helgen vet jag vad jag vill göra med mitt företag, och här kommer mina tankar. Ska försöka förklara så gott det går. I mitt huvud är det i alla fall klart för en gångs skull. :-)

Först en förklaring av konceptet. Företaget/organisationen som behöver hjälpen tar fram fem värdeord som företaget vill stå för. Ord som "självständig", "ärlig", "ödmjuk" osv. Från dessa ord tas sedan motsatsord fram, samt två synonymer till. Tillslut finns det totalt 20 ord varav 10 positiva ord och 10 negativa ord i "ordbanken", utifrån dessa fem värdeord. Så jobbar man med olika case, och gruppen får diskutera casen och motivera den ena eller andra handlingen utifrån de 20 orden. Här kan det bli långa och djupa, kanske tom vilda, samtal i gruppen, vilket är precis dess syfte. Detta kanske leder till sen att företaget ser att de måste ändra på vissa regler de har, eller så visar det hur de ska förhålla sig över huvud taget.

Här har jag förenklat metoden lite, dels för att det inte ska bli en roman, dels för att jag inte vet hur mycket jag får skriva. ;-) Men metoden gör att det är lätt att diskutera etik och det är så det går att ta på detta annars ganska flummiga ämne. Ingen av personerna som var på konferensen, som alla är certifierade i metoden, arbetar med detta heltid. Utan det är ett verktyg som ingår i helheten. Vad de arbetade med annars varierade, någon jobbade med kommunikation, en annan var terapeut.

Jag däremot vill jobba med detta så mycket som möjligt. På tåget från konferensen till Stockholm fick jag sällskap av en spännande kvinna (se förra inlägget), och vi diskuterade hur man skulle kunna jobba med detta. Vi kom fram till att detta vore perfekt för företag som slås samman eller jobbar med företag utomlands. Till exempel om ett svenskt företag går ihop med/köper upp ett företag utomlands. Då kan företagen först göra en varsin "värdering" med värdeord, så de kan se vad de andra värderar. För att sedan kanske kunna göra en gemensam. Det är ett sätt, tror jag, som kan underlätta sammanslagningar. Företag har olika kulturer och värderingar, det gäller både inom landet och utomlands.

På detta sätt kan jag slå samman mina två favoritämnen, etik och kultur. För mig handlar det i grund och botten om att man måste förstå varandra och acceptera att människor är olika. Tittar man på vad min generation, som tar sig in på arbetsmarknaden nu, har för viljor och värderingar så är de väldigt olika. Min generation har en stark vilja och kräver mycket av ett jobb, det ska vara roligt och varierande. Passar det inte så byter de jobb, kanske yrke totalt. De finns till för jobben, och inte tvärt om. Det kan därför bli många röster på ett företag, vilket gör att det behövs något som håller ihop det hela och de anställda kan förhålla sig till. Kalla det för policy eller värdeord eller vad du vill, för de flesta företag behövs något.

Så nästa steg är att jag behöver certifiera mig inom detta, vilket jag gör genom en utbildning på en-två dagar för en rimlig peng. En annan förutsättning är att jag får utveckla konceptet på det sätt jag vill, men det tror jag inte är några problem utan jag tror jag tvärtom kommer få hjälp med det. Sedan ska alla andra förstå att detta är en bra idé och vilja köpa tjänsten av mig! För detta vet jag företag/organisationer som jag vill kontakta.

Tyvärr kommer jag inte kunna göra detta på 100% eftersom jag inte är arbetslös och inte går på a-kassa idag. Jag skulle få ett ynkligt litet bidrag om jag inte hade något arbete alls, som skulle bli ännu mindre om jag hade något jobba vid sidan av (vilket jag har som både instruktör och servitris). Därför har jag tänkt om. Jag kommer jobba två-tre dagar i veckan på slottet som servitris, vilket ger mig både pengar och tid till att jobba med min idé.  Jag ger inte upp!

Hoppas ni förstår bättre nu vad jag vill göra. Om inte, fråga så ska jag försöka förklara.
Om någon av er har förslag eller kommentarer om detta, snälla skriv era tankar! Jag välkomnar allt!

Helgen som varit

Vilken helg! Det har varit mycket, och det har varit intressant, roligt och givande. I torsdags åkte jag iväg, och hade stora förväntningar. Det var inte riktigt som jag trodde, men det gjorde inget för det var bra. Det första jag gjorde när jag kom fram var att gå en liten promenad, för att sträcka på benen och lugna mina pirriga mage. Promenaden var vacker runt Billingehus, och det gav mig skön stärkande luft i lungorna.

Vacker utsikt över Skövde

Skogar som dessa fyller mig med lugn

Vi var ca 15 personer på konferensen, och började med en middag, vilket gjorde att vi fick en fin gemenskap. Jag hann prata med de flesta under dagarna två, och fick många snälla ord. Och nu, nu vet jag vad jag vill göra! Det kommer komma i nästa inlägg, för det kräver sitt utrymme! Nu vill jag berätta om mina stärkande helg.

På tåget till Stockholm sedan så hade jag sällskap av en fantastisk kvinna, som också varit på konferensen. Astrid har gjort allt, varit överallt, och var mycket trevlig att prata med. Vi tog ett glas vin i bistron och pratade om allt möjligt. Hon sa många kloka saker, och det märktes att hon jobbat som bla terapeut och coach innan. Bla sa hon till mig att jag inte måste göra allt med en gång, och speciellt inte det som inte ger mig någon inkomst just nu. Ska jag satsa tid och pengar på något så ska jag se till att få så mycket som möjligt ut av det också! Vi pratade på och tillslut kom vi fram till att vi borde jobba ihop senare. Vår idé kommer som sagt lite senare. ;-)

Sedan var jag framme i Stockholm där en gammal vän tog emot mig och vi riktade in oss på sushi och godis med en gång! Blev en underbar kväll i soffan med massa prat. Från att ha haft tusen tankar i huvudet så fick på lördagen kroppen göra allt jobb och hjärnan slappna av. Det var dags för SuperSaturday! Och en riktig spark i baken fick jag!

1700 instruktörer på att ställe. Galet.

Det var sån energi i Globen, direkt när man kom in. Från första steget in så var det bra arrangerat dessutom, vilket underlättar mycket såklart. Behöver man inte tänka själv på allt runt omkring är det lättare att bara ge sig hän.  Jag är så glad att jag valde att gå på detta!

Det var alltid tre pass samtidigt i tre olika salar, och sex tillfällen under dagen, så totalt 18 pass den dagen. Jag valde att gå på fyra pass, vila en och så var en enbart utbildning så vi satt och pratade mest. Att träna fyra timmar är ändå ganska bra...

Funktionell träning med Nike

Eftersom jag är instruktör i BodyBalance så var jag mest på den klassen.  Jag började morgonen med BodyBalance, och jag slutade med BodyBalance. Dess emellan provade jag på BodyVive och träning av Nike. BodyVive mest för att veta vad det är, allt annat har jag provat innan. Nikes träning mest för att det verkade kul. Jag höll på att dö!! (Därför ett kort därifrån, en bortförklaring till en liten andningspaus) Nikes gäng puschade oss till gränsen, men var otroligt roligt med mycket teamkänsla och pushande.

Jackie Mills i mitten på scenen

Något stort var för mig att få bli instruerad av Jackie Mills, från Nya Zeeland. Det är hon som ÄR BodyBalance. Hon är huvudkoreograf till passet och har varit med från starten. Hon är även gift med skaparen och ägaren (företaget heter LesMills). Hon är en mycket duktig instruktör med glädje, energi och lugn. Det var även hon som hade utbildningen i den nya koreografin med oss, där hon förklarade saker som gjorde att jag fick en annan förståelse för andning och hållning. Mycket skönt.

Meningen var också att jag skulle ha gått på Café Opera på kvällen, då konventet hade sin efterfest där med middag osv. Men jag var så trött, och kroppen var så mörbultad, så det fick bli indiskt i soffan hos min vän. Jag tackade mig själv för det beslutet.

På söndagen träffade jag sedan några av mina närmsta vänner, samtidigt. Min äldsta (och duktiga) vän sprang Tjejmilen, och eftersom jag hade ont om tid innan jag skulle till Kalmar igen tog jag med mig mina andra vänner och tittade! Så det blev en promenad på Djurgården och lunch med en samling tjejer som alla kom bra överens, fast flera inte träffats alls innan. Det är så mysigt när det händer.

Sedan var det bilen hem med en instruktörskollega och hennes lilla son. Vi pratade och gullade och hade en riktigt trevlig biltur.  Självklart lyssnade vi på den nya BodyBalance-musiken.

Det är dagar som dessa som ger mig energi. Jag är helt slut idag och kroppen vill mest sitta i soffan (men jag har faktiskt haft ett pass, som gick bättre än vanligt). Men i mitt huvud ler jag och jag känner mig stark.
Konferensen har gett mig en idé jag tror starkt på och vill utveckla. SuperSaturday har gett mig en riktig push och energi. Mina vänner har gett mig en värme. Så nu kan inget stoppa mig. Det känns bra. 

Lata tankar

Som för dom flesta (tror jag) så går mina tankar fram och tillbaka hela tiden. Ibland är tankarna otroligt positiva, ibland är de negativa, just nu är de lata.

Det är min dröm att starta eget företag, men det är mycket jobb med det, och mycket vilja som måste till för att det ska bli av. För hinder i vägen, det finns det! Så varför inte ta den lätta vägen istället?

Jag och min sambo har hittat ett sånt underbart hus. Jag kan verkligen dagdrömma mig bort hur det vore att bo där, i många många år. Det skulle inte göra mig något att flytta dit NU! Det finns dock ett hinder, och det är pengar. Alltid dessa pengar. Vi kan inte ta lån på en lön, och insatsen är alldeles för hög. Månadskostnaderna blir ju lite högre också... För att inte tala om att jag måste ta körkort för att kunna förflytta mig. Och skaffa en bil till.

Tankar

Men om jag skaffade mig ett heltidsjobb med okej lön så skulle vi kunna ha råd med det. Jag skulle inte behöva kämpa, utan jag skulle kunna ha ett rikt fritidsliv istället.

Samtidigt har jag kommit en bit på väg med mina jobb-tankar och ska på konferens om det i helgen! Jag är på väg, så varför skulle jag sluta nu? Eller ja, jag behöver inte sluta helt, men kanske göra det på 25% bara. 

Så går mina tankar just nu. Det finns ett jobb ute som jag skulle ha chans på, och som jag skulle kunna tänka mig. Det vore så enkelt att bara söka det. För enkelt?

Många tankar är det.

Denna vecka kommer bli bra!

Det var längesedan jag såg fram emot en vecka så mycket som denna! Jag har massa spännande inplanerat! Konferens, träningskonvent och träff av vänner. Enbart det bästa av det bästa.

På torsdag åker jag på den efterlängtade konferensen om etik, då vi även ska diskutera om jag ska certifiera mig inom det. Är riktigt förväntansfull! Konferensen är på Billingehus utanför Skövde. Jag ska åka dit lite tidigare än de andra för att träffa grundaren till det hela och få lite mer info om företaget och konceptet. Nu vet jag att det låter som mlm (multi level marketing) igen, men det är svårt att förklara när jag inte riktigt kan skriva ut namn m.m. Det är en typ av utbildning, en metod, ett koncept, som ett företag har tagit fram. Och detta tycker jag verkar intressant och innehåller de delar jag vill arbeta med. Men mer vet jag på torsdag! Förhoppningsvis kan jag säga mer om det då också.
På torsdagskvällen blir det en tre-rätters middag med alla deltagare, 15 st, och en natts sömn på hotellet. Förhoppningsvis har jag tid med lite spa också. ;-)
Fredagen innehåller seminarier som i år har temat konflikthantering, men kommer också handla om genus. Mest ser jag fram emot att få träffa "kollegor". Min förhoppning är att detta ska bli startskottet för mitt egna jobb!

Som om inte det var nog så sticker jag direkt från Skövde till Stockholm! Där ska jag få sova hos en vän jag inte träffat på länge. På lördagen är det träning som gäller hela dagen!! Är sjukt pepp inför detta! 1500 instruktörer på ett och samma ställe! LesMills har sitt SuperSaturday träningskonvent i Stockholm, där LesMills underbara gäng kommer. Grundaren och huvudkoreografen till BodyBalance, Jackie Mills, kommer. Om ni bara visste vad detta betyder.. Det är stort för mig. Kommer bli underbart. Dessutom så är det koreografi nr 50 som ska presenteras, vilket Jackie har lovat ska bli något utöver det vanliga. :-) Ni kan se vad det handlar om på YouTube.



Men glädjen tar inte slut efter helgen. Veckan efter kommer en gammal kompis på besök! Åsa flyttade till USA för 1,5 år sedan, gifte sig med sin Dieter och heter nu Osa Willis. Ska bli så kul att träffa henne igen!

Så denna vecka är jag ledig, förutom några BodyBalance-pass (vilket är bra för då får jag träna inför SuperSaturday), så att jag kan vila upp mig och ladda ordentligt. Jag har böcker att läsa, kläder att packa, och samtal att ringa. Så förväntansfull, så peppad!

Infomöte

Igår var jag på informationsmöte på Arbetsförmedlingen om att starta eget. Jag hade verkligen sett fram emot mötet och förväntade mig mycket. Mötet var ganska kort, och jag gick därifrån med många frågor i huvudet.

Det jag blev mest fundersam över är ekonomin. För jag är inte arbetslös och jag kommer inte att vara det helt heller sen eftersom jag arbetar som instruktör och som servitris, på timmar. Därför kommer jag troligtvis inte att få något bidrag. Och skulle jag få det ändå (eftersom jag inte jobbar heltid ändå) så kommer jag få det längsta bidraget, eftersom jag inte har a-kassa nu. Jag blir inte riktigt klok på detta, förstår inte riktigt varför jag ska "straffas" för att jag inte vill vara helt arbetslös och gå på a-kassa? Jag kommer ju inte tjäna så mycket så jag klarar mig på det. Så jag ska träffa en handläggare på AF som får reda ut detta åt mig. De säger i regionen att de vill satsa på kvinnligt företagande, så jag tycker det borde gå att lösa.

Sedan reagerade jag på något annat. Under mötet informerade de mycket om den starta-eget-kurs som de har genom Drivkraft, som är heltid i fyra veckor. På kursen går de igenom idé, marknadsföring, ekonomi och bokföring. Och det kan väl kännas som en bra idé att gå kursen, samtidigt så känns heltid ganska mycket. Så jag frågade ansvarig för kursen om han trodde att jag skulle få ut något från den. Jag sa att jag visste vad jag ville göra (idén) och att jag läst marknadsföring och ekonomi i fyra år på högskolan så jag borde ju veta vad jag gör. Så svarade han "ja, de brukar säga det", som om jag inte skulle ha lärt mig något av mina högskolestudier. Då blev jag sur. Skulle den kursen på fyra veckor vara så mycket bättre än mina fyra år? Ska gå igenom detta med handläggaren också. Kanske är det så. 

Efter mötet gick jag och satte på ett café och tänkte. Försökte förstå detta med bidrag m.m. och funderade på om jag ville gå kursen. Efter sommarens lyckorus och positiva tankar börjar nu verkligheten komma närmare och bli verklig. Det är dags att sätta det i verk på allvar och bekymren börjar komma. Hur ska detta gå ihop?

Men så pratade jag med en kär gammal vän igår som också håller på att ändra sitt liv drastiskt. Hon sa att hon ser hindren i vägen som utmaningar så att hon ska veta att det är detta hon vill. Klarar hon det så är det meningen, då vet hon att det är detta hon ska göra. För vill man något tillräckligt mycket så ordnar man allt.

Och jag vill detta, so bring it on! ;-)

Trendspaning

Magnus Lindkvist

I våras var jag på en föreläsning av Magnus Lindkvist som är trendspanare. Hans jobb är alltså att åka världen runt och studera vad vi människor håller på med, vad vi vill göra och köpa. Framförallt varför. Det var en rolig och inspirerande föreläsning, där han tog upp både dåtid, nutid och framtid. Nu går jag in och läser hans blogg då och då, han är inte den som skriver varje dag, men när han skriver är det för det mesta desto mer intressant.

I senaste inlägget tar han upp samma tema som i mitt förra inlägg, hur internet ändrar vårt beteende. (En trend kanske?) Magnus går lite längre, han funderar om internet har fått oss att tänka på ett annat sätt. Förr läste vi böcker koncentrerat, "långsamt", djupgående och analytiskt. Idag läser vi flyktigt fram och tillbaka bland olika ämnen på internet. Genom detta tappar vi fokus, koncentration och egentligen vår disciplin. Han har utgått från en bok han läst, av Nicholas Carr, The Shallows: What the Internet is doing to our brains. Läs Magnus inlägg här. Värt att läsa och fundera på! Själv ska jag försöka leta reda på boken.

Facebook skryt

Läste nyss en intressant artikel som satte igång mina tankar. Den handlade om statusuppdateringar på Facebook, och om hur det har fått oss att ändra vårat beteende. Förr gällde Jantelagen, ingen är bättre än någon annan, men nu skryter vi på Fb om hur bra vi har det. Vi skriver om hur bra helgen har varit, att vi har världens bästa familj, vad vi har köpt, skickar bilder på resor eller drinkar, och så vidare. I artikeln säger ett par psykologer att detta är inte konstigt alls, vi har alltid velat skryta, och Fb ger oss ett bra tillfälle till det. Dels är det ett begränsat antal bokstäver som får plats så vi måste fatta oss korta, och då väljer vi det positiva framför det negativa. Dels så vill vi ju marknadsföra oss själva och "försköna" oss, vilket är lätt eftersom man inte är bästa vän med alla sina "Fb-vänner". Dessutom kanske vissa statusar är skrivna med ironi, som inte alla uppfattar.

Jag har själv aldrig varit en fan av Jantelagen, inte för att jag tycker att någon är bättre än någon annan, utan för att jag tror att alla är lika bra, bara på olika saker. Och varför är det fel att visa det man är bra på? Det innebär ju att det finns saker man inte är bra på också. Så ser jag på saken. Jag tycker väldigt mycket om att läsa mina vänners statusuppdateringar dessutom, eftersom jag blir glad över de flesta. Min familj skriver om roliga saker de gör, mina gamla skolkamrater berättar om att de får barn, och andra bekanta skickar underbara bilder. Det är underbart att läsa och se. Sånt mår jag bra av.

Däremot stod det om att många tar det som skryt, och visst kan jag förstå det. Man kan lätt bli avundsjuk, till exempel om man ser en bild på några som sitter på en båt en solig dag undertiden man själv sitter på jobbet. Eller när någon har köpt en ny bil när man själv lever på nudlar. Helgens "bästa" kommentar denna helg på Fb är enligt mig "Älskad av många, hatad av få", som en vän skrev. Det kan lätt ses som skryt, självklart. Dock vet jag bakgrunden till statusen och killen är inte den som tycker sig vara förmer.


Min slutsats är att skrytet ligger i läsarens ögon. Tycker du att det är skryt så får du tycka det. Eller så försöker du att glädjas åt andra och få energi från det till att göra något bra själv, som du kan skryta med på din "Vad gör du just nu?" rad.

Ett hopp på posten

Ett hopp i ett brev

Förra veckan fick jag ett brev på posten som gjorde att jag fick fjärilar i magen. Det innehöll program för en konferens jag ska på i september som handlar om etik. Det är ett företag som håller i konferensen, och är ett årligt evenemang. Företaget har utarbetat ett koncept jag tycker är mycket intressant, och som jag skulle vilja arbeta med. Konceptet handlar om hur företag/arbetsplatser kan arbeta med etik på olika sätt.

Det är inte så stor konferens, vi blir ca 15 st, och alla som medverkar arbetar enligt konceptet. Jag ser alltså detta som en unik chans att få prata med människor som arbetar med precis det jag vill göra! Dessutom är jag bjuden att få komma tidigare för att prata med "grundaren" av det hela och om utbildning för bli certifierad.

Min förhoppning är att jag ska tycka att konceptet är bra och att jag kan arbeta med det. Det skulle göra allt så mycket bättre, eftersom jag då slipper uppfinna hjulet på nytt. Det känns onödigt att göra det igen. Dessutom får jag på det sättet ett stöd och ett nätverk av de som arbetar med det idag.  Jag är mycket förväntansfull och tror att detta kommer bli bra! Som sagt, det är ett hopp, på flera sätt.

Att konferensen är på en konferensanläggning med spa m.m. är självklart ett plus. ;-)

Moln

Idag är det moln och regnar. Det är faktiskt skönt, för jag kan vara inne utan dåligt samvete. Innan har solen dragit ut mig, stranden ropat på mig och glassen lockat. Idag är det soffan och en stor kopp kaffe som gäller.

Vad gäller jobbet så är jag inne i en fas där jag bara väntar. Jag väntar på starta-eget kurs i augusti, en konferens i september, att kurser ska starta till hösten, och på att min nuvarande jobb ska trappas ner efter sommaren. Det finns massvis med personer att kontakta och info att ta reda på, men jag väntar. Inlägget 1.7.10 visar på energi, och jag kommer ihåg att jag hade känslan av att ha på mig alla selar och rep för att hoppa bungee jumping, och det var bara att hoppa. Jag har inte hoppat än, jag står bara och tittar mig omkring. En arbetskamrat frågar minst en gång i veckan om jag har skickat in papperna än, och ifrågasätter varför inte.

Varför inte?? "Om vi vill att saker ska bli annorlunda i vårt liv, är det vi själva som måste ta ansvaret." Så är det. Men jag väntar.

Hoppa!

Sommar

Det är sommar och jag njuter. Just nu låter jag alla mina tankar sjunka in, men jag har aldrig varit så beslutsam som nu att jag ska starta eget i september/oktober!

För tillfället kommer jag dock insupa solen och ladda upp inför höstens äventyr. Återkommer när det är mer moln. 

Här händer grejer!

Idag har det hänt lite mer än vad jag var beredd på. På morgonen hade jag ett möte med ALMI Företagspartner, då jag ville ha lite råd om vad jag ska tänka på om jag vill starta eget. Rådgivaren visade mig vad jag skulle göra om jag ville starta, och helt plötsligt hade jag fyllt i ett papper som är bara skicka in till Skatteverket så är jag igång sen! På det skrev jag att företaget skulle starta 1a september. Spelar inte så stor roll egentligen, men det är vad det står.

Kommer mitt startdatum att vara då? Kommer jag ha ett företag om två månader?? Det är en tanke som heter duga... Jag har aldrig haft en tanke på det innan. För mig är detta stort.

Sedan gick jag till en mobilaffär för att lämna in min mobil som råkat få vatten på sig och är helt död. Säljaren frågade om jag var nöjd med telefonen annars, och det är jag ju absolut inte. Så helt plötsligt gick jag ut med en iPhone och mobilt bredband! Jättebra att ha om jag kommer resa runt på olika föredrag m.m.

Även om detta är något jag vill och har tänkt ett par månader nu, är det först nu som det verkar bli verklighet av det. Visst är det skrämmande, men samtidigt väldigt roligt!

Tankeväckande

Idag är en sån dag när jag mest vill göra ingenting. Jag började dagen med ett BodyBalance-pass. Det var jättejobbigt, men skönt. Nu har jag suttit och ätit frukost i två timmar. En frukost med färsk fralla, kaffe, jordgubbar och vattenmelon.

Jag vill dela med mig av några citat, från boken jag läst nu, "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn. Eftersom det är precis så mina tankar har gått den senaste tiden;

"Om vi vill att saker ska bli annorlunda i vårt liv, är det vi själva som måste ta ansvaret. Det finns ingen annan som kan göra detta åt oss. Och om vi ser hinder framför oss måste vi bestämma oss för om de är verkliga eller bara ursäkter för att vi egentligen inte vågar." (s. 192)

Dessa rader om att stanna upp lever jag efter denna dag;

"Livet är oändligt rikt och meningsfullt. Problemet är att vi ofta har så bråttom att vi inte hinner uppleva allt det viktiga som vi möter och allt det meningsfulla som vi gör. Det är inte alltid vi ser hur mycket vi kan göra som är meningsfullt och viktigt. Därför måste vi ibland stanna upp och se oss omkring för att upptäcka just detta. Vi måste sträva efter den där speciella känslan av mening." (s. 195)

 Författaren skriver många andra tankevärda ord. Läs den, eller en annan bok. Stanna upp och lukta på de vilda blommorna som finns runt omkring dig. Själv ska jag gå ut och ta en lång promenad utan mål.

Härmapa

Jag har fått en härmapa! Och det är inte mindre än Kalmars kommunalråd Johan Persson! Han har döpt sin blogg till johanstankar.se och skriver om sitt jobb. Precis som jag!

Jag upptäckte det i förra veckan när vi alla i Kalmar fick en hälsning från herr Persson på posten, där han önskade en trevlig midsommar. Det roliga var att han skrev om samma saker som jag gjorde i mitt senaste inlägg. Om en framtidstro och om allt som händer i Kalmar just nu. Jag skrev " ...man känner hur hela Kalmar är positiva och något är på gång. Jag känner att Kalmar som stad är på väg framåt och har en framtid." Johan Persson skrev bland annat om att det går bra för Kalmar, om lägre arbetslöshet, att det byggs mer bostäder än någonsin, och att Kalmar blir mer attraktiv som sommarstad. Det var även med adressen till hans blogg, där man kunde läsa om hans tankar.

Kommunalrådet får gärna influeras av mig och sno mina tankar. Kul att jag kan inspirera någon! Okej, han kanske har skrivit sin blogg liite längre än vad jag har gjort, men ändå. ;-)

Inspiration

Det finns så många personer där ute som inspirerar mig. Den senaste tiden har jag slagits över allt som motiverar och inspirerar mig. Jag läser bloggar, kollar företag, pratar med personer och läser böcker. Det finns så mycket kunskap att ta in, bara man vill se det.

Jag har sagt det innan, men jag vill verkligen bli en mer positiv person och ta till mig av det som livet ger. Det är inte svårt alls, det handlar bara om att välja glädje. Ja, jag har läst boken av Kay Pollak. :-) Jag har även läst boken "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn, en bok jag rekommenderar alla! Att vara snäll innebär inte att man är dum eller för godtrogen, det handlar om att vara god, och hur man tjänar på att vara det. Och jag tänker välja att vara snäll.


Det finns även några bloggar jag följer som jag alltid mår bra av att läsa, den första är min brors frus, som skriver om deras famlijeliv. Jag mår bra av att veta vad de gör och vad mina brorsöner hittar på, för om vi bor alldeles för många mil ifrån varandra. Den andra är Lysandeögonblick av Alex S. Hon ser och skriver om ögonblicken i vardagen som annars är lätta att jäkta förbi. Den är underbar att läsa. Andra bloggar är vänner och bekanta som skriver om sina tankar, alla ger mig en större förståelse för andras synvinkel på livet och får mitt medvetande att växa. 


Idag försöker jag få kontakt med personer som har kunskaper, eller bara personer jag beundrar. Och det är underbart hur vänliga folk är, och hur gärna de vill hjälpa. Kalla mig flummig om du vill, men det finns så mycket vänlighet i världen, om vi väljer att se det och ta emot det. 


Bara jag går ut får jag inspiration. Solen skiner och folk är glada, de sitter på uteserveringar och umgås, och man känner hur hela Kalmar är positiva och något är på gång. Jag känner att Kalmar som stad är på väg framåt och har en framtid. Det är en härlig känsla att bo här. 


Nu ska jag ta på mig min nyaste topp och gå ut och äta lunch med en vän. Finns det något bättre?

Handlingarnas dag

Idag är en göra-dag! Idag ska det letas upp info, ringas, skrivas och tänkas.

Idag är jag full av energi och kaffet är bryggt.

Idag ska det hända grejer!

Tankeverksamhet

Efter en intensiv vecka är jag tillbaka i Kalmar och kan lugna mina tankar. Det har varit en bra vecka då jag har tänkt mycket, och kommit fram till en del. Först och främst har jag blivit fast besluten om att jag kan göra det jag vill, och att jag ska göra det. Jag är fullt medveten om att detta kommer att bli tufft, att arbeta med detta som jag vill. Samtidigt tror jag att det är mycket jobbigare att jobba med något man tycker är tråkigt och inte mår bra av att göra. Om jag tycker något är intressant så tror jag att jag hittar energin lättare för att göra det, kanske till och med får energi från det. Jag tänker vara sann mot mig själv och lyssna på vad jag vill. Varför gör inte alla det?

Mötet i tisdags var mycket bra, och jag fick ut mycket från det. Bland annat blev jag inbjuden till en konferens om "etikarbete" i slutet av sommaren, som jag jag tror kan vara nyttig. Det är en chans att träffa personer som arbetar inom företagsutveckling och etik, samt få en introduktion till ett verktyg jag skulle kunna arbeta med. Kan inte gå in så mycket mer på det, men jag tycker det verkar intressant!

Det verkar som om min hjärna har fått lite för mycket att tänka på sista tiden, för idag vill den inte tänka alls. Jag försöker kolla upp företag och sidor, men det är bättre att utföra aktiviteter som inte kräver så mycket tankeverksamhet, så som att tvätta och städa. Eller så skyller jag på vädret, jag vaknade av åskmuller i morse och molnen hänger kvar.


Jag har i alla fall en bra känsla av att jag är på rätt väg, huvudvärk eller inte.

Åt rätt håll

Senaste veckan har varit mycket intressant, och i mitt huvud har det hänt mycket. Måndagen började med ett samtal med min snälla jobbcoach, som tog emot mig även om jag har en paus från coachandet egentligen. Han redde ut mina tankar och hjälpte mig med vilka personer jag borde kontakta, företag jag kan kolla på, och gav mig lite av en tidsplan. Efter det kändes det mycket bättre, och som om detta skulle kunna gå!

Sedan började saker att hända. Jag har tagit kontakt med en bekant som jag träffade för ett år sedan, som arbetar med utveckling av företag och som mentor bla. Han arbetar med de frågor jag vill arbeta med och är en person jag skulle kunna få många bra råd från. Han vill gärna ge mig tips och råd, men han bor i Värmland. Jag hade inte tänkt åka till värmland någon gång snart, men dagen efter jag mailet med "mentorn" säger en kompis att hon ska till Värmland på intervju på tisdag och undrade om jag ville följa med! Perfekt! Jag har tagit ledigt från jobbet och ska ta en fika med mentorn på tisdag.

I torsdags fick jag dessutom ett litet tecken, säg vad ni vill, men jag tror på det. Förra året läste jag två kurser som jag tyckte var mycket intressanta, Företagsetik samt Interkulturell kommunikation. Dessa ämnen vill jag få in i mitt arbete, rättare sagt så kommer det bestå en hel del från det. I torsdags när jag jobbade kommer min två föreläsare i dessa två ämnen in på restaurangen där jag jobbar och äter middag tillsammans! Du behöver inte tro på det, men när just de två kommer till just min restaurang, just denna vecka, det är för mig ett tecken!

Så för mig går det framåt, och det känns mer och mer möjligt. Till stor del tror jag det beror på att jag vill detta! Jag tror på tankens kraft.

Igång

Nu är jag igång! För att nå mitt mål att bli föreläsare/coach har jag tagit kontakt med personer som jag tror kan hjälpa mig på vägen, och jag har rett ut mina tankar lite mer. Jag har funderat på vad det är som får mig att må bra, vad jag är intresserad av, och vad jag skulle vilja arbeta med där jag kan vara stolt över det jag gör.

En viktig del i denna tankeprocess beror mycket på ett samtal jag fick förra veckan. En man ringde och sa att han hade fått mina uppgifter från arbetsförmedlingen, och att han gärna ville ha en intervju med mig för ett jobb. Jobbet var som innesäljare på ett mindre företag som arbetade med kommunikation. Min utbildning/bakgrund passade för tjänsten och mannen trodde jag skulle vara perfekt för tjänsten. Vi pratade i över en timme i telefon, då vi gick igenom företaget och tjänsten.

Egentligen borde jag ha hoppat på denna tjänst utan tvekan, eftersom det är till detta jag har läst egentligen! Magkänslan sa dock att detta var inget för mig. Jag vill inte arbeta som säljare, eller med den typen av kommunikation. Inte heller vill jag arbeta på en reklambyrå eller som informatör. Så har jag alltså läst marknadsföring i fyra år för att komma fram till att det inte finns jobb inom ämnet som jag vill jobba med? Nej, det jag har läst har fortfarande varit intressant och mycket är användbart vilket arbete jag än har. Dessutom vet jag vilka av alla kurser jag har tyckt varit intressanta, och vilka jag inte riktigt brytt mig om att ta till mig.

Så, samtalet med mannen och alla de snälla ord jag fått senaste tiden har fått mig att inse vad jag vill och vad jag inte vill. Inte att glömma föreläsningen som startade det hela! Förhoppningsvis kommer några samtal till att hitta exakta vägen. Än så länge har jag kommit fram till att jag vill föreläsa/coacha, att det ska handla om kommunikation, kulturer, företagsetik och att jag vill vända mig mot företag/grupper. Dessutom har jag sökt en kurs som handlar om sambandet mellan hjärna och kropp. Mmm.. får se vart detta tar sig! Jag tycker det är mycket spännande!

Positiva ord

Den senaste veckan har jag fått höra många positiva ord om mig. Som svensk borde jag inte tala om det, eller "skryta" med det, för det gör inte vi svenskar. Jag tänker heller inte bli mallig, utan bara känna en glädje och en värme på grund av orden jag hört.

Det är flera som sagt att de tror på mig, på ett eller annat sätt. De har sett en potential i mig och sett vad jag klarar av. Att få höra såna ord betyder så mycket för någon som är arbetssökande. Jo, jag har arbete idag, men det är ett sommarjobb och jag söker fortfarande arbete, mer eller mindre aktivt.

Mest glad blev jag idag när jag hade ett pass på morgonen i BodyBalance. Det var många deltagare för att vara morgon, och de flesta var äldre. Efteråt pratade flera av deltagarna med mig och sa vad de tyckte om passet, vilket var många snälla ord. Sedan fick jag ett mail av en kvinna som hade varit på passet och som själv är instruktör, där hon gav mig feedback. Jag säger bara Tack till alla snälla människor!

Det har också fått mig att inse att jag mår bra av att arbeta med denna typ av service. Så varför skulle jag inte arbeta med det? Nu är jag ännu mer bestämd att jag vill arbeta med något som får andra att må bra och hjälpa dom på något sätt. Sedan förra veckan har jag även tränat mig på att vara positiv, och kollat upp olika kurser som kan vara intressanta.

Ett ord på vägen, stanna upp och tänk på vad du kan vara positiv och glad för. Ta dig även tid att berätta för andra när de gjort något bra, eller ge en snäll kommentar till någon du känner/möter. Det betyder så mycket!

Positiv

Förra veckan bjöd min arbetsgivare in alla anställda till en föreläsning av en mental coach. Maria hette föreläsaren och hade energi i överflöd. Hon fick oss att tänka på alla negativa ord vi använder i vår vardag, och hur en negativ person kan få ner ett helt gäng. Allt detta är nödvändigt att tänka på på en arbetsplats, speciellt på en restaurang eller plats där man erbjuder tjänster. Man kän känna på en gång hur atmosfären är på en restaurang när man kommer in, om personalen bryr sig om sitt arbete, men de har roligt samtidigt och om de är positiva. Därför tycker jag det var ett bra insiativ av vår chef att ta in föreläsaren.

Det var en bra föreläsning, men jag fick mer till mig. Jag kände mig inte bara positiv efteråt, jag fick ett sug i magen. Något Maria sa flera gånger var hur hon jobbat med detta i 20 år, fast folk hade varit negativa till det. Det skulle aldrig gå, det var lågkonjunktur, det var en trend... Men nog gör hon det fortfarande, och jkligt bra är hon också! Så jag kom ihåg en liten dröm jag hade när jag var liten. När jag gick på högstadiet ville jag bli föreläsare när jag blev stor. Jag visste inte i vad riktigt, men jag visste att jag ville motivera folk och jag visste att jag trivdes "på scenen". Nu kanske jag låter som om jag har storhetsvansinne, men så är det inte riktigt. Alltid har jag velat hjälpa folk, tyvärr inte genom att vara volontär i världen, utan mer få folk att fatta bättre eller få bättre självkänsla, eller bli mer positiva. Något åt det hållet.

Så i förra veckan kom jag på vad jag skulle vilja göra. Jag vill bli en "coach" på arbetsplatser för att få folk att förstå varandra bättre, genom att få dom att förtså vikten av kommunikation, förstå att vi alla är olika osv. Jag har läst kurser som Interkulturell kommunikation, Företagsetik, Media- och kommunikationsvetenskap, Psykologi, och har alltså läst flera kurser inom ämnet. Nu kollar jag på vilka fler kurser som kan vara användbara, och vart man kan jobba med detta om jag inte vill starta eget med en gång.

Det är inte lätt att försöka uppfylla en sådan "flummig" dröm, vart börjar man? Hur som så tänker jag vara positiv undertiden och tro att detta går att ordna. För detta är något jag vill! Låt mig bara tänka lite mer praktiskt på det.

Vågat, eller bara smart

Har precis sett en reklam som fick igång mig! Mycket modigt och vågat, av Apoliva! Kommer ni ihåg filmen förra sommaren som fick en egen grupp på Facebook "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen"? (På den tiden det inte var så vanligt med grupper.) I förra reklamen sjöng hon en nordisk folkvisa i regnet och såg lite skrämmande ut för att vara ärlig, men det var nog aldrig Apolivas mening. Meningen var att visa att produkterna var gjorda för svenska förhållanden, alltså dåligt väder.

Grupper har idag över 96 000 medlemmar! DN, Metro och andra tidningar har skrivit om detta. I "Dagens Medicin" står det att det är en stödgrupp som har bildats. Nu var väl gruppen mer ett skämt antar jag än en stödgrupp, men det var en stor diskussion, som självklart Apoteket (som har Apoliva) följde med stort intresse. Apoteket hörde även av sig till gruppen och lovade att de första 1000 som mailade till dom skulle få gratis produkter som kompensation för att de blivit skrämda. Genialt drag från Apoteket enligt mig!


Apoteket stoppade inte där. De tog det längre! De tog det så långt så att de lät alla vara med och göra den nya reklamfilmen! Genom en blogg, titta här. I den nya reklamfilmen använder de samma modell, men nu har hon vit klänning, sången är mer en kärleksförklaring och solen skiner så fint. Hon går runt i natur och stad och ler. Så fint. Men det är fortfarande samma tjej.

Kommer den nya filmen att bli lika diskuterad? På Facebookgruppen diskuteras det i alla fall! Vissa är fortfarande rädda, eftersom hennes blick visst är demoniskt. Jag själv tycker hon är fin och filmen är så svensk, vilket är Apotekets mening. Och detta blogginlägg är ju också ett bevis för att det diskuteras!

Jag vill bara säga att jag tycker det är så smart gjort av Apoteket, både vågat att ha med samma tjej igen, samtidigt som de är så smarta som utnyttjar diskussionen som var förra sommaren. Det är verkligen marknadsföringsidéer som dessa jag gillar!

Mätt som en plätt

Varför denna titel? "Mätt som en plätt". Jo, det var en underbar kommentar av en av mina kollegor på Byttan. Vi har varit på Ansvarsfull alkoholhanteringsutbildning i två dagar denna vecka, vilket har varit intressant. Igår på lunchen gick vi och åt sushi och efteråt sa Anna "Varför säger man mätt som en plätt?", varav jag svarade "Man säger väl Lätt som en plätt?". Ja så var det ju! Haha. Men varför säger man "lätt som en plätt" då?? Då kändes mätt lite mer rätt. :-)

Utbildningen har varit intressant, och jag tror visst att jag kommer ha nytta av den. Att man inte ska servera alkohol till en 17-åring visste jag redan, utan det mest användbara var konflikthanteringen som vi ägnade en hel dag åt. Det är en ganska jobbig miljö att jobba i på restaurang/bar/nattklubb, där folk är fulla och våld tyvärr inte så ovanligt. I slutet av utbildningen var jag inte jätteglad över mitt jobb, men samtidigt vet jag att det som är roligt med jobbet väger upp det som är negativt.

Jag har slutat på Eniro och har nu ett par veckor där jag har det lugnare och jobbar enbart helg på Byttan. Det är lite skönt, det är kanske enda ledigheten jag har i sommar. Det administrativa jobbet jag skrivit om innan blev det inget av, eftersom det inte ens var säkert att de behövde någon längre. Mycket konstigt förfarande, så jag valde att vara kvar på Byttan.

Däremot blev jag uppringt förra veckan av min handläggare på Arbetsförmedlingen som frågade om han fick rekommendera mig för ett annat jobb. Han beskrev jobbet och det lät riktigt roligt! Hans beskrivning på vilka de sökte till tjänsten var ungefär "någon som är glad, trevlig och tycker om att prata". Tycker det stämmer på mig ganska bra! :-) Så jag håller tummarna, men jag har inte hört något på snart en vecka, så det tåget har kanske också åkt förbi tyvärr.

Det är hur som skönt att det rullar på och folk börjar lägga märke till att jag finns här. Förhoppningsvis leder det till något. Även om vägen dit känns låååång just nu. Om någon har undrat, ja det är jobbigt att vara arbetssökande! För arbetslös är jag inte längre, nu är jag enbart arbetssökande.

Det rullar på

Tiden går verkligen fort när man har roligt! Eller när man har något att göra i alla fall. Jag har redan jobbat i tre veckor och det är bara en vecka kvar. Jag tror jag kunde ha fått stanna en vecka eller två ytterligare, men jag har valt att sluta nu. Anledningen är att jag har fått ett nytt jobb och de vill att jag börjar så snart som möjligt. Rättare sagt, jag har redan börjat!

I torsdags började jag som servitris på Byttan, en restaurang som ligger mitt i stadsträdgården. Jag tycker det är ett av Kalmars bästa ställen och jag är glad att det är där jag kommer sommarjobba. I torsdags hade de stand-upkväll och igår var det säsongspremiär. Gänget verkar ringt bra och jag tror jag kommer trivas bra.

Egentligen skickade jag in en spontanansökan till Kalmarkrogar, de som äger flera resturanger/caféer/barer i stan, och trodde väl att jag inte skulle få höra något. Men helt plötsligt förra veckan ringde de och ville ha mig på intervjun, och på intervjun gillade de mig och frågade när jag kunde börja.

För att vara helt ärligt har jag börjat fundera på om jag kommer arbeta inom restaurang hela mitt liv. Det är ju det jag alltid kommer tillbaka till. Samtidigt vet jag att jag tycker det är kul att jobba i 1-2, kanske 3 månader, sen måste jag få göra något som har mer med min hjärna att göra. Jag tycker om att tänka, jag måste få tänka.

Det finns ett administrativt sommarjobb som jag hoppas få komma på intervju för, men det finns vissa oklarheter som måste lösas upp först verkar det som. Jag är rekommenderad för det, men vi får se. Det blir ju lite svårt också eftersom jag redan har börjat på Byttan. Vad gör jag om jag skulle få komma på intervju för det andra jobbet? Jag vill gärna ha det andra sommarjobbet, samtidigt som jag tror jag kommer få en rolig sommar på Byttan och jag gillar inte att överge min arbetsgivare i sticket. Jag får ta tag i det problemet om det kommer helt enkelt.

Annars är jag sällan hemma och är glad att jag fick sovmorgon idag, och att jag hinner tvätta en tvätt innan jag börjar jobba igen! Imorgon ska jag och Henrik till Skåne så jag har tagit ledigt på måndag, eftersom vi planerade detta långt innan jag fick jobb.

Just nu är jag bara glad att jag har jobb så jag kan betala räkningarna nästa månad!