Har ni tänkt på att det kommer i perioder vilken typ av reklam som är på tv? Ibland tycker man att det enbart är reklam för tvättmedel, ibland enbart för schampo, blöjor, tandkräm, osv. Just nu verkar det vara en period för bland annat mataffärer, "anti age" (krämer, tandkräm m.m.) och bilar.
Det är inte svårt att förstå varför företag har tv-reklam. Det är ganska grundläggande marknadsföringskunskap. Kunden ser varan på tv, och sedan i affären och känner igen den, medvetet eller undermedvetet. Självklart leder detta till konkurrens, om konkurrentens vara syns mer måste man ju visa sin egen också. Och så slåss de om reklamtiden.
Vilket leder till min slutsats, syns man inte så finns man inte!
31.3.10
28.3.10
Vår!
Nu är det vår på riktigt! Titta här så underbart det blommar på vår lilla bakgård. :-) All snö är borta (även de största högarna) och kommunen har börjat sopa gatorna. Längtar riktigt mycket tills det blir lite varmare och man kan sitta ute i trädgården och läsa en bok och må bra. 
Humöret lättar i takt med att solen skiner. :-)
Piller
Vaknade tidigt denna söndagsmorgon och kände att det var bara att gå upp och brygga en kanna kaffe, och sjunka ner i soffan. På tv var det Oprah som talade om tablettmissbruk. En gäst, en kvinna, pratade om hur det var att vara missbrukare på tabletter, och hur detta egentligen var värre än alkoholism eller annat missbruk, eftersom det var socialt accepterat att ta tabletter. Det här fick mig att minnas en bok jag läste när jag gick en grundkurs i psykologi, som verkligen fick mig att börja tänka;
Pillret, av Ingrid Carlberg. "Pillret är en fascinerande berättelse som blottlägger de tuffa ideologiska motsättningarna inom psykiatrin - biologi mot Freud, medicin mot samtal, "piller mot prat" - och de smarta knepen i marknadsspelet om läkemedelsmiljonerna." (Bokia.se) Jag kan rekommendera alla att läsa denna, speciellt om man har ett intresse inom medicin eller marknadsföring!
För det var just styckena om läkemedelsföretagens marknadsföringsvägar jag blev rädd för. Hur de betalar för läkares utbildningar, deras duktiga säljare och deras reklam för dessa "lyckopiller". Så är vi tillbaka till vad kvinnan sa i Oprah, att det är socialt accepterat idag att ta piller. Har läkemedelsföretagen varit så duktiga med sin marknadsföring att de har fått det till att det inte är någon fara att ta tabletter? Att det är normalt? Som kvinnan i programmet sa, det är när hon tar tabletter som hon är normal, utan dom fungerar hon inte normalt.
Boken säger inte att det bara är dumt och farligt med tabletter och det är "prat" som vinner, absolut inte. Boken ger en liten historielektion som ger grunden, och en blick in i dagens industri. Jag kan bara ge tips om att läsa boken, jag tyckte den var en riktig tankeväckare.
Pillret, av Ingrid Carlberg. "Pillret är en fascinerande berättelse som blottlägger de tuffa ideologiska motsättningarna inom psykiatrin - biologi mot Freud, medicin mot samtal, "piller mot prat" - och de smarta knepen i marknadsspelet om läkemedelsmiljonerna." (Bokia.se) Jag kan rekommendera alla att läsa denna, speciellt om man har ett intresse inom medicin eller marknadsföring!
För det var just styckena om läkemedelsföretagens marknadsföringsvägar jag blev rädd för. Hur de betalar för läkares utbildningar, deras duktiga säljare och deras reklam för dessa "lyckopiller". Så är vi tillbaka till vad kvinnan sa i Oprah, att det är socialt accepterat idag att ta piller. Har läkemedelsföretagen varit så duktiga med sin marknadsföring att de har fått det till att det inte är någon fara att ta tabletter? Att det är normalt? Som kvinnan i programmet sa, det är när hon tar tabletter som hon är normal, utan dom fungerar hon inte normalt.
Boken säger inte att det bara är dumt och farligt med tabletter och det är "prat" som vinner, absolut inte. Boken ger en liten historielektion som ger grunden, och en blick in i dagens industri. Jag kan bara ge tips om att läsa boken, jag tyckte den var en riktig tankeväckare.
24.3.10
Jobb
Just nu har jag jobb varje dag! Tjoho! :-) Tyvärr är det bara en-två timmar om dagen. Fast mer hade varit lite jobbigt kanske. Jag har fått en massa pass som instruktör denna vecka. Ett igår, ett idag, två imorgon, tre på fredag, ett på lördag och ett på söndag. Denna vecka är lite extrem, det verkar vara förkylningstider. Det blir inte mycket betalt totalt, men det gör att mina dagar får lite action, och det får mig att må bra.
Jag skulle kunna arbeta med detta på heltid. En framtida dröm (med betoning på dröm?) är att ha en egen träningsanläggning, en liten som skulle vara inriktad på inre hälsa. För mig handlar träning om att hitta en balans, inte bara i kroppen, utan även i den inre, själen om du vill. Att träna innebär att jag kan sitta på en stol vid datorn och arbeta (eller söka jobb) resten av dagen, det innebär att jag kan äta choklad ibland med gott samvete, och att jag helt enkelt blir piggare i både kropp och huvud. Varför jag älskar BodyBalance och AfroPowerdance så mycket beror på att det får mig att må bra i själen. Har jag det stressigt blir jag lugn av BodyBalance, jag hittar verkligen en balans i tillvaron. Av afron kan jag få ut en massa olika känslor och går oftast därifrån med ett leende. Så detta skulle min anläggning vara inriktad på, folk ska kunna gå dit för att må bra helt enkelt, i kropp och det inre.
För att ge Nordic Club lite reklam tycker jag att de är bra på det. Det gör att jag trivs mycket bra på mitt jobb, och är skäl till varför jag går dit varje dag.
Jag skulle kunna arbeta med detta på heltid. En framtida dröm (med betoning på dröm?) är att ha en egen träningsanläggning, en liten som skulle vara inriktad på inre hälsa. För mig handlar träning om att hitta en balans, inte bara i kroppen, utan även i den inre, själen om du vill. Att träna innebär att jag kan sitta på en stol vid datorn och arbeta (eller söka jobb) resten av dagen, det innebär att jag kan äta choklad ibland med gott samvete, och att jag helt enkelt blir piggare i både kropp och huvud. Varför jag älskar BodyBalance och AfroPowerdance så mycket beror på att det får mig att må bra i själen. Har jag det stressigt blir jag lugn av BodyBalance, jag hittar verkligen en balans i tillvaron. Av afron kan jag få ut en massa olika känslor och går oftast därifrån med ett leende. Så detta skulle min anläggning vara inriktad på, folk ska kunna gå dit för att må bra helt enkelt, i kropp och det inre.
För att ge Nordic Club lite reklam tycker jag att de är bra på det. Det gör att jag trivs mycket bra på mitt jobb, och är skäl till varför jag går dit varje dag.
22.3.10
Vinnarum
Hur många har sett reklamen för Vinnarum och undrat vad tusan det där är? Jag var tvungen att gå in på deras hemsida (www.vinnarum.se) och titta. Vart ligger det egentligen och varför satsar de på rikstäckande reklamfilm?? Vad har de att erbjuda egentligen? (Jag är som sagt inte från Småland)
Jag tyckte även att det var en dålig reklamfilm med en brattwannabe, om den skulle vara seriös och tänkte att de har nog inte så stor budget till detta... Hemsidan var inte så informativ eller snygg.
Sedan kom reklamfilm nr 2, som handlade om ett casino "Jag vet inget om nåt casino o de då va". Mycket konstigt, nu var jag tvungen att gå in på sidan och kolla igen. DÅ gick det upp! Allt är en marknadsföringskampanj, och en helt ny idé att marknadsföra en ny spelsajt. I alla fall ny för mig. "Kommundirektören" heter Carl Sino... Och självklar, kollar man upp det lite mer finns det en annan sida, www.vinnarum.com, som är ett onlinecasino.
Jag tycker det är en riktigt smart idé där de har tänkt utanför den vanliga ramen. Men jag är lite delad. En del av mig säger att detta var väl att ta i lite väl mycket, den andra delen i mig tycker att det är så j-vla bra.
Vad tycker du?
Jag tyckte även att det var en dålig reklamfilm med en brattwannabe, om den skulle vara seriös och tänkte att de har nog inte så stor budget till detta... Hemsidan var inte så informativ eller snygg.
Sedan kom reklamfilm nr 2, som handlade om ett casino "Jag vet inget om nåt casino o de då va". Mycket konstigt, nu var jag tvungen att gå in på sidan och kolla igen. DÅ gick det upp! Allt är en marknadsföringskampanj, och en helt ny idé att marknadsföra en ny spelsajt. I alla fall ny för mig. "Kommundirektören" heter Carl Sino... Och självklar, kollar man upp det lite mer finns det en annan sida, www.vinnarum.com, som är ett onlinecasino.
Jag tycker det är en riktigt smart idé där de har tänkt utanför den vanliga ramen. Men jag är lite delad. En del av mig säger att detta var väl att ta i lite väl mycket, den andra delen i mig tycker att det är så j-vla bra.
Vad tycker du?
18.3.10
Positivt tänkade, försök till iaf
Det har varit ett par tunga dagar. Jag har nu gått arbetslös i lite över en månad, och nu börjar paniken över det komma lite smått. Igår var första dagen som jag faktiskt kände av det, vilket ändå är ett par veckor senare än jag trodde det skulle komma. Det har ändå gått bra innan, eftersom jag har haft saker att göra så som att uppdatera CV, se till att bli synlig och uppdaterad på arbetsmarknaden i Kalmar osv. Nu har mina bekymmer över ekonomi, framtidsutsikter med mera kommit på riktigt.
Det handlar även om att jag inte gillar, och har aldrig gillat, att vara hemma längre stunder. Jag måste ha något att göra! Som tur är har jag mitt arbete på Nordic Club så jag får röra på mig, får komma hemifrån ett tag, men det räcker inte riktigt alltid.
Jag har tänkt att jag ska vara arbetssökande tills jag hittar ett arbete jag är utbildad till. Självklart skulle jag kunna ta ett arbete som servitris eller något annat, men det är ju inte det jag vill arbeta med. Och det tar tid att söka arbete, tid jag inte har om jag arbetar med något annat undertiden. Problemet är att det inte finns så många annonser ute. Så enligt min handläggare på arbetsförmedlingen så är det spontanansökningar som gäller. Och det är jag dålig på! Något jag måste lära mig.
Imorgon har jag mitt första möte med min jobbcoach, som jag har fått på CapUrval (ett lokalt bemanningsföretag). Jag har varit där på ett möte innan, då de presenterade företaget och gick igenom vad de kunde göra för mig, innan jag bestämde mig för vilka jag skulle vilja ha som coach. Bara att de erbjöd mig ett presentationsmöte fick mig att vilja ha dom. Mycket seriösa och duktiga, och jag hoppas innerligt på att de kan hjälpa mig på vägen till ett arbete. Jobbacoach har man i sex månader som längst, men jag önskar att jag har fått napp på något håll innan dess.
Så jag försöker tänka på att det kan ta tid innan jag får arbete, det kan ta sex månader, eller mer. I alla fall för att få ett bra arbete där jag passar. Dessa små dippar i humöret kommer säkert komma tillbaka, men förhoppningsvis kommer något gott komma ur detta också. Positivt tänkande betyder allt i dessa tider.
Det handlar även om att jag inte gillar, och har aldrig gillat, att vara hemma längre stunder. Jag måste ha något att göra! Som tur är har jag mitt arbete på Nordic Club så jag får röra på mig, får komma hemifrån ett tag, men det räcker inte riktigt alltid.
Jag har tänkt att jag ska vara arbetssökande tills jag hittar ett arbete jag är utbildad till. Självklart skulle jag kunna ta ett arbete som servitris eller något annat, men det är ju inte det jag vill arbeta med. Och det tar tid att söka arbete, tid jag inte har om jag arbetar med något annat undertiden. Problemet är att det inte finns så många annonser ute. Så enligt min handläggare på arbetsförmedlingen så är det spontanansökningar som gäller. Och det är jag dålig på! Något jag måste lära mig.
Imorgon har jag mitt första möte med min jobbcoach, som jag har fått på CapUrval (ett lokalt bemanningsföretag). Jag har varit där på ett möte innan, då de presenterade företaget och gick igenom vad de kunde göra för mig, innan jag bestämde mig för vilka jag skulle vilja ha som coach. Bara att de erbjöd mig ett presentationsmöte fick mig att vilja ha dom. Mycket seriösa och duktiga, och jag hoppas innerligt på att de kan hjälpa mig på vägen till ett arbete. Jobbacoach har man i sex månader som längst, men jag önskar att jag har fått napp på något håll innan dess.
Så jag försöker tänka på att det kan ta tid innan jag får arbete, det kan ta sex månader, eller mer. I alla fall för att få ett bra arbete där jag passar. Dessa små dippar i humöret kommer säkert komma tillbaka, men förhoppningsvis kommer något gott komma ur detta också. Positivt tänkande betyder allt i dessa tider.
15.3.10
Liten tanke
Kom precis på en förtjusande tanke som jag bara måste dela med mig av. Eftersom jag är arbetslös går mycket av min tid ut på att leta annonser och fundera på vad jag skulle vilja arbeta med och vad jag kan. Det som har oroat mig har varit att jag inte riktigt vet... Folk frågar mig vad jag vill arbeta med och jag kan inte riktigt svara på det. "Något med marknadsföring, gärna interkulturell eller internationell på något sätt..." På vilket företag? "Nja, Exportrådet är ju spännande, men de finns inte i Kalmar, ärligt talat vet jag inte riktigt vad som finns i Kalmar".
Men så kom min lilla tanke -att hitta ett arbete är precis som att hitta en partner! Man vet inte riktigt vem som är rätt förrän man hittar personen/företaget, och man vet inte om det håller förrän man har testat. Alla som känner mig vet att Henrik inte var min "typ" från början. :-) Många blev överraskade när vi blev tillsammans. Men helt plötsligt stämde allt och vi kompletterar varandra så bra. Min tro är att det är precis samma sak när det kommer till arbete. Jag vet inte vilket arbete jag vill ha, eller för vilka, förrän jag hittat det. Och om jag gillar arbetet vet jag inte förrän jag har testat det.
Det går att dra hur många paralleller som helst, och jag vet att jag inte är den första som gör det, eftersom jag har läst om detta i organisationskurser m.m. Här kommer några av mina; Att lägga upp sitt CV på bemanningsföretagens hemsidor är precis som att lägga in sin profil på datingsidor. Man måste kyssa flera grodor innan man hittar den rätte. En första date är som en anställningsintervju. I ett arbete/förhållande gäller det att komplettera varandra, respektera varandra, man har sina gräl och sina roliga stunder. Det gäller att hitta någon med lika värderingar och tro.
Henrik fanns rakt framför näsan på mig (båda arbetade på kåren), undrar vart mitt framtida arbete lurar..?
Men så kom min lilla tanke -att hitta ett arbete är precis som att hitta en partner! Man vet inte riktigt vem som är rätt förrän man hittar personen/företaget, och man vet inte om det håller förrän man har testat. Alla som känner mig vet att Henrik inte var min "typ" från början. :-) Många blev överraskade när vi blev tillsammans. Men helt plötsligt stämde allt och vi kompletterar varandra så bra. Min tro är att det är precis samma sak när det kommer till arbete. Jag vet inte vilket arbete jag vill ha, eller för vilka, förrän jag hittat det. Och om jag gillar arbetet vet jag inte förrän jag har testat det.
Det går att dra hur många paralleller som helst, och jag vet att jag inte är den första som gör det, eftersom jag har läst om detta i organisationskurser m.m. Här kommer några av mina; Att lägga upp sitt CV på bemanningsföretagens hemsidor är precis som att lägga in sin profil på datingsidor. Man måste kyssa flera grodor innan man hittar den rätte. En första date är som en anställningsintervju. I ett arbete/förhållande gäller det att komplettera varandra, respektera varandra, man har sina gräl och sina roliga stunder. Det gäller att hitta någon med lika värderingar och tro.
Henrik fanns rakt framför näsan på mig (båda arbetade på kåren), undrar vart mitt framtida arbete lurar..?
Reklamspaning
De senaste dagarna har jag reflekterat över vissa reklamfilmer som visas på TV just nu. Det handlar om företag som tar sitt ansvar, och andra som gör det på ett underligt sätt.
Ett bra tag nu har jag stört mig på McDonalds reklam för Happy Meal enligt "tallriksmodellen". Ni vet den där en pojke säger "Bosse har sagt...", föräldrarna försöker säga emot och hotar sedan Bosse. "...but don´t säg anything to barnen, you know kids..." Helt ärligt. Vore det inte bättre att bara lära barnen att det är bra med grönsaker? Sedan tycker jag ju inte att man kan kalla något på McDonalds för "nyttigt", och absolut inte säga att det är enligt tallriksmodellen bara för att man lägger dit några bitar morot. Men det är en annan diskussion. Min uppmaning; McDonalds, stå för ert ansvar!
Ett annat företag som jag däremot har blivit riktigt imponerad av är Telenor. Tror ingen har kunnat undgå deras reklam för obegränsad kommunikation, och det senaste om mobilbeteende och vart gränsen går. Låten i reklamen fastnar, och pussen i sista "scenen" är mycket talande. Det finns ett test på deras hemsida som jag rekommenderar alla att göra! Jag gjorde det, och har 39% mobilitet. Många intressanta fakta och tankeväckare i testet. Do it! Jag tycker det är så helt rätt att ha denna kampanj nu, när folk kan vara uppkopplade alltid och överallt. Det är troligtvis deras poäng också.
Det är ett bra exempel på ett företag som tar sitt ansvar, och står för det!
Det finns fler företag; Renault har en vacker reklamfilm om elbilar, e.on har roliga reklamfilmer om alternativa energikällor, för ett tag sedan gick det flera olika reklamfilmen om supporterklackar (alla är inte hulliganer, de är bara hejjare), Svenska Spel har "spela lagom!" kampanjen, med flera. Dessa företag försöker inte enbart sälja sina saker, de gör oss medvetna om de negativa sidorna av sin produkt också. På detta sätt tror jag att de får större trovärdighet hos sina kunder. Det är ett smart drag. Men vad finns det för röd tråd mellan alla dessa företag? Jo, det är större företag som redan har ett stabilt namn på marknaden. Vi vet redan vad de står för, och vad deras största konkurrenter står för. Detta får oss alltså även att tänka på vad deras konkurrenter INTE gör. Eller är det bara jag som tänker så? Smart hur som.
Det är sånna sakar jag sitter och tänker på på kvällarna. Min sambo och jag har ofta slagsmål om fjärrkontrollen, inte för att vi vill se olika program, utan för att jag faktiskt ofta vill se reklampausen och det vill absolut inte han. :-)
Ett bra tag nu har jag stört mig på McDonalds reklam för Happy Meal enligt "tallriksmodellen". Ni vet den där en pojke säger "Bosse har sagt...", föräldrarna försöker säga emot och hotar sedan Bosse. "...but don´t säg anything to barnen, you know kids..." Helt ärligt. Vore det inte bättre att bara lära barnen att det är bra med grönsaker? Sedan tycker jag ju inte att man kan kalla något på McDonalds för "nyttigt", och absolut inte säga att det är enligt tallriksmodellen bara för att man lägger dit några bitar morot. Men det är en annan diskussion. Min uppmaning; McDonalds, stå för ert ansvar!
Ett annat företag som jag däremot har blivit riktigt imponerad av är Telenor. Tror ingen har kunnat undgå deras reklam för obegränsad kommunikation, och det senaste om mobilbeteende och vart gränsen går. Låten i reklamen fastnar, och pussen i sista "scenen" är mycket talande. Det finns ett test på deras hemsida som jag rekommenderar alla att göra! Jag gjorde det, och har 39% mobilitet. Många intressanta fakta och tankeväckare i testet. Do it! Jag tycker det är så helt rätt att ha denna kampanj nu, när folk kan vara uppkopplade alltid och överallt. Det är troligtvis deras poäng också.
Det är ett bra exempel på ett företag som tar sitt ansvar, och står för det!
Det finns fler företag; Renault har en vacker reklamfilm om elbilar, e.on har roliga reklamfilmer om alternativa energikällor, för ett tag sedan gick det flera olika reklamfilmen om supporterklackar (alla är inte hulliganer, de är bara hejjare), Svenska Spel har "spela lagom!" kampanjen, med flera. Dessa företag försöker inte enbart sälja sina saker, de gör oss medvetna om de negativa sidorna av sin produkt också. På detta sätt tror jag att de får större trovärdighet hos sina kunder. Det är ett smart drag. Men vad finns det för röd tråd mellan alla dessa företag? Jo, det är större företag som redan har ett stabilt namn på marknaden. Vi vet redan vad de står för, och vad deras största konkurrenter står för. Detta får oss alltså även att tänka på vad deras konkurrenter INTE gör. Eller är det bara jag som tänker så? Smart hur som.
Det är sånna sakar jag sitter och tänker på på kvällarna. Min sambo och jag har ofta slagsmål om fjärrkontrollen, inte för att vi vill se olika program, utan för att jag faktiskt ofta vill se reklampausen och det vill absolut inte han. :-)
11.3.10
Lästajm
Meriterande?
Igår lyssnade jag på ett inslag på radion om den stora arbetslösheten, och diskussionen var om ungdomar skulle bry sig om att utbilda sig. Lönar det sig att utbilda sig? Och vad ska man utbilda sig till, det man drömmer om, eller det som det finns jobb till? För mig går tankarna vidare till vad är det man ska satsa på för att försäkra sig om ett jobb senare?
På en arbetsintervju såg arbetsgivaren på mitt CV och sa "Jaha, klassisk bakgrund med högskolestudier och engagemang i kåren, men mest har du arbetat som servitris". Jag fick lite panik i det ögonblicket. Är det vad arbetsgivare ser i mitt CV? Ser de inte vilket engagemang jag har lagt ner, den tid och det hårda arbete det har varit? Jag vet att jag har lärt mig massor genom mina år, ändå från högstadietiden. Men om arbetsgivare enbart ser mina servitrisjobb, hur lönar det sig då?
Ibland känns det som om ett extraarbete vid sidan av studierna vore mer värt. Vilket jobb som helst. Mer värt på det sättet att arbetsgivaren skulle ha sett på mitt CV och tänkt "Jaha, arbetslivserfarenhet, det är bra", istället för "Jaha, sprungit runt på Kåren". Men mer värt för mig kan lova att det inte hade varit. Jag har arbetet på olika ställen, och visst har jag lärt mig olika saker där. Men min tid som jag lagt ner på mitt engagemang i olika styrelser, föreningar och organisationer har jag aldrig ångrat, och de erfarenheter jag har därifrån kan inte mätas med de arbeten i affär eller på restauranger jag haft. Jag har fått livserfarenheter, istället för arbetslivserfarenheter.
Så här går det emot varandra lite. Enligt min erfarenhet är det bättre med bra betyg och extraarbete, i arbetsgivarens ögon. Men för mig som person är ett engagemang inom kåren, eller annan organisation, bättre för mig som person.
Så ett säkert jobb har jag inte på grund av mitt engagemang, däremot vet jag vad jag vill och kan, och vet att jag kommer få ett arbete där jag passar och kommer tycka om, för något annat accepterar jag inte. Kalla mig kaxig om du vill, fokuserad är mitt ord.
På en arbetsintervju såg arbetsgivaren på mitt CV och sa "Jaha, klassisk bakgrund med högskolestudier och engagemang i kåren, men mest har du arbetat som servitris". Jag fick lite panik i det ögonblicket. Är det vad arbetsgivare ser i mitt CV? Ser de inte vilket engagemang jag har lagt ner, den tid och det hårda arbete det har varit? Jag vet att jag har lärt mig massor genom mina år, ändå från högstadietiden. Men om arbetsgivare enbart ser mina servitrisjobb, hur lönar det sig då?
Ibland känns det som om ett extraarbete vid sidan av studierna vore mer värt. Vilket jobb som helst. Mer värt på det sättet att arbetsgivaren skulle ha sett på mitt CV och tänkt "Jaha, arbetslivserfarenhet, det är bra", istället för "Jaha, sprungit runt på Kåren". Men mer värt för mig kan lova att det inte hade varit. Jag har arbetet på olika ställen, och visst har jag lärt mig olika saker där. Men min tid som jag lagt ner på mitt engagemang i olika styrelser, föreningar och organisationer har jag aldrig ångrat, och de erfarenheter jag har därifrån kan inte mätas med de arbeten i affär eller på restauranger jag haft. Jag har fått livserfarenheter, istället för arbetslivserfarenheter.
Så här går det emot varandra lite. Enligt min erfarenhet är det bättre med bra betyg och extraarbete, i arbetsgivarens ögon. Men för mig som person är ett engagemang inom kåren, eller annan organisation, bättre för mig som person.
Så ett säkert jobb har jag inte på grund av mitt engagemang, däremot vet jag vad jag vill och kan, och vet att jag kommer få ett arbete där jag passar och kommer tycka om, för något annat accepterar jag inte. Kalla mig kaxig om du vill, fokuserad är mitt ord.
9.3.10
Min trendspaning
Förra veckan hörde jag en föreläsning av Magnus Lindkvist, som har titel "Trendspanare". Han åker helt enkelt runt i världen och ser vad som är våra micro-, macro-, mega- osv trender. Och sen föreläser han om det. Vilket jobb! Tror många av oss som satt där tänkte "de vill jag också göra".
Så här kommer en liten trendspaning av mig;
Det kanske inte är nytt för alla, men det är något som jag tänkt mycket på den senaste tiden. Det handlar om hur svårt det är att få jobb om man inte syns. Som sagt, syns man inte på nätet så finns man inte. Man ska ha vänner på Facebook, ha kontakter på Linkedin, lägga in sitt CV på bemanningsföretagens hemsidor (och många är det),ha en avatar i SecondLife, twittra, blogga och helst göra en video och lägga ut på MySpace, osv osv.
Och det räcker inte så. Man måste hålla sig uppdaterad, lägga in nytt, visa att man fortfarande "lever". För visst kan man bli lite undrande om en "vän" inte har kommenterat på Facebook på några dagar. "Vad har hänt? Lever du??" Vi lever och finns genom nätet. Ju fler vänner/kontakter desto bättre, och desto mer syns man. "Jag såg det på Facebook..."
Idag hörde jag någon säga "Alla pratar med alla nuförtiden, men ingen har närhet".
Själv tänker jag stänga av datorn nu, nöjd med dagens arbete med att ha startat en blogg och visat mig själv, och umgås med min sambo.
Så här kommer en liten trendspaning av mig;
Det kanske inte är nytt för alla, men det är något som jag tänkt mycket på den senaste tiden. Det handlar om hur svårt det är att få jobb om man inte syns. Som sagt, syns man inte på nätet så finns man inte. Man ska ha vänner på Facebook, ha kontakter på Linkedin, lägga in sitt CV på bemanningsföretagens hemsidor (och många är det),ha en avatar i SecondLife, twittra, blogga och helst göra en video och lägga ut på MySpace, osv osv.
Och det räcker inte så. Man måste hålla sig uppdaterad, lägga in nytt, visa att man fortfarande "lever". För visst kan man bli lite undrande om en "vän" inte har kommenterat på Facebook på några dagar. "Vad har hänt? Lever du??" Vi lever och finns genom nätet. Ju fler vänner/kontakter desto bättre, och desto mer syns man. "Jag såg det på Facebook..."
Idag hörde jag någon säga "Alla pratar med alla nuförtiden, men ingen har närhet".
Själv tänker jag stänga av datorn nu, nöjd med dagens arbete med att ha startat en blogg och visat mig själv, och umgås med min sambo.
Jag finns!
Förra veckan fick jag höra att om jag inte fanns på nätet så fanns jag inte. Så genom detta inlägg vill jag säga att jag finns!
Kanske ska ta det från början. Emelie heter jag och har utbildat mig inom marknadsföring på Högskolan i Kalmar (nu Linnéuniversitetet). Efter att ha arbetat ett par år, pluggat lite till, arbetat en sommar i Norge och testat på ett arbete som innesäljare är jag nu tillbaka i Kalmar, och arbetslös. Dock brukar jag säga att jag är arbetssökande. Det låter mer positivt, och det är vad jag känner att jag är. Jag är inte arbetslös, jag söker efter det arbete som jag ska arbeta med i framtiden.
Vem var det då som sa till mig att jag inte finns? Jag var på KARMA, Kalmar ARbetsMArknadsdagar, och fick tips från olika arbetsgivare, jobbcoacher och företag. Jag fick mig en liten tankeställare, om inte jag visar vad jag kan och att jag finns, hur ska någon då kunna se mig? Därför har jag nu lagt upp min profil på de flesta stora bemanningsföretagens hemsidor, på Linkedin, Facebook har jag haft ett bra tag, och startat denna blogg. Förhoppningen är att fler ska se mig, läsa min tankar om både hur det är att söka arbete och vad jag tycker om olika marknadsföringskampanjer m.m. Helt enkelt visa vem jag är och att jag finns!
Kanske ska ta det från början. Emelie heter jag och har utbildat mig inom marknadsföring på Högskolan i Kalmar (nu Linnéuniversitetet). Efter att ha arbetat ett par år, pluggat lite till, arbetat en sommar i Norge och testat på ett arbete som innesäljare är jag nu tillbaka i Kalmar, och arbetslös. Dock brukar jag säga att jag är arbetssökande. Det låter mer positivt, och det är vad jag känner att jag är. Jag är inte arbetslös, jag söker efter det arbete som jag ska arbeta med i framtiden.
Vem var det då som sa till mig att jag inte finns? Jag var på KARMA, Kalmar ARbetsMArknadsdagar, och fick tips från olika arbetsgivare, jobbcoacher och företag. Jag fick mig en liten tankeställare, om inte jag visar vad jag kan och att jag finns, hur ska någon då kunna se mig? Därför har jag nu lagt upp min profil på de flesta stora bemanningsföretagens hemsidor, på Linkedin, Facebook har jag haft ett bra tag, och startat denna blogg. Förhoppningen är att fler ska se mig, läsa min tankar om både hur det är att söka arbete och vad jag tycker om olika marknadsföringskampanjer m.m. Helt enkelt visa vem jag är och att jag finns!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)