27.9.11
Tänk va bra att vi har Facebook...
... som kan berätta saker för oss!
Idag så berättade fb för mig att jag och Henrik snart har årsdag. Det är en stor händelse tycker fb, så de tycker att jag ska skicka ett meddelande till honom. Ett meddelande?! Jag har precis suttit vid matbordet och pratat med honom om vad vi ska hitta på i helgen. Nej, fb vet inte ALLT som händer.
Tidigare idag fick jag ett meddelande av min mamma som hon skickat till mig, min bror och mina kusiner. Hon berättade hur mormor mår. Några kusiner hade sedan skrivit en rad eller två tillbaka. En kontakt som vi kanske inte skulle ha haft annars, eftersom vi är utspridda över hela Sverige med mormor som knutpunkt.
Så tycka vad man vill om fb, men det är vad man gör det till.
Idag så berättade fb för mig att jag och Henrik snart har årsdag. Det är en stor händelse tycker fb, så de tycker att jag ska skicka ett meddelande till honom. Ett meddelande?! Jag har precis suttit vid matbordet och pratat med honom om vad vi ska hitta på i helgen. Nej, fb vet inte ALLT som händer.
Tidigare idag fick jag ett meddelande av min mamma som hon skickat till mig, min bror och mina kusiner. Hon berättade hur mormor mår. Några kusiner hade sedan skrivit en rad eller två tillbaka. En kontakt som vi kanske inte skulle ha haft annars, eftersom vi är utspridda över hela Sverige med mormor som knutpunkt.
Så tycka vad man vill om fb, men det är vad man gör det till.
21.9.11
Jantelagen? Nej, jamtelagen tack!!
Igår hände något på jobbet som jag tyckte var kul och intressant. Problemet är att jag inte alls vet hur jag ska berätta det utan att verka uppblåst och självgod, mallig. Det är inte en stor grej som hänt alls, men...
Det är det här med Jantelagen. De 10 budorden som säger att man inte ska tro att man är bättre än någon annan. Och jag tror inte att jag är bättre än någon, tvärt om. Jag fascineras av folk som är duktiga på det de gör, och tror på totalt omvänd jantelag. Alla är bäst!
Jag tycker det är jobbigt när något positivt händer mig själv, för jag är glad att det för en gångs skull händer något roligt för mig. Det gör mig stolt över mig själv. Jag tycker att jag kan få "skryta" med det, men jag vet så väl att det kan (och gör) sticka i andras ögon. Så det är jobbigt för att jag vill berätta för folk, men jag vågar inte.
När jag fick det nuvarande jobbet var det smått jobbigt att berätta för mina dåvarande kollegor att jag skulle byta avdelning. Folk undrade hur jag fått jobbet, varför jag fick det osv. Sanningen var att jag ville byta, jag sökte aktivt och visade intresse. Så det är inte så konstigt att jag fick nytt jobb, eftersom jag ville. Idag skulle jag säga till mina nuvarande kollegor att jag fått en viss uppgift. Inget för att jag är bättre på något sätt, utan åter igen för att jag visade intresse. Men hur säger man det utan att vara mallig?
Varför har vi så svårt att vara glada för oss själva? Och säga det utan att skämmas? Jag menar, det är inte ofta man får något utan att förtjäna det på ett eller annat sätt. Det är för att man strävar, visar intresse, vill, kan. Så varför kan inte belöningen för den strävan vara att få skryta med det?
Man måste vara så jvla ödmjuk hela tiden.
Det kanske inte är så yogiskt av mig heller. Men det är som jag säger, jag tycker att alla är bäst, så varför kan inte jag få vara det också?
Så istället för jantelagen tycker jag vi hurrar för jamtelagen! :-)
Det är det här med Jantelagen. De 10 budorden som säger att man inte ska tro att man är bättre än någon annan. Och jag tror inte att jag är bättre än någon, tvärt om. Jag fascineras av folk som är duktiga på det de gör, och tror på totalt omvänd jantelag. Alla är bäst!
Jag tycker det är jobbigt när något positivt händer mig själv, för jag är glad att det för en gångs skull händer något roligt för mig. Det gör mig stolt över mig själv. Jag tycker att jag kan få "skryta" med det, men jag vet så väl att det kan (och gör) sticka i andras ögon. Så det är jobbigt för att jag vill berätta för folk, men jag vågar inte.
När jag fick det nuvarande jobbet var det smått jobbigt att berätta för mina dåvarande kollegor att jag skulle byta avdelning. Folk undrade hur jag fått jobbet, varför jag fick det osv. Sanningen var att jag ville byta, jag sökte aktivt och visade intresse. Så det är inte så konstigt att jag fick nytt jobb, eftersom jag ville. Idag skulle jag säga till mina nuvarande kollegor att jag fått en viss uppgift. Inget för att jag är bättre på något sätt, utan åter igen för att jag visade intresse. Men hur säger man det utan att vara mallig?
Varför har vi så svårt att vara glada för oss själva? Och säga det utan att skämmas? Jag menar, det är inte ofta man får något utan att förtjäna det på ett eller annat sätt. Det är för att man strävar, visar intresse, vill, kan. Så varför kan inte belöningen för den strävan vara att få skryta med det?
Man måste vara så jvla ödmjuk hela tiden.
Det kanske inte är så yogiskt av mig heller. Men det är som jag säger, jag tycker att alla är bäst, så varför kan inte jag få vara det också?
Så istället för jantelagen tycker jag vi hurrar för jamtelagen! :-)
6.9.11
Tankens kraft
Med risk för att bli flummig, men jag tror på tankens kraft. Skälet till varför jag fick ett nytt jobb nu tror jag beror på till stor del av att jag verkligen
ville det. Att jag "skrev ner det" för mig själv i hjärnan, ganska konkret, gjorde att jag lättare kunde nå dit.
Första gången som jag hörde om detta med tankens kraft uttalat var i ett program av Oprah. The Secret kallas det. Enkelt sagt; skriv ner det du vill, så kommer du att få det. Flummigt sagt; Skicka ut dina tanker till universum så kommer universum att svara dig.
Att skriva ner det tycker jag görs lätt genom att göra tanke-kartor, från enkla, till avancerade.
Jag
gjorde ingen fysisk tanke-karta för jobbet denna gång, men jag tänkte
det, och så blev det. Jag sa till mig själv att jag inte ville vara kvar
på kundservice utan jag ville jobba mer kreativt, och så blev det.
Det är fler tankar jag har skickat ut till universum på senare tid, och jag tror universum lyssnar.
Rent konkret tror jag på att om du kan skriva ner vad du vill, vad du har som mål, så är det lättare att komma dit rent psykiskt.Om du inte vet vad du vill, hur skulle du då kunna få det?
Självklart har jag gjort en sån tanke-karta själv. Det fungerade. Vill inte riktigt lägga ut min tanke-karta här, men jag gjorde första för ca tre år sedan, och innehöll stora som små frågor. Självklart har jag sparat den. Det handlade om att jag ville läsa vissa kurser, jag ville skaffa mer fler vänner, men även småsaker som att jag ville resa och ord om hur jag ville vara som människa. Några saker av det som stod då som inträffade var att jag ville bli instruktör, och jag fick det jobbet jag skrev om. Något som inte inträffade var jag att jag inte tog körkort det året. Det står fortfarande kvar på min aktuella tanke-karta.
Läs lite mer om det, och prova! Det funkar! Tankens kraft är stor.
Första gången som jag hörde om detta med tankens kraft uttalat var i ett program av Oprah. The Secret kallas det. Enkelt sagt; skriv ner det du vill, så kommer du att få det. Flummigt sagt; Skicka ut dina tanker till universum så kommer universum att svara dig.
Att skriva ner det tycker jag görs lätt genom att göra tanke-kartor, från enkla, till avancerade.
Det är fler tankar jag har skickat ut till universum på senare tid, och jag tror universum lyssnar.
Rent konkret tror jag på att om du kan skriva ner vad du vill, vad du har som mål, så är det lättare att komma dit rent psykiskt.Om du inte vet vad du vill, hur skulle du då kunna få det?
Självklart har jag gjort en sån tanke-karta själv. Det fungerade. Vill inte riktigt lägga ut min tanke-karta här, men jag gjorde första för ca tre år sedan, och innehöll stora som små frågor. Självklart har jag sparat den. Det handlade om att jag ville läsa vissa kurser, jag ville skaffa mer fler vänner, men även småsaker som att jag ville resa och ord om hur jag ville vara som människa. Några saker av det som stod då som inträffade var att jag ville bli instruktör, och jag fick det jobbet jag skrev om. Något som inte inträffade var jag att jag inte tog körkort det året. Det står fortfarande kvar på min aktuella tanke-karta.
Läs lite mer om det, och prova! Det funkar! Tankens kraft är stor.
Det nya jobbet
Jag har bytt jobb! And I like it!
Kanske ska ta det från början, även om det inte är så mycket att skriva om. I sommar hade jag lite andra uppgifter som hade med administration av Eniro Deals att göra, när det kontoret var på semester. Det tyckte jag var så kul så jag mailade chefen där och frågade om de behövde mer admin-personal, eftersom jag visste att de skulle utöka. Det behövdes inte fick jag som svar, men han skulle ha mig i tanken om det behövdes framöver.
Så i fredags fick jag nys om att förändringar skulle göras, och att det kanske behövdes mer folk till avdelningen. Då passade jag på att maila igen och påminna om att han lovade ha mig i tanken, men det hade han redan haft. Så på tisdag var jag på oförberedd intervju. Eller ja, mer som en liten pratstund då de förklarade tjänsten, och de sa att de tyckte jag gjort ett bra jobb under sommaren. Tjänsten går ut på att producera annonser för Eniro Deals, vara en typ av copywriter. När jag då berättade att jag hade en högskoleutbildning inom marknadsföring så blev de nog lite paffa och tyckte nog att jag passade ganska bra för tjänsten, det hade de inte vetat innan.
Sen gick det snabbt! Jag fick tjänsten på plats och på torsdagen började jag! Första dagen flög vi till Stockholm på utbildning på huvudkontoret tillsammans med kollegor från Norge, på fredag satte vi upp kontoret (jag har både burit bord och kopplat in dator) och igår måndag började vi med att skriva annonser! "Vi" är jag och mina två kollegor som gör samma sak. Sedan har vi avdelningen med säljare, säljassistent osv som sitter bredvid oss, även om vi har olika chefer på papper.
Vet ni vad. Jobbet är kul. Jag är fortfarande kvar på Eniro, och jag är bara en våning från mina gamla kollegor. Men skillnaden är stor. För det första sitter jag inte i telefon hela dagarna. Visst kan jag behöva ringa en kund för att skaffa material, och kunderna kan ringa till oss med synpunkter eller frågor, men det handlar om några få samtal om dagen. Jag har dessutom förtroendetid, så som administratörer brukar ha. Inget schema. Vi har kontorstider, men det är mitt eget ansvar att hinna dagens/veckans arbetsuppgifter.
Det bästa av allt är att jag får sätta mina egna rutiner, tänka, utveckla, diskutera, utföra. Alldeles själv, tillsammans med mina kollegor. Min hjärna får vara kreativ. Om ni vara visste vad den har saknat att vara det.
Så får vi självklart se om/när jag känner mig redo att göra annat, men just nu är det detta som gäller. Detta blogginlägg är något jag tänker på dagligen nu för tiden. Mer om tankens kraft kommer i separat inlägg.
Kanske ska ta det från början, även om det inte är så mycket att skriva om. I sommar hade jag lite andra uppgifter som hade med administration av Eniro Deals att göra, när det kontoret var på semester. Det tyckte jag var så kul så jag mailade chefen där och frågade om de behövde mer admin-personal, eftersom jag visste att de skulle utöka. Det behövdes inte fick jag som svar, men han skulle ha mig i tanken om det behövdes framöver.
Så i fredags fick jag nys om att förändringar skulle göras, och att det kanske behövdes mer folk till avdelningen. Då passade jag på att maila igen och påminna om att han lovade ha mig i tanken, men det hade han redan haft. Så på tisdag var jag på oförberedd intervju. Eller ja, mer som en liten pratstund då de förklarade tjänsten, och de sa att de tyckte jag gjort ett bra jobb under sommaren. Tjänsten går ut på att producera annonser för Eniro Deals, vara en typ av copywriter. När jag då berättade att jag hade en högskoleutbildning inom marknadsföring så blev de nog lite paffa och tyckte nog att jag passade ganska bra för tjänsten, det hade de inte vetat innan.
Sen gick det snabbt! Jag fick tjänsten på plats och på torsdagen började jag! Första dagen flög vi till Stockholm på utbildning på huvudkontoret tillsammans med kollegor från Norge, på fredag satte vi upp kontoret (jag har både burit bord och kopplat in dator) och igår måndag började vi med att skriva annonser! "Vi" är jag och mina två kollegor som gör samma sak. Sedan har vi avdelningen med säljare, säljassistent osv som sitter bredvid oss, även om vi har olika chefer på papper.
Vet ni vad. Jobbet är kul. Jag är fortfarande kvar på Eniro, och jag är bara en våning från mina gamla kollegor. Men skillnaden är stor. För det första sitter jag inte i telefon hela dagarna. Visst kan jag behöva ringa en kund för att skaffa material, och kunderna kan ringa till oss med synpunkter eller frågor, men det handlar om några få samtal om dagen. Jag har dessutom förtroendetid, så som administratörer brukar ha. Inget schema. Vi har kontorstider, men det är mitt eget ansvar att hinna dagens/veckans arbetsuppgifter.
Det bästa av allt är att jag får sätta mina egna rutiner, tänka, utveckla, diskutera, utföra. Alldeles själv, tillsammans med mina kollegor. Min hjärna får vara kreativ. Om ni vara visste vad den har saknat att vara det.
Så får vi självklart se om/när jag känner mig redo att göra annat, men just nu är det detta som gäller. Detta blogginlägg är något jag tänker på dagligen nu för tiden. Mer om tankens kraft kommer i separat inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)