Lata tankar

Som för dom flesta (tror jag) så går mina tankar fram och tillbaka hela tiden. Ibland är tankarna otroligt positiva, ibland är de negativa, just nu är de lata.

Det är min dröm att starta eget företag, men det är mycket jobb med det, och mycket vilja som måste till för att det ska bli av. För hinder i vägen, det finns det! Så varför inte ta den lätta vägen istället?

Jag och min sambo har hittat ett sånt underbart hus. Jag kan verkligen dagdrömma mig bort hur det vore att bo där, i många många år. Det skulle inte göra mig något att flytta dit NU! Det finns dock ett hinder, och det är pengar. Alltid dessa pengar. Vi kan inte ta lån på en lön, och insatsen är alldeles för hög. Månadskostnaderna blir ju lite högre också... För att inte tala om att jag måste ta körkort för att kunna förflytta mig. Och skaffa en bil till.

Tankar

Men om jag skaffade mig ett heltidsjobb med okej lön så skulle vi kunna ha råd med det. Jag skulle inte behöva kämpa, utan jag skulle kunna ha ett rikt fritidsliv istället.

Samtidigt har jag kommit en bit på väg med mina jobb-tankar och ska på konferens om det i helgen! Jag är på väg, så varför skulle jag sluta nu? Eller ja, jag behöver inte sluta helt, men kanske göra det på 25% bara. 

Så går mina tankar just nu. Det finns ett jobb ute som jag skulle ha chans på, och som jag skulle kunna tänka mig. Det vore så enkelt att bara söka det. För enkelt?

Många tankar är det.

Denna vecka kommer bli bra!

Det var längesedan jag såg fram emot en vecka så mycket som denna! Jag har massa spännande inplanerat! Konferens, träningskonvent och träff av vänner. Enbart det bästa av det bästa.

På torsdag åker jag på den efterlängtade konferensen om etik, då vi även ska diskutera om jag ska certifiera mig inom det. Är riktigt förväntansfull! Konferensen är på Billingehus utanför Skövde. Jag ska åka dit lite tidigare än de andra för att träffa grundaren till det hela och få lite mer info om företaget och konceptet. Nu vet jag att det låter som mlm (multi level marketing) igen, men det är svårt att förklara när jag inte riktigt kan skriva ut namn m.m. Det är en typ av utbildning, en metod, ett koncept, som ett företag har tagit fram. Och detta tycker jag verkar intressant och innehåller de delar jag vill arbeta med. Men mer vet jag på torsdag! Förhoppningsvis kan jag säga mer om det då också.
På torsdagskvällen blir det en tre-rätters middag med alla deltagare, 15 st, och en natts sömn på hotellet. Förhoppningsvis har jag tid med lite spa också. ;-)
Fredagen innehåller seminarier som i år har temat konflikthantering, men kommer också handla om genus. Mest ser jag fram emot att få träffa "kollegor". Min förhoppning är att detta ska bli startskottet för mitt egna jobb!

Som om inte det var nog så sticker jag direkt från Skövde till Stockholm! Där ska jag få sova hos en vän jag inte träffat på länge. På lördagen är det träning som gäller hela dagen!! Är sjukt pepp inför detta! 1500 instruktörer på ett och samma ställe! LesMills har sitt SuperSaturday träningskonvent i Stockholm, där LesMills underbara gäng kommer. Grundaren och huvudkoreografen till BodyBalance, Jackie Mills, kommer. Om ni bara visste vad detta betyder.. Det är stort för mig. Kommer bli underbart. Dessutom så är det koreografi nr 50 som ska presenteras, vilket Jackie har lovat ska bli något utöver det vanliga. :-) Ni kan se vad det handlar om på YouTube.



Men glädjen tar inte slut efter helgen. Veckan efter kommer en gammal kompis på besök! Åsa flyttade till USA för 1,5 år sedan, gifte sig med sin Dieter och heter nu Osa Willis. Ska bli så kul att träffa henne igen!

Så denna vecka är jag ledig, förutom några BodyBalance-pass (vilket är bra för då får jag träna inför SuperSaturday), så att jag kan vila upp mig och ladda ordentligt. Jag har böcker att läsa, kläder att packa, och samtal att ringa. Så förväntansfull, så peppad!

Infomöte

Igår var jag på informationsmöte på Arbetsförmedlingen om att starta eget. Jag hade verkligen sett fram emot mötet och förväntade mig mycket. Mötet var ganska kort, och jag gick därifrån med många frågor i huvudet.

Det jag blev mest fundersam över är ekonomin. För jag är inte arbetslös och jag kommer inte att vara det helt heller sen eftersom jag arbetar som instruktör och som servitris, på timmar. Därför kommer jag troligtvis inte att få något bidrag. Och skulle jag få det ändå (eftersom jag inte jobbar heltid ändå) så kommer jag få det längsta bidraget, eftersom jag inte har a-kassa nu. Jag blir inte riktigt klok på detta, förstår inte riktigt varför jag ska "straffas" för att jag inte vill vara helt arbetslös och gå på a-kassa? Jag kommer ju inte tjäna så mycket så jag klarar mig på det. Så jag ska träffa en handläggare på AF som får reda ut detta åt mig. De säger i regionen att de vill satsa på kvinnligt företagande, så jag tycker det borde gå att lösa.

Sedan reagerade jag på något annat. Under mötet informerade de mycket om den starta-eget-kurs som de har genom Drivkraft, som är heltid i fyra veckor. På kursen går de igenom idé, marknadsföring, ekonomi och bokföring. Och det kan väl kännas som en bra idé att gå kursen, samtidigt så känns heltid ganska mycket. Så jag frågade ansvarig för kursen om han trodde att jag skulle få ut något från den. Jag sa att jag visste vad jag ville göra (idén) och att jag läst marknadsföring och ekonomi i fyra år på högskolan så jag borde ju veta vad jag gör. Så svarade han "ja, de brukar säga det", som om jag inte skulle ha lärt mig något av mina högskolestudier. Då blev jag sur. Skulle den kursen på fyra veckor vara så mycket bättre än mina fyra år? Ska gå igenom detta med handläggaren också. Kanske är det så. 

Efter mötet gick jag och satte på ett café och tänkte. Försökte förstå detta med bidrag m.m. och funderade på om jag ville gå kursen. Efter sommarens lyckorus och positiva tankar börjar nu verkligheten komma närmare och bli verklig. Det är dags att sätta det i verk på allvar och bekymren börjar komma. Hur ska detta gå ihop?

Men så pratade jag med en kär gammal vän igår som också håller på att ändra sitt liv drastiskt. Hon sa att hon ser hindren i vägen som utmaningar så att hon ska veta att det är detta hon vill. Klarar hon det så är det meningen, då vet hon att det är detta hon ska göra. För vill man något tillräckligt mycket så ordnar man allt.

Och jag vill detta, so bring it on! ;-)

Trendspaning

Magnus Lindkvist

I våras var jag på en föreläsning av Magnus Lindkvist som är trendspanare. Hans jobb är alltså att åka världen runt och studera vad vi människor håller på med, vad vi vill göra och köpa. Framförallt varför. Det var en rolig och inspirerande föreläsning, där han tog upp både dåtid, nutid och framtid. Nu går jag in och läser hans blogg då och då, han är inte den som skriver varje dag, men när han skriver är det för det mesta desto mer intressant.

I senaste inlägget tar han upp samma tema som i mitt förra inlägg, hur internet ändrar vårt beteende. (En trend kanske?) Magnus går lite längre, han funderar om internet har fått oss att tänka på ett annat sätt. Förr läste vi böcker koncentrerat, "långsamt", djupgående och analytiskt. Idag läser vi flyktigt fram och tillbaka bland olika ämnen på internet. Genom detta tappar vi fokus, koncentration och egentligen vår disciplin. Han har utgått från en bok han läst, av Nicholas Carr, The Shallows: What the Internet is doing to our brains. Läs Magnus inlägg här. Värt att läsa och fundera på! Själv ska jag försöka leta reda på boken.

Facebook skryt

Läste nyss en intressant artikel som satte igång mina tankar. Den handlade om statusuppdateringar på Facebook, och om hur det har fått oss att ändra vårat beteende. Förr gällde Jantelagen, ingen är bättre än någon annan, men nu skryter vi på Fb om hur bra vi har det. Vi skriver om hur bra helgen har varit, att vi har världens bästa familj, vad vi har köpt, skickar bilder på resor eller drinkar, och så vidare. I artikeln säger ett par psykologer att detta är inte konstigt alls, vi har alltid velat skryta, och Fb ger oss ett bra tillfälle till det. Dels är det ett begränsat antal bokstäver som får plats så vi måste fatta oss korta, och då väljer vi det positiva framför det negativa. Dels så vill vi ju marknadsföra oss själva och "försköna" oss, vilket är lätt eftersom man inte är bästa vän med alla sina "Fb-vänner". Dessutom kanske vissa statusar är skrivna med ironi, som inte alla uppfattar.

Jag har själv aldrig varit en fan av Jantelagen, inte för att jag tycker att någon är bättre än någon annan, utan för att jag tror att alla är lika bra, bara på olika saker. Och varför är det fel att visa det man är bra på? Det innebär ju att det finns saker man inte är bra på också. Så ser jag på saken. Jag tycker väldigt mycket om att läsa mina vänners statusuppdateringar dessutom, eftersom jag blir glad över de flesta. Min familj skriver om roliga saker de gör, mina gamla skolkamrater berättar om att de får barn, och andra bekanta skickar underbara bilder. Det är underbart att läsa och se. Sånt mår jag bra av.

Däremot stod det om att många tar det som skryt, och visst kan jag förstå det. Man kan lätt bli avundsjuk, till exempel om man ser en bild på några som sitter på en båt en solig dag undertiden man själv sitter på jobbet. Eller när någon har köpt en ny bil när man själv lever på nudlar. Helgens "bästa" kommentar denna helg på Fb är enligt mig "Älskad av många, hatad av få", som en vän skrev. Det kan lätt ses som skryt, självklart. Dock vet jag bakgrunden till statusen och killen är inte den som tycker sig vara förmer.


Min slutsats är att skrytet ligger i läsarens ögon. Tycker du att det är skryt så får du tycka det. Eller så försöker du att glädjas åt andra och få energi från det till att göra något bra själv, som du kan skryta med på din "Vad gör du just nu?" rad.

Ett hopp på posten

Ett hopp i ett brev

Förra veckan fick jag ett brev på posten som gjorde att jag fick fjärilar i magen. Det innehöll program för en konferens jag ska på i september som handlar om etik. Det är ett företag som håller i konferensen, och är ett årligt evenemang. Företaget har utarbetat ett koncept jag tycker är mycket intressant, och som jag skulle vilja arbeta med. Konceptet handlar om hur företag/arbetsplatser kan arbeta med etik på olika sätt.

Det är inte så stor konferens, vi blir ca 15 st, och alla som medverkar arbetar enligt konceptet. Jag ser alltså detta som en unik chans att få prata med människor som arbetar med precis det jag vill göra! Dessutom är jag bjuden att få komma tidigare för att prata med "grundaren" av det hela och om utbildning för bli certifierad.

Min förhoppning är att jag ska tycka att konceptet är bra och att jag kan arbeta med det. Det skulle göra allt så mycket bättre, eftersom jag då slipper uppfinna hjulet på nytt. Det känns onödigt att göra det igen. Dessutom får jag på det sättet ett stöd och ett nätverk av de som arbetar med det idag.  Jag är mycket förväntansfull och tror att detta kommer bli bra! Som sagt, det är ett hopp, på flera sätt.

Att konferensen är på en konferensanläggning med spa m.m. är självklart ett plus. ;-)