Som ni vet brukar min hjärna gå runt, men denna vecka har den verkligen gått på högvarv. Igår var det sista sittningen på Corehouse någonsin, och många gamla aktiva kom och sa hejdå till bygget. Lite sorgligt, men en mycket rolig kväll. Det var många där jag inte sett på länge och det blev många leenden och kramar.
Jag blev förvånad över att många sa till mig att de läste min blogg. Jag tror ju att ingen förutom mamma läser bloggen, men där tror jag visst fel! :-) Tack alla ni som läser, det gör det lite roligare att skriva.
Sittningen fick mig dock att tänka en del på vad jag håller på med egentligen. Det blev mycket prat "Vad gör du nu?", vilket man förstås vet ganska väl ändå genom Facebook. Men för mig var det lite jobbigt med frågan, eftersom mitt svar var "jag jobbar på kundtjänst och som servitris". Okej, det är bra att jag har ett jobb (eller fyra), men det var inte alls det jag hade tänkt mig när jag började plugga. Jag har sagt detta förr. Det är många vänner som har fått riktiga fina jobb. Några har köpt hus, några har fått barn, några var inte där eftersom de bor utomlands. Jag är fortfarande kvar på kåren och jag känner mig riktigt avundsjuk på andra som gått vidare. Inte att jag avundas någon det, utan för att jag vill också. Varför har jag inte det jag drömde om för fem år sedan?
Sedan tar hjärnan en runda till. Jag vet ju faktiskt vad jag vill göra, och är säker på att det är det jag vill. Så jag antar att jag bara får härda ut och se till att jag startar företaget nån gång och gör verklighet av mina drömmar!
Vill även tacka fina M för många kloka ord under helgen! <3
