Medveten närvaro

The restraint of the modifikation if the mind-stuff is Yoga.
Det som tyglar sinnets växlingar är Yoga.

Så börjar Yoga Sutras. Boken är något av yogans bibel och är ca 1500-2000 år gammal. Enligt den boken är det inte de olika fysiska positioner som vi gör idag som är huvudsaken med yoga, utan kanske handlar mer om det vi kallar meditation. Jag skulle därför vilja säga att yoga börjar med att arbeta med medvetandet och närvaro!

Enligt Yoga Sutra kan man göra detta på olika sätt, men slutmålet är att kunna stilla tanken. Och det är väl det som kallas Mindfulness eller medveten närvaro idag? Senaste veckan har jag läst om detta i flera tidningar, och det har varit vitt skiljda tidningar. Civilekonomernas medlemstidning skriver att medveten närvaro skärper sinnet. Tidningen "Everybody" som är från The Body Shops, skriver att mindfulness är en naturlig förmåga som vi människor haft från början för att kunna överleva, genom att skärpa våra sinnen. Där står det även "Ibland är vi så upptagna med allt som leder oss bort från nuet att vi lever våra liv med en slags autopilot påkopplad".

Alla texter jag läst tar upp fördelarna med mindfulness.
- Det är ett verktyg för att sänka blodtrycket, få bättre sömn och öka koncentrationen.
- Det ökar välmåendet och minskar stress.
- Främst hjälper det till att skala av saker som är runt omkring dig, för att vara i nuet.

Artiklarna ger även råd om hur man tränar mindfulness. Man behöver inte sitta i lotusställning i ett vitt rum, inte alls. Till att börja med räcker det att uppmärksamma tankar och sinnen, utan att döma eller värdera, utan att enbart notera och acceptera. Ett bra sätt att börja tycker jag är att sätta fokus på andningen först, det får tankarna att stilla sig en aning.
I vardagen kan man låta alla sinnen fokuseras på en och samma sak, så som en kopp té. Går det?
Om du gör yoga kan du notera kroppen mot matten. Hur känns mattan? Vad händer i kroppen?

Detta med medveten närvaro i vardagen har jag stor användning av i mitt jobb tycker jag. Jag sitter i ett öppet kontorslandskap och vi alla pratar i telefon, så jag måste kunna skala av det som är runt om mig för att kunna fokusera på den kunden jag har just då. Sedan går jag från det jobbet och har en yogaklass, då behöver jag fokusera på den klassen och skala bort det som hänt under dagen. När jag sedan kommer hem är det annat som behöver min uppmärksamhet, inte minst mina egna tankar och kropp. 

Jag försöker även uppskatta det som finns runt mig. När jag är ute och går försöker jag se skönheten i en blomma, kanske lukta på den, känna vinden mot min hud och lyssna antingen på omgivningen eller på musiken i hörlurarna. Det kanske låter flummigt, men det känns så bra!

Försök du också. Låt inte autopiloten vara på mer än nödvändigt. Och ett tips, yoga är ett underbart redskap för att träna upp detta!

Godkänd yogalärare

Då så, då var det gjort! Jag har gått en 200-timmars yogalärarutbildning. Åh va jag är bra!

Får jag verkligen skriva så? Jo, nog tycker jag att jag får det. För jag har gått denna 200-timmarsutbildning över sommaren, samtidigt som jag haft ett heltidsjobb dessemellan. Så det har varit en intensiv sommar.

Just nu mår jag ganska kast rent fysiskt, med konstant huvudvärk, sömnbrist och en tung kropp. Min kropp är lite trött kan man säga. Samtidigt så mår jag kanon rent psykiskt för att detta är klart! De sista dagarna på utbildningen grät jag av trötthet och saknad för min pojkvän, vänner och Kalmar i stort. Jag ville bara att det skulle vara över, att jag skulle bli klar med allt och få åka hem. Nu när jag är hemma saknar jag mina yogavänner, Stockholm och mina Stockholmsvänner. Det är så konstigt att sitta på en stol åtta timmar om dagen också! (Men jag tror mina kollegor skulle kolla konstigt på mig om jag tog fram min yogamatta och satte mig på den framför skrivbordet.)

Det fanns även ett tillfälle under utbildningen då jag aldrig ville yoga igen, och absolut inte vara lärare i det. Den känslan gick över snabbt när jag hade min första klass på gymmet i tisdags. Då kom jag ihåg varför jag ville gå utbildningen. Eleverna var så duktiga och sa värmande ord efteråt. Jag måste säga att utbildningen har gett mig så många underbara verktyg och en enorm förståelse och kunskap om yoga, vilket gör det enbart tryggt och roligt att ha klasser! Och jag vill ha mer! Denna utbildning har fått mig att förstå hur stort yoga är, och hur lite jag vet. 

Nu då? Jo, så fort jag har lämnat in hemtentan ( i helgen) så får jag ett diplom som säger att jag har gjort kursen. Sedan kan jag skicka in det för att bli godkänd yogalärare och registrerad vid The Yoga Alliance. Sedan finns det hur många påbyggnadsutbildningar, och andra yogaformer, som helst som jag kan gå! Det finns ingen stopp på det! 

Så en sammanfattning; Jag är trött men lycklig! Precis som det ska vara.
Nu kan jag planera min framtid lite till... Men först av allt njuta av att vara hemma igen. :-)

Det är mycket nu

Världen har inte gått under, och inte jag heller. Men det är mycket nu. Vill bara säga att miljöombytet förra veckan gjorde susen och jag har mått otroligt mycket bättre efter det. Jag känner mig stark. Mycket handlar om vilka tankar man har och hur man låter det ta överhand. Vi kan kalla det att ha disciplin, på ett positivt sätt. 

Utbildningen är inne på sista veckan. På torsdag är det sanskritprov nr två, på fredag och lördag har vi examensfilmning med feedback och på söndag ska vi lämna in och diskutera hemtentan. Så på dagarna matas vi med teori, och på kvällarna sitter vi hemma och pluggar, övar och skriver. Det är mycket på en gång. Intensivt skulle man kunna säga. Jag försöker därför vara närvarande på det jag håller på med för stunden, mer än en sak i taget är svårt att göra och det blir inte bättre om jag försöker på annat sätt.

Vi har föreläsningar i filosofi några dagar nu, vilket är otroligt intressant. Vad är yoga, vad är det inte, och vart kommer det ifrån? Och så vidare. Jag blir inte klok på det. Och det kanske är det som är vitsen, ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte vet.

Det jag försöker fokusera på är varför jag gör detta. Och det är för att kunna hålla bra, glädjefulla och inspirerande yogaklasser. Så lämnar vi det där just nu och tänker inte vidare. Tankarna går till hemtentan igen.

Jobbig dag

Det är en riktigt jobbig dag. Ni vet sån dag när man är så trött och slut på energi så det man verkligen vill göra är att gråta, men det har man inte tid till. Idag har vi instruerat varandra och filmat, så vi hade yoga i tre timmar utan paus. Efter lunchen analyserade vi sen filmen i fyra och en halv timme. Så jag tror ni förstår. Jag är trött, men är inte bara en fysisk trötthet.

Något man får lära sig är att hitta det positiva i det negativa, vända tankarna. I vår kurslitteratur "The Yoga Sutras of Patanjali", översatt av Sri Swami Satchidananda, står det en massa klocka ord, olika sutras. Det kan liknas lite som yogans bibel. I bok två, sutra 33 (s. 127) säger sutran "When disturbed by negative thoughts, opposite (positive) ones should be thought of. This is pratipaksha bhavana." Det är själva sutran översatt till engelska, sedan följer en förklaring på en sida. Där står det om hur man kontrollerar hjärnan och tankarna man inte vill tänka. Bästa sättet är att bjuda in till motsatt tanke, alltså att om tanken är hat, så försök tänka på kärlek istället. Så jag ska alltså istället för trötthet tänka energi. Men jag kan inte! Det finns ingen energi i min yogabubbla just nu. Ingen alls.

Men så läser man en sida till. Där står det "If we can´t do that, we can at least go to the people we love and, in their presence, forget the hatred". Så att även om hatet kommer till ytan så kan vi hindra det från att komma ut helt eller stanna för länge genom att byta miljö.

Så vad tänker jag göra? Jo, gå ut med en kär vän och dela på en flaska vin. För skulle jag stanna hemma så skulle jag bara gråta. Det är helt okej, men jag hittar inte energin på det sättet. Så middag, vin och skitsnack, miljöombyte, får det bli! 

Om inte, varför då?

Varje yogapass i Viryayoga innehåller ett filosofiskt tema, vilket kan vara allt möjligt från ett ordspråk till en händelse eller en känsla. På gårdagens pass så hade vår lärare frågan "Om du inte... varför gör du det då?". Om du inte känner något i den här positionen, varför gör du den då? Om du inte tycker att det här är kul, varför gör du det då?

Det är en fråga som jag har funderat på mycket innan och är värd att tänka på ofta. Om du inte vet varför du gör något, varför gör du det då? Det går även att överföra på annat, så som vänner. Om du inte gillar den här personen, varför umgås du med personen då? Om du inte älskar din partner, varför är ni ihop då? Det är vid dessa frågor det börjar bli jobbigt. Frågan "Om du inte gillar ditt jobb, varför jobbar du där då?" är tuff. (Jag vill poängtera att jag mycket medvetet och viljefullt är sambo och har jobb.)

Det går även att vända på det. Varför gör du inte det du tycker om? Om du drömmer om ett visst jobb, varför jobbar du inte med det? Om du vill åka på en viss resa, varför gör du inte det? Om du vill sjunga med i låten, varför gör du inte det?

Jag tror vi glömmer att ställa oss dessa frågor. Och det kanske är själviskt och egoistiskt att alltid följa sina egna svar, men om inte du ser till att det blir så som du vill, vem gör det då? Det är enbart du som vet vad du vill innerst inne, ingen annan. När jag var liten trodde jag att alla ville göra samma sak som jag ville, alla ville bli det jag ville bli när jag blev stor, alla tyckte om att äta det jag tyckte om. Med ålder har jag förstått att alla vill olika och att alla är olika.


Så om du inte du gör det du vill göra, varför gör du det inte? 

Är jag så mycket bättre då? Jag vill massvis med saker, men det blir inte alltid som jag tänkt mig. Att göra det man verkligen vill är svårt. Däremot försöker jag tänka mer "om jag inte gillar detta, varför gör jag det?". För två år sedan snart slutade jag på mitt jobb med omedelbar verkan för att jag verkligen inte ville jobba där. Helt egoistiskt har jag slutat umgås med vissa människor för att de tar mer energi än vad jag får från dom. Det kan gälla småsaker också, så som varför jag äter en viss typ av mat om jag inte tycker om det.

Dessutom gör jag något som jag verkligen vill. Jag går min utbildning! Det var något jag tänkt på ett tag, men tänkte att det kostar massa pengar, jag kan inte jobba med det sen, det går inte, jag kan inte. Så bestämde jag mig. Just do it! (Med risk att låta som reklam för ett visst märke, men det är så sant.) Och inte har jag ångrat det, tvärt om.


Så jag frågar igen, varför gör du inte det du vill?

Dags att gå in i yogabubblan

Så var anatomitentan gjord. Jag sitter ensam i min väns lägenhet i Stockholm och ser på en film. Andas ut och laddar om.

Under sommaren har det känts intensivt. Sedan förra gången jag var här har jag jobbat heltid hela tiden, samtidigt som jag har pluggat och yogat. Dessutom så är det så mycket annat som händer på sommaren, som öl på uteserveringarna, familjeträffar och weekends med vänner. Det känns därför lite märkligt att jag i över två veckor ska få ha fokus på enbart en sak. Det är bara yoga som gäller i 17 dagar.

Jag vet att det kommer vara ännu mer intensivt under kursen, precis som förra gången. Skillnaden denna gången är att det är längre nu, några dagar ytterligare. Det är klass ca. 9-17  varje dag, och på kvällarna måste jag skriva på hemtentan, för den är jag absolut inte klar med, den ska vara klar om 14 dagar. Dessutom är det sanskritprovet (namn på alla yoga-positioner) om bara några få dagar, som jag inte alls har koll på. Så just nu är det bara att ladda. Att mentalt gå in i yoga-världen och låta det ta det utrymmet det kräver.

Det kan lätt bli för mycket, en vilja att strunta i det hela kommer lätt. Som tur är har jag stöd. Ett stort stöd är de personer jag läser kursen med. Vi peppar och kramas och de är underbara. Jag antar att det är en viss typ av människor som söker att bli yogainstruktör, men jag är glad för dom alla. Ett annat stöd är de personer som kommit på mina yogapass under sommaren. Om de bara visste vilken värme de gett mig, ett självförtroende och hopp. Att vissa personer har kommit tillbaka, några har varit på alla mina pass till och med, det ger mig styrka. Att de tror på mig som yogainstruktör, det ger mig en vilja att fortsätta.

Så hur själviskt det än låter så kommer jag nu att gå in i min lilla yoga-bubbla och låta allt handla om  mig mig mig och yoga yoga yoga i 16 dagar framöver. För ärligt talat så får inte så mycket mer plats i mina tankar.