Positiv

Förra veckan bjöd min arbetsgivare in alla anställda till en föreläsning av en mental coach. Maria hette föreläsaren och hade energi i överflöd. Hon fick oss att tänka på alla negativa ord vi använder i vår vardag, och hur en negativ person kan få ner ett helt gäng. Allt detta är nödvändigt att tänka på på en arbetsplats, speciellt på en restaurang eller plats där man erbjuder tjänster. Man kän känna på en gång hur atmosfären är på en restaurang när man kommer in, om personalen bryr sig om sitt arbete, men de har roligt samtidigt och om de är positiva. Därför tycker jag det var ett bra insiativ av vår chef att ta in föreläsaren.

Det var en bra föreläsning, men jag fick mer till mig. Jag kände mig inte bara positiv efteråt, jag fick ett sug i magen. Något Maria sa flera gånger var hur hon jobbat med detta i 20 år, fast folk hade varit negativa till det. Det skulle aldrig gå, det var lågkonjunktur, det var en trend... Men nog gör hon det fortfarande, och jkligt bra är hon också! Så jag kom ihåg en liten dröm jag hade när jag var liten. När jag gick på högstadiet ville jag bli föreläsare när jag blev stor. Jag visste inte i vad riktigt, men jag visste att jag ville motivera folk och jag visste att jag trivdes "på scenen". Nu kanske jag låter som om jag har storhetsvansinne, men så är det inte riktigt. Alltid har jag velat hjälpa folk, tyvärr inte genom att vara volontär i världen, utan mer få folk att fatta bättre eller få bättre självkänsla, eller bli mer positiva. Något åt det hållet.

Så i förra veckan kom jag på vad jag skulle vilja göra. Jag vill bli en "coach" på arbetsplatser för att få folk att förstå varandra bättre, genom att få dom att förtså vikten av kommunikation, förstå att vi alla är olika osv. Jag har läst kurser som Interkulturell kommunikation, Företagsetik, Media- och kommunikationsvetenskap, Psykologi, och har alltså läst flera kurser inom ämnet. Nu kollar jag på vilka fler kurser som kan vara användbara, och vart man kan jobba med detta om jag inte vill starta eget med en gång.

Det är inte lätt att försöka uppfylla en sådan "flummig" dröm, vart börjar man? Hur som så tänker jag vara positiv undertiden och tro att detta går att ordna. För detta är något jag vill! Låt mig bara tänka lite mer praktiskt på det.

Vågat, eller bara smart

Har precis sett en reklam som fick igång mig! Mycket modigt och vågat, av Apoliva! Kommer ni ihåg filmen förra sommaren som fick en egen grupp på Facebook "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen"? (På den tiden det inte var så vanligt med grupper.) I förra reklamen sjöng hon en nordisk folkvisa i regnet och såg lite skrämmande ut för att vara ärlig, men det var nog aldrig Apolivas mening. Meningen var att visa att produkterna var gjorda för svenska förhållanden, alltså dåligt väder.

Grupper har idag över 96 000 medlemmar! DN, Metro och andra tidningar har skrivit om detta. I "Dagens Medicin" står det att det är en stödgrupp som har bildats. Nu var väl gruppen mer ett skämt antar jag än en stödgrupp, men det var en stor diskussion, som självklart Apoteket (som har Apoliva) följde med stort intresse. Apoteket hörde även av sig till gruppen och lovade att de första 1000 som mailade till dom skulle få gratis produkter som kompensation för att de blivit skrämda. Genialt drag från Apoteket enligt mig!


Apoteket stoppade inte där. De tog det längre! De tog det så långt så att de lät alla vara med och göra den nya reklamfilmen! Genom en blogg, titta här. I den nya reklamfilmen använder de samma modell, men nu har hon vit klänning, sången är mer en kärleksförklaring och solen skiner så fint. Hon går runt i natur och stad och ler. Så fint. Men det är fortfarande samma tjej.

Kommer den nya filmen att bli lika diskuterad? På Facebookgruppen diskuteras det i alla fall! Vissa är fortfarande rädda, eftersom hennes blick visst är demoniskt. Jag själv tycker hon är fin och filmen är så svensk, vilket är Apotekets mening. Och detta blogginlägg är ju också ett bevis för att det diskuteras!

Jag vill bara säga att jag tycker det är så smart gjort av Apoteket, både vågat att ha med samma tjej igen, samtidigt som de är så smarta som utnyttjar diskussionen som var förra sommaren. Det är verkligen marknadsföringsidéer som dessa jag gillar!

Mätt som en plätt

Varför denna titel? "Mätt som en plätt". Jo, det var en underbar kommentar av en av mina kollegor på Byttan. Vi har varit på Ansvarsfull alkoholhanteringsutbildning i två dagar denna vecka, vilket har varit intressant. Igår på lunchen gick vi och åt sushi och efteråt sa Anna "Varför säger man mätt som en plätt?", varav jag svarade "Man säger väl Lätt som en plätt?". Ja så var det ju! Haha. Men varför säger man "lätt som en plätt" då?? Då kändes mätt lite mer rätt. :-)

Utbildningen har varit intressant, och jag tror visst att jag kommer ha nytta av den. Att man inte ska servera alkohol till en 17-åring visste jag redan, utan det mest användbara var konflikthanteringen som vi ägnade en hel dag åt. Det är en ganska jobbig miljö att jobba i på restaurang/bar/nattklubb, där folk är fulla och våld tyvärr inte så ovanligt. I slutet av utbildningen var jag inte jätteglad över mitt jobb, men samtidigt vet jag att det som är roligt med jobbet väger upp det som är negativt.

Jag har slutat på Eniro och har nu ett par veckor där jag har det lugnare och jobbar enbart helg på Byttan. Det är lite skönt, det är kanske enda ledigheten jag har i sommar. Det administrativa jobbet jag skrivit om innan blev det inget av, eftersom det inte ens var säkert att de behövde någon längre. Mycket konstigt förfarande, så jag valde att vara kvar på Byttan.

Däremot blev jag uppringt förra veckan av min handläggare på Arbetsförmedlingen som frågade om han fick rekommendera mig för ett annat jobb. Han beskrev jobbet och det lät riktigt roligt! Hans beskrivning på vilka de sökte till tjänsten var ungefär "någon som är glad, trevlig och tycker om att prata". Tycker det stämmer på mig ganska bra! :-) Så jag håller tummarna, men jag har inte hört något på snart en vecka, så det tåget har kanske också åkt förbi tyvärr.

Det är hur som skönt att det rullar på och folk börjar lägga märke till att jag finns här. Förhoppningsvis leder det till något. Även om vägen dit känns låååång just nu. Om någon har undrat, ja det är jobbigt att vara arbetssökande! För arbetslös är jag inte längre, nu är jag enbart arbetssökande.

Det rullar på

Tiden går verkligen fort när man har roligt! Eller när man har något att göra i alla fall. Jag har redan jobbat i tre veckor och det är bara en vecka kvar. Jag tror jag kunde ha fått stanna en vecka eller två ytterligare, men jag har valt att sluta nu. Anledningen är att jag har fått ett nytt jobb och de vill att jag börjar så snart som möjligt. Rättare sagt, jag har redan börjat!

I torsdags började jag som servitris på Byttan, en restaurang som ligger mitt i stadsträdgården. Jag tycker det är ett av Kalmars bästa ställen och jag är glad att det är där jag kommer sommarjobba. I torsdags hade de stand-upkväll och igår var det säsongspremiär. Gänget verkar ringt bra och jag tror jag kommer trivas bra.

Egentligen skickade jag in en spontanansökan till Kalmarkrogar, de som äger flera resturanger/caféer/barer i stan, och trodde väl att jag inte skulle få höra något. Men helt plötsligt förra veckan ringde de och ville ha mig på intervjun, och på intervjun gillade de mig och frågade när jag kunde börja.

För att vara helt ärligt har jag börjat fundera på om jag kommer arbeta inom restaurang hela mitt liv. Det är ju det jag alltid kommer tillbaka till. Samtidigt vet jag att jag tycker det är kul att jobba i 1-2, kanske 3 månader, sen måste jag få göra något som har mer med min hjärna att göra. Jag tycker om att tänka, jag måste få tänka.

Det finns ett administrativt sommarjobb som jag hoppas få komma på intervju för, men det finns vissa oklarheter som måste lösas upp först verkar det som. Jag är rekommenderad för det, men vi får se. Det blir ju lite svårt också eftersom jag redan har börjat på Byttan. Vad gör jag om jag skulle få komma på intervju för det andra jobbet? Jag vill gärna ha det andra sommarjobbet, samtidigt som jag tror jag kommer få en rolig sommar på Byttan och jag gillar inte att överge min arbetsgivare i sticket. Jag får ta tag i det problemet om det kommer helt enkelt.

Annars är jag sällan hemma och är glad att jag fick sovmorgon idag, och att jag hinner tvätta en tvätt innan jag börjar jobba igen! Imorgon ska jag och Henrik till Skåne så jag har tagit ledigt på måndag, eftersom vi planerade detta långt innan jag fick jobb.

Just nu är jag bara glad att jag har jobb så jag kan betala räkningarna nästa månad!