Jag var nog inte redo

Jag sökte inget jobb. Hur intressant det än var så var jag inte redo. Hade jag sökt och fått det skulle jag ha börjat jobba efter påsk, alltså väldigt snart. Nej, det går inte. Eller, så klart det skulle gå. Jag vill inte. Jag är inte redo.

Jag njuter verkligen av att vara hemma med min son. Vi har våra rutiner och aktiviteter. Bäst är ändå att bara se hur han utvecklas, varje dag.

Men det är ett hårt jobb. Som med alla jobb så utvecklas jag, men har samtidigt nytta av de arbeten jag haft innan. Eftersom jag har varit servitris i många år klarar jag av att göra det mesta med en hand, och att bära mycket med en hand, balansera. Det är väldigt nyttigt när man har en sjukilos-kille på andra armen. På Studentkåren lärde jag mig vad stress innebar och att kunna delegera, nu måste jag verkligen prioritera, men tar även hjälp av folk när det behövs. Jag har även blivit duktig på att göra flera saker samtidigt, att lyssna samtidigt som jag tar hand om något annat.

Av min yoga och intruktörsjobbet har jag lärt mig att vara i nuet, mindfulness. Det hade jag stor nytta av när sonen bestämde sig för att titta ut alldeles för tidigt. Och jag njuter av varje dag som jag får ta hand om honom.

Så än är jag inte redo att börja jobba, jag njuter alldeles för mycket.