Jag har tagit ett beslut

Förra helgen var jag i Stockholm och hälsade på vänner. Under en fika frågade en vän, som är mycket lik mig, varför jag inte sökte jobb och flyttade till Stockholm. Jag stretade emot ett tag och sa att jag ju hade min pojkvän i Kalmar och ville inte flytta från honom, jag trivs i Kalmar och kommer säkert att hitta något. Men så pratade vi igenom det länge och väl. Henrik har ett och ett halvt år kvar av sin doktorand, vi har ett starkt förhållande och jag har varit arbetslös i över fyra månader, vilket är tre månader längre än jag önskat. Vad ska/vill JAG göra?

Så beslutet är taget. Jag har nu börjat söka jobb i Stockholm. Jag kommer att satsa på mig själv och sträva efter att hitta ett jobb som passar mig. Idag blev jag ännu mer säker. Varje måndag får jag ett pepp-talk mail från Olof Röhlander, idag var rubriken "Om att ta en chans". Där stod det:

"En person frågade mig om vad jag anser att ett bra liv innebär.
Jag svarade att ett bra liv för mig bland annat innefattar att man tar en chans.
.....
Bågen är spänd, tärningen är kastad, målet är satt. Den känslan.
Kanske är tiden mogen för att ta en chans igen. Frågan är om du kommer att ta den?"


Jag tar den.  

Att skriva ansökan

Funderar på varför det är så svårt att skriva ansökningar till jobb man verkligen vill ha. Vissa jobb erkänner jag att jag söker mer eller mindre för att jag måste. Jag kan tänka mig att jobba på alla jobb jag söker, absolut, men vissa är ju mer intressanta än andra.

Att söka ett jobb som är halvintressant tar inte så lång tid att skriva ihop ett brev till. Jag har min mall som jag vinklar och låter det vara så, fast det kanske finns "standardmeningar" i. Ett jobb som jag verkligen vill ha kan däremot ta ett par veckor för mig att ansöka. Jag skriver lite, funderar, låter det vara några dagar, tittar på det igen, ändrar, vilar, ändrar helt, putsar och sedan skickar jag det innan jag ångrar mig att ändra igen. Alltid funderar jag på vad jag kunde ha skrivit annorlunda.

Det egentligen inte så konstigt att det är på detta sätt, jag är ju mer noga med ansökningen till det intressanta jobbet. Men borde det egentligen inte vara tvärt om? För till det intressanta jobbet vet jag exakt varför jag vill ha det, och varför jag borde få komma på intervju, och få jobbet. Jag vet exakt vad jag skulle kunna göra för dem och hur. Men så svårt det är att få fram. Hur ska man på några få rader kunna fånga deras intresse för mig? Så som de fångat mig?

Usch, lätt är det inte.