TED Talks - Alain de Botton

Jag har precis sett på TED Talks (Ideas worth spreading), där Alain de Botton i ungefär en kvart pratade om "A kinder, gentler philosophy of success". Det fick verkligen igång mina tankar! Det är ett tre år gammalt klipp, men jag tycker det är lika aktuellt nu. 

Alain de Botton är författare och TV-producent enligt wikipedia, enligt hans egen hemsida sysslar han med "love, travel, architecture and literature". Jag skulle nog beskriva honom som en filosof det lilla jag läst om honom. 

I dagens program av TED pratade han mycket om vår syn på karriär, samhället, vinnare och förlorare. Det gick väldigt snabbt när han pratade, vet inte riktigt när han andades, så mycket snurrades ihop i mitt huvud nu efteråt känner jag. Ska jag försöka sammanfatta det så handlade det om att vi bedömer varandra väldigt snabbt utifrån status och om vi är vinnare eller förlorare. En mycket vanlig fråga är "Vad arbetar du med?" och svaret på den frågan är avgörande för hur personen ska uppfatta dig, samt om du är en vinnare eller förlorare. För idag är det du själv som avgör ditt öde. Det handlar om vår egen vilja och inte slumpen. Vi tror inte på en högre makt, gud eller andar, så som vi gjort innan. Idag handlar det inte om att vissa personer är olyckligt lottade -de är förlorare.

Han pratade även om avund. Och för att kunna känna avund måste du kunna identifiera dig med personen du avundas. Du kan inte identifiera dig med Drottningen i England, därför känner vi inte avund fast hon är rik och har ett stort hus. Däremot kan vi identifiera oss med vår gamla klasskamrater och känna stor avund om vi inte har det andra har. Känner du igen dig?

Så pratade även han om balans. Jo, han sa till och med själva ordet balans! Vi pratar mycket om att det är viktigt med balans i vardagen mellan framgång och fritid (vilket jag personligen förespråkar). Alain menar dock att det inte går, att något måste offras. 

Så avslutade han med att säga att framgång verkligen är något bra, men det ska vara vi själva som avgör om vi är framgångsrika, och ingen annan. 

Oj vad dessa ca 15 minuter satte igång min hjärna! Först tänkte jag på att jag känner stor avund på mina gamla klasskamrater som har otroligt fina jobb som marknadsförare. Eller på andra vänner som det går så bra för. Visst finns det tillfällen när jag känner mig som en förlorare för att jag inte alls är där jag hade velat vara vid detta laget. Visst känner jag att det enbart är jag som skulle ha kunnat göra det annorlunda. Vem annars?
Så när han sa de sista orden om balans och om att vi själva borde avgöra vad framgång innebär, då blev jag lugn igen. 

Som jag har skrivit innan -jag mår bra, jag är lycklig och jag känner att jag har en balans. Vad skulle jag vilja offra för att ha det annorlunda? Min tid med Henrik? Min sömn? Min träning? Nej, jag tycker att den balans jag har är alldeles utmärkt. Och tar det ett tag till innan jag gör min "karriär" så får det göra det. 
Vad menar jag då med karriär? Det frågade min jobbcoach mig när jag var arbetslös. Jag kunde inte svara då, och det kan jag ännu mindre nu. Varför ska alla göra karriär? Vad måste offras för att komma dit? Tror det får bli ett inlägg för sig själv längre fram när jag har ett någorlunda svar.

Nej mina vänner, jag tänker varken vara förlorare eller avundsjuk! Jag tänker vara både framgångsrik på mitt eget sätt, och glädjas åt andra! Jag tänker vara lycklig och hoppas att du är det också. 

Ta dig 20 minuter för att se klippet ovan och fundera lite på det. Berätta gärna din tanke om det! 

Full fart framåt

Tänk att veckor kan vara så olika. Det är lika lång tid, men ibland blir inget gjort fast så mycket behöver göras, andra veckor blir allt och lite till gjort med tid över.

För mig har en hel del hänt denna vecka. Det har hänt saker på jobbet, ingen stor tidskrävande förändring, utan mindre saker som får hjärnan att jobba lite till. Och så har jag tränat! Ni som har mig på Facebook har nog inte kunnat missa det. Jag har både varit ute och gått samt haft pass varje dag. Dessutom är tvätten ren, det finns ingen disk och jag har ätit lagad mat. Samt haft tid att prata med familjen i telefon och träffat vänner.

Och det går inte riktigt ihop i min hjärna. Hur har jag hunnit med allt detta? För någon vecka sedan fanns det ingen tid och ingen ork till något utöver det vanliga. Och med det vanliga menar jag jobba och sova.

Så läste jag boken "The Yoga Sutra of Patanjali" som ingår i min kurslitteratur. Författaren skriver att han brukar föreläsa för fångar. Vad är skillnaden på fångar och väktare när de är i samma byggnad? Jo, fångarna ser enbart att de är fångar innanför väggarna. Väktarna ser det som ett ställe som är deras jobb. Det sitter egentligen mest i tanken. Fångarna skulle istället kunna ta tillvara tiden som ett tillfälle att förändra livets värderingar. Vidare skriver författaren;

So, if you can have control over the thought forms and change them as you want, you are not bound by the outside world. ... That is why the entire Yoga is based on  "chitta vritti nirodhah ". If you control your mind, you have controlled everything. Then there is nothing in this world to bind you.

Tänk vad tankens kraft är stor! Denna vecka har jag haft en vilja att gå framåt. Jag har inte velat sitta still en sekund, för jag har haft en obeskrivlig energi. För att jag inte vill sitta still. Jag vill framåt och jag tror kroppen tar det bokstavligen.

Just nu kan inte yogautbildningen komma snart nog. På något sätt känns det som att något kommer att börja då. Förstår ni känslan? Jag vill nu nu nu! Det känns som om jag springer mot kanten, för att kunna hoppa och sedan falla fritt. Vart och hur jag landar vet jag inte, men här kan jag bara inte stanna.

Vem vet hur snabbt kommande vecka går. Kanske precis så snabbt som jag vill.

God morgon solen, ska vi hälsa?

Det finns vissa tider under dagen som är mer underbara än andra. Jag har hittat en ny sån tid. Denna vecka har jag gått upp lite tidigare än vanligt för att gå ut och gå. Jag har gått längst havet för att vid mitten av promenaden stanna på en brygga och göra solhälsningar. Säga God morgon till dagen.

Många tycker nog detta låter lite väl flummigt, men det är något jag kan rekommendera. Det ger mig sån energi, och hjärnan kommer igår snabbare. Bilden ovanför tog jag i morse, vem kan annat än att bli på bra humör? Känna något annat än att denna dag kommer att bli bra?

Samtidigt som det ger mig energi ger det mig lugn. Jag mår riktigt bra och det stärker mig inifrån och ut. Den känslan jag får under mina promenader kan jag ta fram när jag behöver det som mest, på jobbet eller hemma i soffan. Det får mig mer balanserad.

Det ger en annan väldigt bra fördel också. När väckarklockan ringer på morgonen är jag mycket piggare och känner inte att jag måste snooza i en halvtimme innan jag går upp. Det är som om kroppen känner att den ska upp och aktivera sig, vilket gör att den är på g direkt. Än så länge flyger jag inte upp ur sängen innan väckarklockan ringer, men det går lättare!

Det konstiga är att jag har tagit dessa promenader i många år, men det har gått i perioder när jag gör det varje dag och sedan så kan det ta flera månader mellan. Jag vet alla de positiva egenskaperna som jag får, men på något sätt så slutar jag alltid. Fast jag mår så bra av det.

När jag arbetade som vice ordförande med studiesocialt ansvar på Studentkåren så ordnade jag "Hälsosamma veckan" där det mest uppskattade jag hade med var morgonpromenader med frukost. Det kom mycket folk och vi gick i 30-45 minuter tillsammans, på leder som Kalmar Kommun har tagit fram just för att de ska ta den tiden. Bland annat ett varv runt Kvarnholmen. Jag hade även tagit kontakt med forskaren Anders Raustorp, som i alla fall då arbetade på Högskolan i Kalmar (nu Linnéuniversitetet). Han berättade om effekten av 30 minuter ackumulerad promenad per dag och vitsen med stegräknare. Vilken jag sedan förmedlade till studenterna innan vi gick iväg på morgonen.
Promenaderna var väldigt uppskattade av de som var med, och jag kommer ihåg att det kom mer och mer folk för varje dag. Om de fortsatte själva när veckan var slut vet jag inte, men man kan ju hoppas.

Min förhoppning är att jag ska fortsätta med mina promenader ett tag framöver. Jag känner att jag behöver det, både för kropp och knopp.

Om du vill följa med imorgon så går jag klockan 06.15! God morgon! 

Då kör jag!

Nu har jag inget att skylla på längre, nu är det bara att köra! Allt är klart inför min yoga-utbildning.
Äntligen känner jag mig frisk nog för att träna ordentligt, så det ska bli tre yogapass hemma till dvd och ett på gymmet, per vecka. Och så mina andra tre pass i veckan då. Bara att köra!

Alla böcker kom på posten i torsdags, jag har en hel del att läsa. Så var det ju anatomin på latin också som jag ska kunna utantill. Allt behöver jag inte ha läst tills jag börjar, det kommer vara mycket självstudier på plats också om jag fattat det rätt. Men eftersom filosofin bakom yoga är relativt ny för mig så vill jag läsa så mycket som möjligt.

Jaa, så det är som kära sambon sa "Det blir inte så mycket tv-tittande framöver."
Nä, det kan man ju lugnt säga. 

Jag har fått ledigt från jobbet också för kurstiden. Det har väl egentligen inte varit så stora problem eftersom jag frågade om det innan jag sökte kursen, men i veckan fick jag det "ok" jag väntat på.

Så nu ska jag luta mig tillbaka, och börja läsa! Med glädje. :-)

Yoga Journal

Satt och läste i en gammal tidning av Yoga Journal och kom fram till en artikel som jag markerat sedan innan. Det var en kort artikel som hette "You´ve got connections - When technology drives you to distraction, tune in to your inner channels."

Artikeln handlar om hur vi använder teknologi överallt och alltid. Vi finns alltid uppkopplade och kan kolla sms, Facebook och mail konstant. Dessutom känner vi oss tvingade att svara omedelbart på allt. Detta distraherar oss, samt får oss att bli stressade. Det är då svårt att kunna vara avslappnade samtidigt.
(Som tur är finns det en app för detta!)

I artikeln uttalar sig Linda Stone, som du kan läsa mer om här. Jag började googla henne och hittade att hon är helt inne på samma linje som jag är. Hon är myntat uttrycket "email apnea" som hon beskriver; "Email apnea - a temporary absence or suspension of breathing, or shallow breathing, while doing email." (Linda Stone, February 2008) I artikeln  Just Breathe: Building the case for Email Apnea skriver Stone om att vi håller andan undertiden vi läser mail, och vilka negativa effekter det har rent fysiskt.  I slutet av artikeln skriver hon;

"I predict, within the next 5 to 7 years, breathing exercises will be a significant part of every fitness regime. In the meantime, why not breathe while doing email? Awareness is the first step toward wiping out email apnea!" (Linda Stone, 2008)

Tjoho! Jag är alltså helt rätt på det. Artikeln är tre år gammal, vilket betyder att det snart är dags för detta, lagom tills jag har utbildat mig en bra bit på vägen. Perfekt!

Nu ska jag bara utbilda mig, och se till att andra tror på det. För att det behövs, det är jag säker på! Gå bara till dig själv, hur ofta kollar du mobilen, mailen, Facebook, bloggar... och hur känns det då?

Nu ska jag läsa vidare i Yoga Journal, jag kom till sida 38 av 168.