Snart dags för proven!

Jag förstår inte riktigt hur det går till. När timmarna och dagarna bara försvinner. Nu är det enbart en vecka kvar tills nästa delkurs börjar. Det är en vecka kvar tills jag har ett anatomiprov, ca två veckor tills jag har sanskritprov och ca tre veckor tills jag ska lämna in hemtentan för hela kursen. Har jag läst så mycket som jag borde ha gjort? Inte ens i närheten! 

Ser ni paniken som finns mellan raderna? Den lyser i mina ögon i alla fall!

Okej, då försöker vi lugna oss lite. Ett djupt andetag.

Vad gör det om jag inte får godkänt? Jo, jag får gå delar av kursen igen och göra om provet. Och jag har sån tur att kursen går på helgen i Kalmar i höst! Så det värsta som kan hända är att jag får lära mig mer i höst/vinter. Och det är inte så farligt, det är nästan bara bra.

Men det kommer bli råplugg i en vecka, för självklart så kommer jag försöka få alla rätt på proven på första försöket! ;-)

Stressad man i kön på Ica

Nyss var jag och handlade med min svärmor på Ica, inför söndagsmiddag med hela familjen. När vi gick in i affären följde en man i kostym och skjorta med mobilen tätt intill örat. Han tittade stirrande på mig och skyndade förbi. I butiken såg jag honom irra omkring med snabba steg. När vi gick till kassan med våra varor stod mannen framför oss. Jag noterade hans spetsiga skor och allt klet i håret, såg att han handlade tidning, juice och några andra småsaker. Tankarna om vem som klär sig så lunchdags på en söndag kom upp, jag fick inte intrycket av att han skulle på söndagsmiddag direkt. (Säger jag som står osminkad i jeans och stor skön stickad tröja inför min familjemiddag.)

Så ringer mobil igen och han säger "Hej. Vaddå?!" Sedan följer ett samtal om någon som gråtit, någon som rusat ut från ett möte och att han sa att någon person skulle njuta av sitt liv. Jag hängde inte riktigt med på allt (grov skånska pratade han också). Detta undertiden som mannen lägger upp, betalar och packar sina varor. När jag står och packar våra varor bredvid kommer mannen tillbaka och kollar om han glömt något, vilket han inte gjort, och går sedan ut.

Stackars man. Han såg så spänd och upptrissad ut. Att inte ha tid att säga "Vänta lite, jag står i kassan, jag ringer dig snart istället". När man är så stressad så klarar inte kroppen av att ta in alla intryck m.m. utan måste fokusera på en sak i taget. Mannen tex visste inte om han packade allt och fick vända tillbaka för att kolla. Min svärmor poängterade att han nog inte var den bästa köraren just nu.

Mannen tänkte nog inte på att vi som var runt om honom var relativt tysta och kunde ta del av allt vad han sa. Och detta tycker jag är relativt vanligt. Jag hör personer som pratar i mobilen på bussar och tåg, på stan och även på jobbet. Där de pratar om saker som jag inte vill höra för att det inte angår mig, men personen pratar så nära och högt så jag har inget val. Säkert har jag gjort det själv också.

Vi känner nog igen det alla. Det är en stress som gör att synfältet smalnar av och gör att ens egen värld är det enda som finns. Tänk vad nyttigt det är då att ta ett steg tillbaka. För mig hjälper yogan till enormt mycket för detta. Det ger mig en chans att hitta andningen och en självinsikt som jag kan ta med mig utanför mattan.

Jag tror att mannen på Ica hade mått bra av lite yoga. Tyvärr tror jag att han inte skulle ge sig själv tid till det.

Nu ska jag hjälpa svärmor att laga lasagne, innan resten av familjen dyker upp. Ha en skön söndag!

Chakran och färger

Äntligen har jag tagit mig själv på allvar och börjat skriva på min tenta. Vi fick den förra veckan, 1 juli, men jag har inte tagit mig tiden förrän nu. Det har funnits massvis att skylla på, så som att jag var alldeles för förkyld, jag jobbade övertid, jag hade yogapass att förbereda, en vän som nu bor utomlands kom på besök för en kväll, eller att jag helt enkelt har varit alldeles för trött. Så idag hände det, och nu har jag suttit några timmar i alla fall. Därför är det ju helt okej med en paus, eller hur?! :-)

Min plats för läsning, katten gör mig sällskap

Jag har gått igenom lite historik för yogan och nu har jag hoppat till kroppsbilden. Så kom jag in på detta med chakrakarta. Ni har säkert hört ordet chakra innan. Det går faktiskt att dra paralleller till Marslows behovstrappa som vi nog alla läst om i psykologin på gymnasiet. Både behovstrappan och chakrasystemet är ett hjälpmedel, en modell, för att lättare förstå våra liv och få lite perspektiv på tillvaron.


I chakrasystemet finns det sju punkter som alla har olika funktioner.
Jag kanske skulle vilja säga att nr 7 på bilden är nr 1 egentligen, men för att ta det pedagogiskt så börjar vi från botten, basen, nr 7 på bilden och går uppåt. Det som står först är namnet på sanskrit, i (parentes) är översättningen. (Info taget från min instuderingspärm, skrivet av Josefine Selander)

7. Mulandhara (rot),  har sin platsering i bäckenbotten. Detta står för grunden och har som huvudfråga att överleva. Familj, rötter, hem.
6. Svadhisthana (söthet), sitter i korsryggen/höfterna/könsorganen. Det är känslor och sexualiteten som kanske inte så oväntat finns här. Sexualitet, lust/olust, kreativitet.
5. Manupura (lysande juvel), sitter i solar plexus, alltså i magen. Står för makt och vilja, skapar förändring. Energi, självkänsla, individualitet.
4. Anahata (oslagen), finns i bröstet/hjärtat. Det är här kärlek och relationer finns och står för medkänsla, och ovillkorlig kärlek. Kärlek, balans, hängivenhet.
3. Visudha (rening), sitter i halsen. Vi har kommunikationen härifrån, och finns även för visdomen. Lyssnande, resonans, hitta sin egen röst.
2. Ajna (att uppfatta och avgöra). Detta är det berömda tredje ögat! Sitter mellan ögonbrynen, och här finns intention och fantasi. Insikt, drömmar, vision, avbildning.
1. Sahasrara (tusenfaldig). Första, eller sista, finns såklart på toppen av huvudet. Här är medvetenheten, och förståelse. Suveränitet, potential, gudomlig.

Om man nu tittar på detta konkret vad det är så ser man att nr 7 är samma som Marslows första steg på trappan, med fysisk hälsa, överlevnad. Marslow har också sociala och emotionella behov som andra steg, som nr 6. Visst säger man att man lyssnar på magkänslan! Så för mig är detta inte alls konstigt eller flummigt, det är enbart ett sätt att försöka förstå sambandet mellan kropp och känsla. Marslow har en trappa, chakrasystemet använder sig av kroppen (vad är konstigast egentligen?).

Det är när jag läser detta som mina egna tanker om färg kommer upp. Håll i er, nu blir det flummigt! Jag har alltid sett människor i olika färger. Det är inte så att jag ser alla jag möter i färger, men vissa personer vet jag vad de har för färg. Oftast är den väldigt ljus i början, men blir starkare ju mer jag träffar dom. Så min familj och mina vänner har oftast en färg. Om du frågar mig kanske jag inte vet direkt, för det är något undermedvetet i mig. 

Det jag vet är att min mamma är röd. Hon är röd som blod. Och tittar vi på bilden ovan så har varje chakra en färg. Så mamma är helt enkelt min grund och mitt hem.
Min bror är blå, vilket är Visudha. Att min bror står för kommunikation, det kan jag nog hålla med om. Kanske mest för att jag genom min bror har försökt hitta min egen röst också.
Pappa då? Nja, han är brun-grön, som en vacker mossa. Jag tror ju mest det är för att han alltid är i trädgården och påtar, men grön ser ni ju står för kärlek och balans. Det har pappa gett mig.
Mina brorsbarn var ljusgröna när de föddes. Kanske är det en blandning mellan den gröna ovillkorliga kärleken och Shasrara (som är vit fast den ser lila ut på bilden ovan) som står för något större och öppenhet. Mina brorsbarn börjar dock bli sina egna färger och skiljer sig mellan varandra nu lite smått.

Men är jag så himla konstig som ser folk i färger? Jag är faktiskt inte den enda! I introduktionen till Roomservice så sjunger de "Everyone is a colour, all colours are beautiful".  Det finns även en vacker låt som heter "True colors", där de sjunger "jag ser dina sanna färger skina igenom". Googlar man det lite så kommer ordet synestesi upp. Det finns en gammal artikel om det här. Om det är detta eller inte vet jag inte, men jag känner ett hopp om att jag inte är helt knäpp. ;-)

Utbildningen fortsätter

Midsommarblomster

Utbildningen är över och jag har haft en tid på mig att smälta det hela. Dessutom har jag fått en lång midsommarhelg i Värmland med min familj, vilket var välbehövligt.

Många har frågat hur utbildningen var. Mitt svar är att det var intensivt, ganska jobbigt och alldeles alldeles underbart! Jag lärde mig massvis, både om yoga och anatomi, och träffade underbara människor. Tyvärr hade jag inte så mycket fritid som jag hade önskat så jag hann inte utforska Stockholm eller träffa de vänner jag tänkt, men det var yogatiden värd.

 
Vad händer nu då? Det är långt från över. För det första ska jag gå andra delen i augusti, vilket då kommer vara 17 dagar och alltså ännu längre och mer. Dessutom fick jag igår en omfattande hemtenta och jag har en stor hög böcker att läsa. Ett skönt upplägg är att vi fick hemtentan nu så att vi ska kunna läsa böckerna med frågorna i åtanke. Sedan har vi en "saltenta" i anatomin på plats när vi träffas i augusti, så till det måste jag också plugga. 

Vi har även fått några hemläxor som att vi ska titta på ett par yogapass utan att delta själva, skriva yogadagbok och några andra funderingar. Frågan "Vad betyder yogan för dig?" är inte en liten fråga. Dessutom ska vi yoga minst tre gånger i veckan själva, men det kräver min kropp ändå.

På onsdag ska jag ha mitt första pass! Det är riktigt pirrigt. Det är enbart 60 minuter, men för mig kommer det bli svårt att hinna med hela passet på den tiden. På utbildningen tog det mig 90 minuter att gå igenom halva passet! Men som de flesta säger, det är bara att köra på, learning by doing.

Samtidigt har jag mitt heltidsjobb, där vi dessutom har blivit beordrade övertid. Jag skulle vilja påstå att det inte kommer att bli lidande av varandra. Förhoppningsvis har jag en förmåga att stänga av yoga-tankar undertiden jag är på jobbet, på samma sätt som jag stänger av jobb-tankarna när jag inte jobbar. Där var jag tänkt att skriva "...stänger av jobb-tankarna när jag yogar", men så kom jag på att jag stänger av alla andra tankar när jag yogar!

Det är bara att erkänna, detta kommer inte bli en sommar med häng på stranden, sena nätter och äventyr. Men jag kan alltid ligga på en filt ute och läsa en bok när det är sol, göra min yoga på en brygga och planera min tid. Det känns inte som en uppoffring på något sätt, tvärt om är jag glad för att jag får lära mig så mycket. Som sagt så är det bara jag själv som kan kontrollera mina tankar om det är för mycket eller inte. Allt kommer att ordna sig, det gör det alltid.

Idag dock ska jag enbart lata mig, för att jobba och plugga imorgon. Det här är min första helt lediga dag utan måsten på evigheter, så jag tänker koppla bort både jobb och böcker och annat.

Ha en underbar och ljus helg alla fina!