Nyss var jag och handlade med min svärmor på Ica, inför söndagsmiddag med hela familjen. När vi gick in i affären följde en man i kostym och skjorta med mobilen tätt intill örat. Han tittade stirrande på mig och skyndade förbi. I butiken såg jag honom irra omkring med snabba steg. När vi gick till kassan med våra varor stod mannen framför oss. Jag noterade hans spetsiga skor och allt klet i håret, såg att han handlade tidning, juice och några andra småsaker. Tankarna om vem som klär sig så lunchdags på en söndag kom upp, jag fick inte intrycket av att han skulle på söndagsmiddag direkt. (Säger jag som står osminkad i jeans och stor skön stickad tröja inför min familjemiddag.)
Så ringer mobil igen och han säger "Hej. Vaddå?!" Sedan följer ett samtal om någon som gråtit, någon som rusat ut från ett möte och att han sa att någon person skulle njuta av sitt liv. Jag hängde inte riktigt med på allt (grov skånska pratade han också). Detta undertiden som mannen lägger upp, betalar och packar sina varor. När jag står och packar våra varor bredvid kommer mannen tillbaka och kollar om han glömt något, vilket han inte gjort, och går sedan ut.
Stackars man. Han såg så spänd och upptrissad ut. Att inte ha tid att säga "Vänta lite, jag står i kassan, jag ringer dig snart istället". När man är så stressad så klarar inte kroppen av att ta in alla intryck m.m. utan måste fokusera på en sak i taget. Mannen tex visste inte om han packade allt och fick vända tillbaka för att kolla. Min svärmor poängterade att han nog inte var den bästa köraren just nu.
Mannen tänkte nog inte på att vi som var runt om honom var relativt tysta och kunde ta del av allt vad han sa. Och detta tycker jag är relativt vanligt. Jag hör personer som pratar i mobilen på bussar och tåg, på stan och även på jobbet. Där de pratar om saker som jag inte vill höra för att det inte angår mig, men personen pratar så nära och högt så jag har inget val. Säkert har jag gjort det själv också.
Vi känner nog igen det alla. Det är en stress som gör att synfältet smalnar av och gör att ens egen värld är det enda som finns. Tänk vad nyttigt det är då att ta ett steg tillbaka. För mig hjälper yogan till enormt mycket för detta. Det ger mig en chans att hitta andningen och en självinsikt som jag kan ta med mig utanför mattan.
Jag tror att mannen på Ica hade mått bra av lite yoga. Tyvärr tror jag att han inte skulle ge sig själv tid till det.
Nu ska jag hjälpa svärmor att laga lasagne, innan resten av familjen dyker upp. Ha en skön söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar