I dagens program av TED pratade han mycket om vår syn på karriär, samhället, vinnare och förlorare. Det gick väldigt snabbt när han pratade, vet inte riktigt när han andades, så mycket snurrades ihop i mitt huvud nu efteråt känner jag. Ska jag försöka sammanfatta det så handlade det om att vi bedömer varandra väldigt snabbt utifrån status och om vi är vinnare eller förlorare. En mycket vanlig fråga är "Vad arbetar du med?" och svaret på den frågan är avgörande för hur personen ska uppfatta dig, samt om du är en vinnare eller förlorare. För idag är det du själv som avgör ditt öde. Det handlar om vår egen vilja och inte slumpen. Vi tror inte på en högre makt, gud eller andar, så som vi gjort innan. Idag handlar det inte om att vissa personer är olyckligt lottade -de är förlorare.
Han pratade även om avund. Och för att kunna känna avund måste du kunna identifiera dig med personen du avundas. Du kan inte identifiera dig med Drottningen i England, därför känner vi inte avund fast hon är rik och har ett stort hus. Däremot kan vi identifiera oss med vår gamla klasskamrater och känna stor avund om vi inte har det andra har. Känner du igen dig?
Så pratade även han om balans. Jo, han sa till och med själva ordet balans! Vi pratar mycket om att det är viktigt med balans i vardagen mellan framgång och fritid (vilket jag personligen förespråkar). Alain menar dock att det inte går, att något måste offras.
Så avslutade han med att säga att framgång verkligen är något bra, men det ska vara vi själva som avgör om vi är framgångsrika, och ingen annan.
Oj vad dessa ca 15 minuter satte igång min hjärna! Först tänkte jag på att jag känner stor avund på mina gamla klasskamrater som har otroligt fina jobb som marknadsförare. Eller på andra vänner som det går så bra för. Visst finns det tillfällen när jag känner mig som en förlorare för att jag inte alls är där jag hade velat vara vid detta laget. Visst känner jag att det enbart är jag som skulle ha kunnat göra det annorlunda. Vem annars?
Så när han sa de sista orden om balans och om att vi själva borde avgöra vad framgång innebär, då blev jag lugn igen.
Som jag har skrivit innan -jag mår bra, jag är lycklig och jag känner att jag har en balans. Vad skulle jag vilja offra för att ha det annorlunda? Min tid med Henrik? Min sömn? Min träning? Nej, jag tycker att den balans jag har är alldeles utmärkt. Och tar det ett tag till innan jag gör min "karriär" så får det göra det.
Vad menar jag då med karriär? Det frågade min jobbcoach mig när jag var arbetslös. Jag kunde inte svara då, och det kan jag ännu mindre nu. Varför ska alla göra karriär? Vad måste offras för att komma dit? Tror det får bli ett inlägg för sig själv längre fram när jag har ett någorlunda svar.
Nej mina vänner, jag tänker varken vara förlorare eller avundsjuk! Jag tänker vara både framgångsrik på mitt eget sätt, och glädjas åt andra! Jag tänker vara lycklig och hoppas att du är det också.
Ta dig 20 minuter för att se klippet ovan och fundera lite på det. Berätta gärna din tanke om det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar