Under sommaren har det känts intensivt. Sedan förra gången jag var här har jag jobbat heltid hela tiden, samtidigt som jag har pluggat och yogat. Dessutom så är det så mycket annat som händer på sommaren, som öl på uteserveringarna, familjeträffar och weekends med vänner. Det känns därför lite märkligt att jag i över två veckor ska få ha fokus på enbart en sak. Det är bara yoga som gäller i 17 dagar.
Jag vet att det kommer vara ännu mer intensivt under kursen, precis som förra gången. Skillnaden denna gången är att det är längre nu, några dagar ytterligare. Det är klass ca. 9-17 varje dag, och på kvällarna måste jag skriva på hemtentan, för den är jag absolut inte klar med, den ska vara klar om 14 dagar. Dessutom är det sanskritprovet (namn på alla yoga-positioner) om bara några få dagar, som jag inte alls har koll på. Så just nu är det bara att ladda. Att mentalt gå in i yoga-världen och låta det ta det utrymmet det kräver.
Det kan lätt bli för mycket, en vilja att strunta i det hela kommer lätt. Som tur är har jag stöd. Ett stort stöd är de personer jag läser kursen med. Vi peppar och kramas och de är underbara. Jag antar att det är en viss typ av människor som söker att bli yogainstruktör, men jag är glad för dom alla. Ett annat stöd är de personer som kommit på mina yogapass under sommaren. Om de bara visste vilken värme de gett mig, ett självförtroende och hopp. Att vissa personer har kommit tillbaka, några har varit på alla mina pass till och med, det ger mig styrka. Att de tror på mig som yogainstruktör, det ger mig en vilja att fortsätta.
Så hur själviskt det än låter så kommer jag nu att gå in i min lilla yoga-bubbla och låta allt handla om mig mig mig och yoga yoga yoga i 16 dagar framöver. För ärligt talat så får inte så mycket mer plats i mina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar