Läste nyss en intressant artikel som satte igång mina tankar. Den handlade om statusuppdateringar på Facebook, och om hur det har fått oss att ändra vårat beteende. Förr gällde Jantelagen, ingen är bättre än någon annan, men nu skryter vi på Fb om hur bra vi har det. Vi skriver om hur bra helgen har varit, att vi har världens bästa familj, vad vi har köpt, skickar bilder på resor eller drinkar, och så vidare. I artikeln säger ett par psykologer att detta är inte konstigt alls, vi har alltid velat skryta, och Fb ger oss ett bra tillfälle till det. Dels är det ett begränsat antal bokstäver som får plats så vi måste fatta oss korta, och då väljer vi det positiva framför det negativa. Dels så vill vi ju marknadsföra oss själva och "försköna" oss, vilket är lätt eftersom man inte är bästa vän med alla sina "Fb-vänner". Dessutom kanske vissa statusar är skrivna med ironi, som inte alla uppfattar.
Jag har själv aldrig varit en fan av Jantelagen, inte för att jag tycker att någon är bättre än någon annan, utan för att jag tror att alla är lika bra, bara på olika saker. Och varför är det fel att visa det man är bra på? Det innebär ju att det finns saker man inte är bra på också. Så ser jag på saken. Jag tycker väldigt mycket om att läsa mina vänners statusuppdateringar dessutom, eftersom jag blir glad över de flesta. Min familj skriver om roliga saker de gör, mina gamla skolkamrater berättar om att de får barn, och andra bekanta skickar underbara bilder. Det är underbart att läsa och se. Sånt mår jag bra av.
Däremot stod det om att många tar det som skryt, och visst kan jag förstå det. Man kan lätt bli avundsjuk, till exempel om man ser en bild på några som sitter på en båt en solig dag undertiden man själv sitter på jobbet. Eller när någon har köpt en ny bil när man själv lever på nudlar. Helgens "bästa" kommentar denna helg på Fb är enligt mig "Älskad av många, hatad av få", som en vän skrev. Det kan lätt ses som skryt, självklart. Dock vet jag bakgrunden till statusen och killen är inte den som tycker sig vara förmer.
Min slutsats är att skrytet ligger i läsarens ögon. Tycker du att det är skryt så får du tycka det. Eller så försöker du att glädjas åt andra och få energi från det till att göra något bra själv, som du kan skryta med på din "Vad gör du just nu?" rad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar