Igår var jag på informationsmöte på Arbetsförmedlingen om att starta eget. Jag hade verkligen sett fram emot mötet och förväntade mig mycket. Mötet var ganska kort, och jag gick därifrån med många frågor i huvudet.
Det jag blev mest fundersam över är ekonomin. För jag är inte arbetslös och jag kommer inte att vara det helt heller sen eftersom jag arbetar som instruktör och som servitris, på timmar. Därför kommer jag troligtvis inte att få något bidrag. Och skulle jag få det ändå (eftersom jag inte jobbar heltid ändå) så kommer jag få det längsta bidraget, eftersom jag inte har a-kassa nu. Jag blir inte riktigt klok på detta, förstår inte riktigt varför jag ska "straffas" för att jag inte vill vara helt arbetslös och gå på a-kassa? Jag kommer ju inte tjäna så mycket så jag klarar mig på det. Så jag ska träffa en handläggare på AF som får reda ut detta åt mig. De säger i regionen att de vill satsa på kvinnligt företagande, så jag tycker det borde gå att lösa.
Sedan reagerade jag på något annat. Under mötet informerade de mycket om den starta-eget-kurs som de har genom Drivkraft, som är heltid i fyra veckor. På kursen går de igenom idé, marknadsföring, ekonomi och bokföring. Och det kan väl kännas som en bra idé att gå kursen, samtidigt så känns heltid ganska mycket. Så jag frågade ansvarig för kursen om han trodde att jag skulle få ut något från den. Jag sa att jag visste vad jag ville göra (idén) och att jag läst marknadsföring och ekonomi i fyra år på högskolan så jag borde ju veta vad jag gör. Så svarade han "ja, de brukar säga det", som om jag inte skulle ha lärt mig något av mina högskolestudier. Då blev jag sur. Skulle den kursen på fyra veckor vara så mycket bättre än mina fyra år? Ska gå igenom detta med handläggaren också. Kanske är det så.
Efter mötet gick jag och satte på ett café och tänkte. Försökte förstå detta med bidrag m.m. och funderade på om jag ville gå kursen. Efter sommarens lyckorus och positiva tankar börjar nu verkligheten komma närmare och bli verklig. Det är dags att sätta det i verk på allvar och bekymren börjar komma. Hur ska detta gå ihop?
Men så pratade jag med en kär gammal vän igår som också håller på att ändra sitt liv drastiskt. Hon sa att hon ser hindren i vägen som utmaningar så att hon ska veta att det är detta hon vill. Klarar hon det så är det meningen, då vet hon att det är detta hon ska göra. För vill man något tillräckligt mycket så ordnar man allt.
Och jag vill detta, so bring it on! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar