Igår lyssnade jag på ett inslag på radion om den stora arbetslösheten, och diskussionen var om ungdomar skulle bry sig om att utbilda sig. Lönar det sig att utbilda sig? Och vad ska man utbilda sig till, det man drömmer om, eller det som det finns jobb till? För mig går tankarna vidare till vad är det man ska satsa på för att försäkra sig om ett jobb senare?
På en arbetsintervju såg arbetsgivaren på mitt CV och sa "Jaha, klassisk bakgrund med högskolestudier och engagemang i kåren, men mest har du arbetat som servitris". Jag fick lite panik i det ögonblicket. Är det vad arbetsgivare ser i mitt CV? Ser de inte vilket engagemang jag har lagt ner, den tid och det hårda arbete det har varit? Jag vet att jag har lärt mig massor genom mina år, ändå från högstadietiden. Men om arbetsgivare enbart ser mina servitrisjobb, hur lönar det sig då?
Ibland känns det som om ett extraarbete vid sidan av studierna vore mer värt. Vilket jobb som helst. Mer värt på det sättet att arbetsgivaren skulle ha sett på mitt CV och tänkt "Jaha, arbetslivserfarenhet, det är bra", istället för "Jaha, sprungit runt på Kåren". Men mer värt för mig kan lova att det inte hade varit. Jag har arbetet på olika ställen, och visst har jag lärt mig olika saker där. Men min tid som jag lagt ner på mitt engagemang i olika styrelser, föreningar och organisationer har jag aldrig ångrat, och de erfarenheter jag har därifrån kan inte mätas med de arbeten i affär eller på restauranger jag haft. Jag har fått livserfarenheter, istället för arbetslivserfarenheter.
Så här går det emot varandra lite. Enligt min erfarenhet är det bättre med bra betyg och extraarbete, i arbetsgivarens ögon. Men för mig som person är ett engagemang inom kåren, eller annan organisation, bättre för mig som person.
Så ett säkert jobb har jag inte på grund av mitt engagemang, däremot vet jag vad jag vill och kan, och vet att jag kommer få ett arbete där jag passar och kommer tycka om, för något annat accepterar jag inte. Kalla mig kaxig om du vill, fokuserad är mitt ord.
Kårengagemang ger definitivt jobb. Känner såväl rekryterare och har väl anställt en ca 100-talet personer själv. Vi resonerar på samma sätt. Snarare beror det på vad för jobb det gäller. Gäller det "vanliga" jobb så håller jag nog med att extraarbete går före engagemangen. Dock när det gäller jobb i ledande befattningar, chefsjobb och ansvarstyngda jobb är det tvärtom vilket jag tror du som gammal kårordförande söker. Vanliga jobb kan alla lära sig, men i ledande ansvarsbefattningar är det de personliga egenskaperna och kvaliteérna som gäller. Lycka till i jakten!
SvaraRadera