I fredags hoppade jag in på mitt gamla jobb Byttan för att tjäna ihop till en körlektion eller två. Dagen blev lång med 19 timmars arbetsdag, fördelat på tre jobb. Som tur var gick alla jobben bra, och med några liter kaffe och coca-cola i kroppen var jag pigg tills kl 03.30.
På Byttan hade Byteatern flyttat in, eftersom de inte får vara i sina lokaler. Så vi hade förmånen att lyssna till en hyllning till Tranströmer då personer från Kalmar läste upp hans texter. Lite musik var det också. Vackert. Jag tyckte om det även om jag inte fick höra så mycket.
Efteråt var det en man som pratade med mig och tyckte det var synd att inte folk stannade och tog ett glas vin och pratade om Tranströmer. Han hade mycket att prata om sa han. Så tar han upp en bok och ger till mig! Det visar sig han är författare och ger mig en diktsamling som heter Stränderna. I boken skriver han "Emelie! Från Anders 9 dec 2011", Anders Johansson står det på omslaget. Själv satte han sig med en öl och tittade ut över vattnet och slottet.
Jag blev så glad! Att få en diktsamling är nog det finaste jag har fått i dricks. På lördagen när jag låg utslagen i soffan tittade jag i boken. Och fastnade för en dikt direkt. Jag kan inte bestämma mig om den är vacker eller sorglig, men jag tycker om den.
"Överallt"
Jag
Finner
Ingenting
Av
Dig.
Överallt.
En kritikerröst har sagt om Anders Johansson "Så skenbart enkla, så komplexa i sin omedelbara skönhet", och det tycker jag stämmer så bra. Ja, jag tycker om den. Och jag tycker om att en vänlig man ville ge
mig en bok för att jag gav honom en öl (som han betalade för).
Vänlighet är vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar