Jag hade förberett ett pass med rolig yoga-musik, funderat ut de vanligaste och enklaste positionerna med olika djur- och naturnamn, och tänkt till hur jag skulle få dom att slappna av och stanna kvar. Jag ville att de skulle fatta att yoga var träning och inte flum-flum.
Vet inte riktigt vad de hade förväntat sig. Innan vi började frågade några killar om jag kunde flyga, "nä". Men kunde jag lägga benen bakom nacken då? "Inte riktigt". Ett par tjejer kom i tajta jeans och sa att de inte hade fattat att de behövde träningskläder.
Under passet undrade jag ibland vad jag skulle göra, den första gruppen fnissade ju åt allt och vissa gav upp och bara satte sig på mattan och såg på emellanåt. Ibland var jag bestämd och sa vad de skulle göra, ibland skattade jag med dom. På avslappningen fick jag gå fram till några killar som låg längst bak i salen och bara kunde inte ligga stilla. Det ryckte i deras armar och ben, de knuffade lite på varandra och fnissade. Så jag gick fram och sa att om de inte kunde vara tysta i alla fall så fick de helt enkelt lov att gå ut. "Det var inte jag, det var han!" Åh, dessa grabbar. :-)
Det var ganska skönt att avsluta med den andra klassen som var så jätteduktiga och jag kunde ha den som en vanlig nybörjarklass nästan. Jag hoppas bara att de fick med sig något av klassen, att de inte ser yoga som något mystiskt, utan som den träning det är.
Tidningen dök upp precis innan klassen också, vilket jag inte riktigt var beredd på. Jag har inte så bra erfarenhet av media sedan min kårtid, så jag undrade lite vad de skulle skriva. Som vanligt blir det ju inte riktigt som man tänkt sig, men helt ok ändå. Bilden är så fin, de sitter med väldigt raka ryggar. ;-)
Barnyogalärare kommer jag nog inte att bli i första laget, men det var väldigt roligt! En erfarenhet rikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar